I belysning av det senaste dygnet så var mitt tidigare inslag

 personligt, egoistiskt och ointressant.
I går drabbades Stockholm av terror, människor som var ute och shoppade i aprilsolens vackra och välkomna sken blev plötsligt lemlästade, svårt skadade, döda och mycket svårt chockade. Jag var inte där, men jag råkade sätta på bilradion exakt 15.05 och larmet hade kommit 14.53. Så det var några mycket dramatiska radiominuter, mycket oror, mycket stress (i min värld är det världskrig/atomkrig omgående) och detta fortsatte med ökande hemskheter hela fredagkvällen.
Idag är jag ändå (trots världens värsta kristallattack) ödmjukt glad och stolt över att vara svensk, att ha fötts i ett så fint land, att få tillhöra ett folk som tar en grov terrorattack på ett så så lugnt, proffsigt, empatiskt sätt som visades i går.......
Jag är verkligen stolt över mitt land och mitt folk.
Det är det jag vill sluta min blogg med, det är den finaste avslutning på en underbar bloggtid som jag kan tänka mig. Det blev inte som jag tänkt, det blev något annat. Men det blev ändå så fint.
Ett speciellt tack vill jag ändå ge min älskade dotter som gav mig bloggen :) Den har givit mig så mycket och utan den hade jag kanske inte klarat mig så pass som jag ändå gjort. Jag ville så gärna önska alla mina nära och kära så himla mycket mer än vad jag kan ge, men vill ändå säga; ta hand om varandra, var rädda om varandra, förvanska inte sanningen, tro inte det värsta, det är väl ändå bättre att tro på det fina, det kärleksfulla?

Att inte ha alla medfödda sinnen fullt brukbara........

det kan vara en sorg, det kan också vara en lärdom? Om det inte börjat så tidigt så man ens fattade att man var annorlunda.........
Jag var öronbarn på sent -40tal. Det innebar, precis som nu, sjukdom och smärta. Men så kom något revolutionerande..... antibiotika! Pencillin! Och det hjälpte givetvis mig många gånger om. Och dessutom mina barn många gånger om------innan man förstod att det inte var så enkelt. Jag har ju fått kvarvarande skador, har varit hörselskadad i hela mitt vuxna liv, med allt vad det innebär av hån från den perfekta världen. Jag har själv fått två öronbarn( vilket givetvis är mina gener) och jag har varit så himla ledsen över detta speciellt som det dessutom blev ett av mina barnbarn också. Så vad kan jag göra åt det utan att sörja enormt mycket?
Jag har spjärnat emot hörapparat i trettio år därför att jag inte orkat träna in (mycket jobbig inträning) och fortsatt att säga va om och om igen, samtala och det visat sig goddag yxskaft: accepterat att vara en dumbum till slut eftersom jag inte längre orkade kämpa.
I oktober 2016  började min årliga urjävliga  influensa. Men i år riktade den sig mot mina öron ha ha ha, det har den inte gjort på många år-den har bara pinat mina lungor. I hopp om att jag skulle ta  livet av mig? Det är nämligen värre att ha lunginflammation än öroninflammation. Det ena är dödligt, det andra är dövhet :) Det är tur att det går att skoja om. 
I vilket fall som helst så blev jag så illa tvungen att använda hörapparat på höger öra, det vänstra har varit dött ca 40-50 år och det högra svagt ungefär lika länge. Men stark och tuff som man är (:, så har man ju låtsat som ingenting :) Duktig vad? :( Men hösten 2016 försvann min återstående hörsel på höger öra p g a den där j.........a influensan. Och jag tog fram min gamla hörapparat! Och det funkade! Och jag behövde inte skämmas! För maken hade haft samma problem en längre tid, vänner beklagade sig för dålig hörsel---------jag tog på min och hörde! En gåva att höra!
I fredags försvann apparaten. Alltså inte den moderna tidens utan just den fysiska hörapparaten. Och vi hade  städat, dammsugit, skakat mattor (vi är faktiskt lite gammaldags) bytit dukar.........
Den kunde vara i: dammsugaren; i tvättmaskinen; utomhus; ja i stort sett var som helst och vi har letat precis överallt!!!!
Fanns inte. Kontakt med Hörselvården. Ny inom tre veckor. Ingen kostnad. Den var för gammal. 
Ikväll skulle vi spela Gin Rummy och drog ut lådan med block, penna, kort och regler. Där låg den.
Hörapparaten...........
Nu kan jag höra Elizas konsert på fredag! Och jag kan prata med våra grannar på lördagens middag :):):)

Lördag kväll 13 mars 2017

Och just för närvarande är livet nästan lugnt. Men ändå är något fel. På mig alltså. På tv går just nu finalen av mellot och jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt så jag nästan kräks. Samma sak händer när det är Äntligen hemma, Bygglov, Antikrundan....... i stort sett allt jag tidigare gillat. Men jag blir så uttråkad av att se saker upprepas hela tiden- att andra upprepar saker hela tiden och jag bara sitter där och glor :(
Men vi tittade på Sverige runt, ett kulturprogram och fick se lite favoriter: Lisa Ekdahl samt Rickard Söderberg :) Något som vi missat tidigare, men det var sevärt. :)
Det är inte bara tv som får tummen ned, även facebook börjar trötta ut mig. Visst, det är helt okej att kämpa med #jagärhär# men jag känner mig helt uttröttad på alla idiotkommentarer, alla hårda ord, allt dömande.......... trött på poliser som förstör för andra poliser genom att svika sin yrkesheder, trött på nazister som sitter i riksdagen och kammar hem stora månadslöner utan att lyfta ett finger annat än att sprida hat och grymhet, trött på att kämpa i motvind och vara gammal kärring utan att någon lyssnar, genomtrött på dumhet helt enkelt.
Men så klart har jag massor av glädjeämnen kvar. Tack och lov består inte livet av tv, då vore vi verkligen illa ute.
Idag tog vi första vårpromenaden på kyrkogården, det gäller att förbereda sig :) Haha! Där tog ni fel. Jag ville bara veta vilken tid körkonserten I kärlekens tecken börjar i morgon. Där flera körer, totalt 35 sångare, sjunger musik av Benny Andersson :)
Dessutom täckte vi av vår fina solaltan vinterkläderna och satt i solhörnet en stund för att börja förbereda Grekland :) I morgon bär vi ut olivträden och påbörjar nästa säsong. Till min stora sorg har mitt vackra citronträd, som jag fått av mina allra käraste Josefine och Robert, torkat den här vintern och vill inte vara med längre. Ledsen :(. 
Faktiskt är jag tacksam att min gamla gråsosse till pappa slipper uppleva en hel del nu. Det är 10 år sedan han och mamma dog, nästan samtidigt och på de 10 åren har det hänt saker som han skulle ha blivit mycket arg och ledsen för.
 
Jag har försökt få fram lite bilder, men min gamla dator är så superfull av skräp och så seg! Precis som sin gamla matte. Det får bli så här tråkigt som det ändå är. God natt alla och sov gott!
 
 
 

I går var allt bara stor glädje.......

Roger och Egon var på tingsrättsförhandling därför att HE begärt ensam vårdnad om Maja. Vilket tingsrätten avslog omgående p g a att det inte fanns några som helst skäl till att Roger inte får ha sin dotter. Tack Sverige för en bra lag och att man värnar om barns rätt till båda föräldrarna och att man inte tillåter ren smutskastning.
Men idag är jag väldigt trött. 2015-16 har varit två oerhört jobbiga år och det händer alldeles för mycket i vår stora familj. Mestadels positiva, men också oerhört tunga negativa händelser.
Nu gör vi tvättstugan klar och städar vårt vanskötta hus.
 
 
 
 
s inför helgens grannmiddag.

Varenda dag på hela året

kämpar jag för en bättre värld. Genom att protestera på Facebook, vara med i JAGÄRHÄR (klarar inte symbolen på mitt gamla tangentbord :( ) genom att köpa armband för att stödja Hjärtebarnsfonden, genom att vara Världsförälder med 100 kr varje månad, genom att ha ett "eget barn" i Nikaragua med 200 kr i månaden sedan 2001, genom att öga mot öga motarbeta vardagsrasismen med mera. Och det här gör jag naturligtvis inte för att jag tycker det är så roligt! Inte heller berättar jag det för att skryta. Jag tror bara att världen skulle bli så mycket bättre om vi alla hjälptes åt i det lilla. Mitt engagemang tar varken hela min tid eller hela min ekonomi. Det är alltså i det lilla. Men vi behöver vara så otroligt många fler för att det ska ge resultat det har vi ju sett på välgörenhetsgalor. Att vi dessutom behöver vara flerfaldigt mer måna om vår jord, vår miljö är ju ännu en sådan sak som alla kan göra i det lilla.
I går, som vanligt, facade vi med Kisäng. Vi dansade runt karusellen med Millie och vi skrattade alla - mest hon :) Det är något jag är innerligen och ödmjukt tacksam för: den teknik som gör att jag kan följa min älskade familj när som. Att få se glada, goa lilla CajsaStina växa upp och utvecklas utan att behöva sitta i bilen många timmar någon gång per året, att Millie själv kan trycka på knappen och prata med mojmoj och mutar en tiondels sekund (hon har inte tid med mer :) ) att få se bilder på Neo, Signe, Nellie, Joel ja, alla naturligtvis gör att man känner sig lite delaktig i deras vardag.
Vi bor på en gata som är rena rama Bullerbyn :) mycket barn i olika åldrar, några gamlingar, några medelåldringar, unga föräldrar och några tonåringar. Alla är så mysiga, så goa mot varandra, sån glädje och trygghet. Där vann vi högsta vinsten när vi flyttade. Så även om vi saknar de våra jättemycket så har vi det ändå bra!

Det svåra med kommunikation

är att förstå någon utifrån det man själv menat och tänkt :(
Ikväll är det ledsamt som alltid när man förlorat något/n man verkligen tycker mycket om............
Men är ändå så glad över de bästa vänner som finns, de bästa grannar som finns!
Har missat något väsentligt :), mello-resultatet. Har bara inte orkat men hör i bakgrunden hur man hurrar.......

En riktig downdag............

och då vore ju det rätta att inte skriva. Samtidigt så kanske det kan vara bra att få ur sig lite. Man får mycket skit på sig under antirasistresans gång. Det minst värsta den här veckan är att jag skall vara tyst för jag är ett PK-troll som gillar mord och våldtäkter :( Om det nu vore så illa att jag tog det personligt så skulle jag nog överväga att sluta skriva...... men än så länge flinar jag bara och tänker att det jag säger ändå går hem. Annat otäckt har faktiskt varit mail med meningar som "jag vet var du bor" m m. Där känner jag mig lite isäker faktiskt. Men tröstar mig med att jag ändå är en gammal kvinna som det inte är så "coolt" att bråka med :)
Det finns ju tack och lov annat här i livet: facetime med underbara Josse och hennes dubbelgångare CajsaStina som är lika underbar :) Att bara tänka på familjen brukar hjälpa mig ur downslukhålet.
Källaren, ja den kanske vi inte tala om? Jo, men det går väl framåt därför att jag har en otroligt envis make. Målningen börjar gå mot sitt slut, bänkskivor och hyllor är hemma, det kommer alldeles säkert att bli bra även om jag inte orkat lyfta knappt ett finger.
En annan rolig grej som jag måste berätta är om att hitta gamla vänner på FB. Idag hittade jag mina älskade döttrars underbara dagmamma och kunde återknyta en kontakt som betytt mycket för mig<.
Daisy Lindbergs foto.
Ska bli roligt att höra om flickorna känner igen henne. 
Ha en bra kväll!

En underbar fest och

så mysigt att höra bästa vännen sjunga! Det är något jag är imponerad av - att våga sjunga eller som hennes syster att våga - läsa upp något eget:) Så bra!!!! Så fiint! Jag återkommer i morgon, kanske med bilder :)
 

Det svänger, katten .......från Movglis underbara värld.

 Kvällen har varit omvälvande. Mycket rolig, trevlig samvaro med grannar på Österliden 8. Pratvin, god ost, frukt och många hjärtliga skratt. Ett stort tack Irene för du ordnar, du fixar och allt blir jättemysigt :) Och vi presenteras bara för fler och fler av alla trevliga grannar...... Stort tack för en underbar kväll, en underbar ostbricka och härligt sällskap! Det måste vi göra om fler gånger :) Tack Irene, tack Göran och Margareta Davidsson!
 
Vi gick hem itid för att sova skönhemssömnen inför nästa fest i morgon kväll: En kär väns pensionsfest som vi absolut vi vara de trevligaste, de roligaste ...... ja - i alla fall vara med och ha riktigt mysigt :)
 
Övriga världen: de federala domstolarna I USA vill
stoppa Trumpen, många vänder sig emot, många är negativa, hur ska det g¨å?
 
Vi har dock njutit av Gatans kör :) Bland de bästa som någonsin körts i svens tv! På andra plats kommer Mandelman :)

Dagen slutar i moll........

Jag blir helt förtvivlad när jag läser om hur handbollstjejen Linnea blivit i stort sett sextrakasserad sedan hon var 11 år!!!! Alltså 11 år! Ett barn. En vanlig liten svensk tjej i ett tryggt samhälle, en duktig tjej som spelar handboll...... och blir överöst med bilder på mäns penisar, förslag om sex, hot och hat när hon inte vill gå med på vad hanen vill. Det blir ju inte lättare när jag läser kommentarerna om Zara Larssons briljanta succe i internationell tv: och tyvärr är det kvinnor som gapar lika mycket här? bl a om att hon är lättklädd? Och otroligt mycket hat om hennes kommentarer om att hon hatar män i grupp? Och då frågar jag: vem hatar inte män i grupp? Vi kan ju sammanföra en grupp med lika värderingar. Några av dem jag nämner är döda, några lever och har skyhöga positioner i internationell politik: Putin, Trump, Hitler, Saddam Hussein, Idi Amin och så kan vi nämna några fängelsekunder med likartad grundvärdering: Anders Bering Breivik, Anders Englund (eller vad han heter, men hans brott var avskyvärd) och jag skulle kunna rabbla upp många fler: Kent Ekeroth m fl, men jag vill inte nämna fler helt enkelt.
Jag kan lugnt hålla med Zara: jag hatar män i grupp och jag är livrädd för vad de ska kunna göra med mina fina tjejer i familjen; några är än så länge trygga små barn men någon är farligt nära vuxenvärlden och dessutom mycket vacker, några är redan vuxna men ännu unga...... Säkert har de senare nämnda redan fått smaka på hur det känns att bli förödmjukad, tafsad på mm bara för att man råkat bli född som kvinna!!!
 
Ikväll har vi varit och gratulerat våra unga fina grannar som fick en liten dotter den 4 januari. En liten mycket söt och långhårig flicka vid namn Emilia. Så fint att se den unga nya generationen och deras glädje över sitt barn.
 
Vi har också deltagit via internet i kampen käre makens brorson för mot sin obotliga cancer och gråter över vår egen maktlöshet.......
 
Min bror för sin kamp för ny kärlek efter 60 år och jag hejar på honom så klart även om jag vet hur mycket svårigheter det kan medföra. Jag är ändå glad att någon lyckas, att några blir lyckliga, att värderingar måste omprövas......
 
Ikväll har jag inte stulit några vackra kort ..... godnatt världen, sov gott trots motigheter.

Idag blir det grattiskramar för hela slanten :)

Först ut är vackra Lilian som idag fyller pension och är min härliga och bästa vän!
Förlåt Jenny att jag snodde kortet från ditt fb-inlägg men det var så bra så jag kunde inte låta bli!
Jenny Hedlunds foto.
 
Näste man som fyller är en riktig tjejtjej. Våran tuffa, söta, duktiga Mikaela som fyller 9 år idag. Och jag gör samma bedrift igen, stjäl kortet från Jennas fb därför att det är så fint så jag kunde inte låta bli :)
 
Jenna Dahlberg Jonssons foto.
 
I källaren är det full kaos. Det sågas och borras och vi får se om huset står kvar i kväll.
Ha en bra dag alla, både ni som fyller år och alla andra :)

Att se på något vackert gör gott i själen!

Återbruk av gamla trasmattor :).
 
Täpp Lars Arnessons foto.
 
När jag ser sådant här så längtar jag efter vävstolen igen. Samma när Elisabeth visade den dynan hon håller på väver...........
Och kanske kanske att vävstolen kan få sin plats igen när grovingången och källaren är färdigrenoverad :).

Hemma igen efter födelsedagsfirande

med en febrig tvåring och två trötta men glada föräldrar :)
Mår själv inte superbra, men denna gången kan i allafall inte Millie ha hunnit smitta mig för det började redan igår :(
Men tid med sjukdom har jag inte för nu är rörmokaren på väg och jag måste måla där tvättbänken ska stå.
 
Joy Gustavssons foto.
 
Joy Gustavssons foto.
 
Och självklart även grattis till Joy med även om presentandet numera är inskränkt till besök med färdigmat :) och en massa tv samt numera också lite Yatsy.

Ska härma den undre lite :)


Tillit är verkligen färskvara......

Att tro att någon menar väl, gör så gott den kan, älskar  reservationslöst! 
Jo, så är det. Det svåraste  som finns.
Jag tänker på min stora glädje när Joy gav mig min blogg. Alltså jag som inte kunde något datatekniskt.......
Min enda önskan där var ju att ha kontakt, kommunikation med mina älskade barn! Kunna berätta om mitt liv, kunna få vetskap om deras liv - alltså det de ville dela med mig- ja vad finns det att säga? 
Jag hade hoppats på en vanlig vardagskommunikation? Det var en sorg att upptäcka att många av dem inte alls såg det på samma sätt, de såg det som gamla mormors sätt att berätta sitt tråkiga liv. "som en dagbok" som Mirijam skrev......... Men det var var verkligen inte min mening - jag ville ju så gärna ha en kommunikation - en del i mina älskades liv (alltså det de vill dela)
Vill bara säga att jag älskar er otroligt mycket alla fall även om ni inte vill ha någon speciell kontakt med mig. Jag hade tänkt lägga ned bloggen p g a detta men tänker nu att även om ni mina kära inte vill ha kontakt så kanske jag ändå har något att tillföra världen. Jag vill i alla fall försöka, öven om om ni inte gillar vad jag skriver :)

Om

Min profilbild

RSS 2.0