och den blir rolig för nu ska jag beskriva min stora, häftiga och härliga familj: Håll i er!

Jag är äldst i en syskonskara på tre. Tyvärr har jag ännu inte kopplat in externa hårddisken till den nya datorn så bilder får det bli senare:
Nr 2 är brorsan Ove, sambo faktiskt med en kollega till mig, alltså en arbetsförmedlare, gulliga Astrid.
Nr 3 är lillasyster Ewa hela 12 år yngre än mig, granne, god vän och väldigt trevlig att ha som syster. Gift med Kent, en kriminalvårdare som inte går av för hackor, deras äldsta är dotter, charmiga och mycket duktiga Karolina gift med läraren Andreas och de bor i Örebro. Systers yngsta är pojke, Kristoffer är bosatt och läser i Mariestad.
Min äldsta är Suzanne, väldigt klok och duktig, helt enkelt makalös, men inte makelös. För vid hennes sida finns Kenneth, som precis nyss fått livet tillbaka efter en operation och är glad över det, precis som han är över sina bonusbarn som är mina barnbarn:
Josefine, fin, finare, finast! Jätteduktig, nyexaminerad från Omvårdnadsprogrammet i Örebro, jobbar i Oskarshamn och bor i hop med en riktig svärmorsdröm; trevlig, finurlig, snälla och duktiga Robert.
Så Suz yngsta, sonen Linus, ännu en riktig klurare, bor i Visby och läser i Visby.

Min nästa dotter är Annelie, en riktig rysare; söt, klok, väldigt duktig mamma, men kan vara vass som en rakkniv och vågar säga ifrån till precis vem helst! Sambo med fina Mickael, storbonde i Hälsingland och där också livräddare aktiv och duktig i Räddningstjänsten.

Annelies äldsta dotter Jenny är också en riktig rysare: Söt, klok och fullkomligt livsfarlig när hon blir arg :)) (kan undra så smått vilka dessa två kvinnor brås på?)

Äldsta sonen i Annelies familj är Robin! Pärlan Robin, alltid så snäll och kramgo och mån om alla, sambo med pärlan Hanna, nyblivna husägare i Arbrå!

Nästa dotter är helt otroliga Mirijam, vacker, duktig, perfektionist, som jagar sin omgivning med blåslampa.
Är på väg till Arjeplog först och därefter USA.

Nu kommer nästa rysare, Joel 9 år som är så smart, så jättesöt  men som glömmer lyssna, glömmer ta på sig ytterkläder eller glömmer allting :))

Så har vi familjens kungliga höghet: Prinsessan Nellie 6 år, jag tror hon är det sötaste barnet i världen och kommer förmodligen att bli en mycket vacker polis. För hon kan konsten att hålla reda på lag och ordning!

Så har Annelie tre stycken helt underbara barn till, men där råder allvarlig tystnadplikt. Men som mormor i ett familjehem vill man ju inte bara hoppa över tre underbara familjemedlemmar.

Nu har turen kommit till min son, den ende!
Egentligen så är han så karismatisk, intelligent och jättetrevlig, när han alltså inte är på dåligt humör för då är han den värste rysaren i familjen.
Gift med härliga och söta Therese, en riktig svärmorsdröm och mamma till mitt bonusbarnbarn, David 15 år och nyförälskad hela tiden :) och så har turen kommit till

yngsta sonsonen Rasmus, född 1920 (på Facebook alltså) i verkligheten 2002. Ett riktigt charmknippe, en kopia av kusinen Linus i Visby.

14 år efter Roger kom min yngsta, Joy, till världen som en riktig chock. Född efter 25 fosterveckor, frisk och duktig som ingen annan prematur redan från början. Nu har hon startat sin riktiga karriär inom Ur o Penn och är antagen till deras internutbildning i Stockholm. Heja Joy! Dessutom nybliven singel!

Ni kommer aldrig att orka med det här inlägget.

Så fortsätter vi. Det är ju så att vi i alla år arbetat som familjehem och ibland tror jag att vi fått världen finaste barn hit till oss.
Våra första, ett syskonpar, Harald 10 år och Astrid 6 år. I två hela år fick vi ha dem här och de lärde oss så mycket, bland det viktigast var ju att man kan älska vilket barn/människa som helst, det behövs inga blodsband. Så det blev en sorgens tid när de fick åka hem, men nu mina vänner; nu har vi fått dem tillbaka, 25 år senare och Harald med fru Rakel och döttrarna Lydia 8 år och Klara 3 år.

Så januari 1986 fick vi världens minsta och sötaste tvååring, Jenna. Hon kom till oss en vecka innan vi fick Joy så dom två är ju uppväxta som syskon och idag bor Jenna i Gullspång tillsammans med sambo DanInge och så deras underbara lilla dotter Mikaela. Så finns det också en liten som sprattlar i magen :) Mormor o morfar väntar.

Veronika var 6 år när hon till oss och här har hon stannat många år i flera omgångar. Nu är ju våran Virre vuxen och sambo med Jari i Torpa utanför Gullspång och har två jättefina pojkar Jonatan och Tim som vi också har äran att få vara mormor och morfar till.

I tio års tid hade vi också en syskontrio som kom till oss varannan helg. Jag minns dessa helger med stor glädje och gamman även om det ibland kunde bli mycket jobb. Vi hade också barn som kom för kortare tid och som jag inte vill namnge här därför att jag inte kunnat fråga dem först.

Så kom Rebecca, våran härliga adoptivdotter från Indien. (det var inte vi som adopterade henne, men vi har behållit henne) :D och även om hon numera är vuxen, bor och jobbar i Göteborg som kommer hon också att alltid vara vår flicka.

Den siste moikanen blev Sebastian :). Han kom till oss när han var 14 år, en genomsnäll och go´ människa och när han flyttade hemifrån för två år sedan då grät jag. Det blev så tyst och tomt hemma plötsligt tyckte jag.

Så kommer vi till den förste, siste och störste. Honom som jag har delat alla dessa underbara ungar med, han som är mina barns far, adoptivfar, bonuspappa, fosterpappa, morfar och farfar. Min egen käre make, Egon! Jag kan dock inte berätta så mycket mer om honom nu för det är ju honom jag ska skriva en bok om  :D.