Idag är det faktiskt 6 november och

vi har tagit in blommorna på altanen. Den stora vackra vilt blommande fuchsian och några till. Vilken höst det har varit, det känns som om sommaren varit två månader längre än vanligt :). Här har vi heller inte fått någon snöstorm ännu men det blåser rejält och är kallt fast termometern bara visar noll.
I torsdags var jag hos tandläkaren. En ny tandläkare eftersom den förre gick i pension. Jag var småsur på den förre därför att han vid mitt sista besök lagade två tänder som gått av (jag har aldrig haft karies, men har däremot bitit av bitar ibland) och naturligtvis var inte det billigt. 2 300 kr vill jag minnas. Efter tre veckor så gick båda tänderna sönder i lagningen och då hade den rackarns tandläkaren redan gått i pension. Hur som så gjorde jag om samma sak i torsdags och denna gång fick jag betala "bara" 2 200 kr, men på kvällen ramlade hela lagningen ut i en fin liten klump :(. Jamenvisst! Det är ju bara att reklamera. Men det är ju ändå JAG som måste stå ut med en pinig stund igen och vem säger att det går bättre nästa gång?
Hur som. När jag låg där, nästan upp och ned, och med munnen öppen så kände jag mig lika utlämnad som vanligt hos tandläkare/tandhygienist. Och man är ju verkligen utlämnad, man kan ju inte ens säga något......... En otäck känsla tycker jag. Dessutom är jag inte riktig van vid den känslan, inte ens när jag blev hjärtopererad kände jag mig så utlämnad, men när det är ansiktet/huvudet så är det otäckt!
I går kväll var vi på kyrkogården och skulle tända ljus för våra kära bortgångna. Jag brukar verkligen tycka om att gå på kyrkogården Alla helgons dag, men igår var det full storm och svinkallt. Tända ljus var helt omöjligt, så det kändes lite halvdant när vi väl kom därifrån.
Men nu väntar vi på Roger och Liz, som varit på spa i Uddevalla. Hoppas de haft det helt underbart!
Har också Facetimat med Millie, hon är så himla gullig när hon pussar oss på telefonen :)
 
En fin sommarbild av två av mina kära :)
 
och en liten glad höstbild av korvälskande Neo :)
 
Ha det bra!

CajsaStina Sara Maria Norling

 Oskarshamns kyrka lördagen den 15 oktober döptes CajsaStina i närvaro av 90% av hela vår underbara familj. Det här är det enda kortet jag vill lägga ut eftersom det här låg öppet på Facebook. Övriga kort finns på vår familjesida. Det har varit en helt underbar helg och jag är så ödmjukt lycklig över vår älskade familj och den innerliga samhörighet som finns där.
 

Jag måste ju......

få avsluta denna underbara dag med en konsert på Vara konserthus. En helt otrolig konsert som jag grät och skrattade mig igenom, av glädje, sorg, poesi, musik, närhet och kärlek. Mikael Wiehe, Björn Afzelius, Bob Dylan, Leonard Cohen ............ vad kan bli bättre? Mikael Wiehe! En hyllning till dig! Så otroligt bra så det svider! Jag måste få berätta: han har översatt 51 alltså femtioen Bob Dylan-låtar! 
Jag måste naturligtvis erkänna att jag inte var något Dylan-fan. Tyvärr. Det var så mycket annat på 70-talet som tog min uppmärksamhet och Dylan förknippade jag ledsamt nog med flower-power :( Men han har ändå alltid funnits med i mitt liv och idag (när jag betat av mina värsta fördomar) så är jag ändå så glad över att han fått Nobel-priset i litteratur. Men! När man tänker på vad Mikael Wiehe berättade om bakgrunden till Nobelpriset så ...............

En härlig fredag........

Det har hänt mycket den här veckan, mycken oro som stillats, många glädjeämnen har varit fotade på Insta och fb. Jag blir så glad i magen varje gång jag ser alla de här otroliga barnen som är min familj :)
Vi brukar inte slå på morgontv. Det pratade vi alltid om att vi skulle göra när vi flyttat in i vårt lilla dockhus, men det har blivit avglömt :( Av ren och skär tillfällighet så slog Egon på tv:n i morse och vi blev sittande framför Malou von Sivers och hennes gäster. En helt otrolig ung kvinna, Emma, minns inte hennes efternamn, men är så imponerad av hennes berättelse och hennes sätt att framföra hur hon hanterat det som hände henne. Det värsta som kan hända hände henne: hennes två små barn blev mördade! Brutalt ihjälslagna av en galen kvinna! Och Emma själv blev också nästan ihjälslagen men lyckades ändå överleva till slut. Och när hon berättade om Max och Saga så grät jag hela tiden. En så otroligt stark, vacker och duktig ung kvinna, jag är verkligen imponerad. Det framkom också i reportaget hur hon dessutom fått utstå skit från en del i omvärlden för att "hon inte grät tillräckligt mycket"? Alltså hur är en del människor skapta egentligen? Hon berättade att hon inte kunde gråta, istället kräktes hon! Varje dag, flera veckor. Ända fram tills hon hittade sina ord och kunde få sätta ord på sin sorg. Hon fick mig att minnas Carina, Engslas mamma som också fick skit från omvärlden för att hon pratade och visade sin sorg, vrede och smärta offentligt. Samma med den försvunna Helenas syster, som gick ut och var stark offentligt - hon fick också skit för det. Jag undrar igen: hur är en del människor skapta egentligen? Hur kan man hela tiden döma andra utan att alls ha en aning om hur den eller den fungerar? 
Så var det många bra reportage på facebook, en mans berättelse om sin utbrändhet, Gotlands reportage om sitt gemensamma ställningstagande för vårt land, vårt rättsväsende och våra nykomna invånare. Samt viktigast av allt: MOT nazismen! 
Mycket att vara glad för har det varit och som grädde på det personliga moset vann vi 1 200 kronor på skraplotter och grädden på det offentliga moset blev ju självklart Nobels litterära pris: Bob Dylan!!! En arbetare som slitit mot högerkrafter och rasister hela sitt liv, skrivit poesi och musik som alltigenom är en gåva till mänskligheten! Nu äntligen känns det som om människor börjar bry sig om allas lika värde :)
 
Idag för tre år sedan döptes vår älskade lilla Signe!
Sin mors son, Neo Österman!
Sin mors dotter, Millie Larsson!
Jamen, lika bra att ta nästan alla på en gång :)
 
Ett litet axplock. Jag vågade inte sno från Insta, jag ska fråga Josse om jag får lägga upp ett kort på CajsaStina efter helgen! Vi ska ju nämligen åka på dop i morgon efter att vi roat oss ihop med Roger ikväll :)
(Lite trist att bilderna blir beskurna vid publicering, jag får nog fråga Stefan hur jag fixar det.)

just nu sitter jag och inhalerar......

och mår så satans dåligt......varför kan jag inte få nya lungor.....ja, jag har rökt, men pappa rökte myckte mer och han rökte i bilen, över matbordet.........

Fredagen som gick skulle ha blivit en av mina livs bästa......

och vad gör jag? Blir sjuk! Får feber, står på benen ungefär varannan timme och är trevlig som en trasig spårvagn :( Och får inte ens krama varken CajsaStina eller hennes älskade föräldrar :((((((((
Bästa vännerna väntade med god mat, jag ligger..... och fyller i Infektionsavdelningengs sjukschema ............
KUL.
 

Bara några minuter efter mina glädjeskrik läser jag något helt annat.......

http://www.levabredvidcancer.se/about/ och blir påmind om allt som sker andra nära och kära. Alla ni som känner er berörda, läs gärna den bloggen och känn in. Att det händer i en del av vår familj är ju liksom inte det viktigaste utan att det verkligen händer i mångas verklighet och vad kan man göra? Ingenting! Absolut ingenting! Men man kan ändå tänka över livet, kanske tänka över sina egna grundvärderingar, kanske utmana sina egna fördomar bl a? Vad betyder egentligen pengar och utseende? Karriär och tjusigt liv?

Oj, oj, oj! Vad mycket som hänt och vad jobbigt det varit att......

vara absolut tyst om en rolig grej i 7 månader!!!!!
Men vi klarade det! Vi var 9 personer + alla runt om kring som visste men inte sa något :)
Joy 30 år ---- 3 februari! Och den stora älskade familjen samlade in och bjöd henne och hennes Prince Charming på:::::
Mamma Mia the Party! Med rum på hotel Quality Globe! 
Bara det var ju hur kul som helst att få presenta med. Så lade vi till en "liten" sladd: Mor, far och nästan alla syskon var med!!!! Vi var 10 personer som levde bus i Stockholm och hade hur kul som helst! Åt hur bra som helst! Och dryckerna ska vi bara inte tala om :)
Dock! Kameran var inte med. Tjurig som vanligt och därför ligger alla bilder på Instagram Siw Gertrud. Titta gärna :)
Det finns liksom inte ord som räcker till för att beskriva hur underbart vi hade det! Sång, glädje, kärlek, skratt, supergod mat........... Att få uppleva detta med sina barn, en gång i livet, är ju helt otroligt! Ett enkelt tack till min älskade Etta, hon och hennes Prince Charming, som anordnade hela resan :) det finns helt enkelt inte ett tack som räcker! Ännu ett tack till hela den här familjen och alla ni som inte kunde åka med men var med och samlade till Joys resa! 
Några dagar innan den här resan så for vi till Oskarshamn och beskådade det senaste underverket i familjen: CajsaStina Norling, snart 2 månader och hennes lilla kusin Hedda, 1 månad. Två små sötnosar + sex stora sötnosar, ja min Etta var där och givetvis Robert o Josse samt Mariette och Heddas två storasyskon. Så himla mysigt att få träffa alla. Om ni har tur så finns åtminstone något foto även det på Insta Siw Gertrud. 
Ja, ja, ja! Tjata inte. Jag SKA ta itu med både kameran och datorn.......
Det har ju hänt så mycket mer; gatufest på vårat älskade Österliden tillsammans med Joy, Stefan, Millie, Rebecka och Stella! Jättekul, härligt initiativ av alla våra underbara grannar här på vår lilla gata. Jaså, ni vet inte vem Stella är? En mycket trevlig bekantskap, född som gatuhund i Rumänien och ingår nu i familjen genom Rebecka :) 
I stort sett kunde jag nog berätta något roligt för varje dag så bra lever vi nu och så mycket trivs vi. Men så länge som kameran tjurar som är jag försiktig och tar bara med det allra bästaste :)

En liten mycket viktig människa........

 
KajsaStina Norling:) är en i  min älskade stora familj. På måndag åker vi ned för att träffa den här lilla underbara i verkligheten!

Livet går vidare........

trots all turbulens som varit det senaste åren och tankar om att lägga ned bloggen. 
Men! Trots allt så tycker jag att det är en diskussionsplats (även om jag får diskutera ensam) som är lite mer lagom för mig trots att jag delar en hel del åsikter på fb och även lägger ut lite personlighet på instagram. 
Så! Trots allt som vänts upp och ned senaste året; glädje, sorg, ångest, kärlek m m i centrifugen så har jag beslutat mig för att fortsätta blogga lite försiktigt :)
Det har ju också varit strul med bilder! Gamla kärringar har svårt med modern teknik och när den gamla datorn skar ihop så blev det problem. Det problemet ökade när den gamla skrivaren också brakade och sladden till kameran försvann i flytten :( Nu när jag åtminstone lärt mig lägga ut mobilfoton på instagram så borde jag ju rimligtvis kunna lära mig fotoprogrammet i datorn lite bättre och jag har skaffat ny sladd :)
Jag har ju så otroligt mycket kvar att glädjas åt! Även om vi  tragiskt mist en älskad liten människa så har vi kvar en underbar familj och det bara tillkommer nya härliga små och stora människor. 
Jag ska inte bli långrandig idag, förhoppningsvis kommer det mera om någon dag.

Krokom.

Natten till midsommarafton! Sol, värme, sommarregn och ljust hela natten 💕 passar mig perfekt! Klockan slår snart midsommar och jag vill önska alla mina nära, kära och alla vänner och alla andra trevliga, mysiga människor en underbar midsommar❤️

Yes!

 Jag sitter i bilen och skriver. Sverige spelar EM mot Belgien, jag slölyssnar lite för jag gillar Zlatan. Halvön som bilen står på är smal och ligger mellan två laxvatten. Solen skiner för fullt kl är 22.45. Gittan o Per har gått till tv-rummet efter en ordentlig Yatsymatch. En helt underbar semester  där vi ser massor som man bara läst om. All (nästan all) energi har återkommit, jag får massor med inspiration här uppe, skulle längta hem men hinner inte - måste se mer! Dessutom har vi haft otrolig tur med Allt viktigt; vädret, myggen som inte kläckts än, supertrevliga ställen och människor, bilarna håller trots katastrofvägar, renarna promenerar bredvid bilen istället för att hoppa i vägen m m. I morgon bär det av till Östersund där vi nog stannar och firar midsommar!  Tack Joy för hjälpen med insta, lösen mm. Du är inte bara min älskade dotter, du är min viktigaste support ❤️

Blattnicksele....

En underbar kväll 30 mil norr om Östersund och gratis wifi på plattan och tänkte blogga från den ...... men minns inte anslutningskoderna från 2009 😢

Resan.

Sitter utanför Ikea i ett regnigt Haparanda. Hittills har resan varit både solig och rolig, långt över förväntan. Visst har det varit lite incidenter.... Första dagen hade vi missat att ställa om pannan och därför rann allt vatten ur bilen. Men Per hjälpte oss och vi åkte vidare tills vi upptäckte att vi fylllt för mycket vatten och att det nu skvalpade över INNE i bilen. Återkommer😊.

Ensam......

En helt för djävlig tid med lungor som inte funkar och en kropp som inte funkar.
Men jag är ändå glad. Glad över min älskade Ettan, min käre son som blivit så himlia god och och snäll, Joysan som jag alltid har en rak kontakt med (rak alltså man säer vad man anser) och så Annelie som är så himla duktig......Jag fattar inte hur hon kan göra allt så rätt som jag gjort det mesta fel i? 

Om

Min profilbild

RSS 2.0