Ni är mig alla så nära

ni mina kära!
Jag är väldigt ledsen ikväll, det är precis som om dödsannonsen är ett kvitto på: nu är han verkligen död!

Lasse! Så mycket som du betydde för alla oss, du var ju glädjen, hoppet, livet! Den 19 april 2007 träffade jag dig personligen sista gången. Då satt du och jag och Egon och vakade över mamma. Den stunden som kunde ha blivit så svart gjorde du så ljus. Du pratade ömhet, respekt och kärlek. Du smekte min mamma över kinden och sa: vad vacker hon är. Och vad gott hon gjort!
Käre käre Lasse! Förstod du inte hur mycket du betydde för oss?

Jag som propagerar för att alla skall få välja sitt eget slut! Jag som vill att det står inskrivet i grundlagen att alla har rätt till sitt liv OCH att avsluta sitt liv!

Det är verkligen svårt nu. Jag VILL respektera ditt beslut, men jag skulle så gärna ha velat prata med dig först! Få argumentera, få ta del av ditt beslut muntligen, få veta vad som drev dig, vad som kunde vara så svårt att vi alla som älskade dig inte kunde få vara med i din sista mycket svåra stund?

Men! Vi slutar inte älska och minnas dig, vi bara saknar!

Kommentarer
Postat av: Joysan

Mamma, min fina mamma! Jag gråter. Önskar så att jag bara kunde vara hemma och krama om dig. Ta bort lite av smärtan :-(. Jag älskar dig!

2010-06-28 @ 22:15:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0