Lurade

av den underbara solen klev vi ut på vad vi trodde skulle bli långpromenad. Drabbade av hårda isvindar vände vi hemåt efter ca 300 m.
Jag tror faktiskt inte att jag är infödd svensk, jag har aldrig trivts med vintern. Men kan verkligen vallonblodet göra sig gällande efter ett par hundra år?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0