hos alla människor tror jag.
Eftersom jag alltid haft så bra tänder så har jag inte heller behövat vara rädd inför tandläkarbesöken. Men så kom jag till Folktandvården för en kontroll, (detta är minst 10-12 år sedan) och fick en ny tandläkare, så ny han var inne på sitt provhalvår innan han kunde få sin legitimation. Han påstod att jag en en liten skuggning på en kindtand och denna skulle utvecklas till ett hål så småningom. Men om han fick borra lite och lägga i lite fyllning så var faran över. Eftersom jag aldrig behövt vara rädd så var det ju inga problem. Han började borra, och han borrade och borrade. Jag är helt övertygad om att han borrade minst en hel timme. När han sedan sa sig vara färdig och skulle hämta fyllning så kände jag med tungan att det bara var ett tunt skal kvar av tanden. Han hade borrat ur hela tanden och började nu fylla. Jag var totalt ursinnig - men kunde ju inte prata. För han hade också bedövat mig med råge. Halva huvudet och halva kroppen var helt utslagna. När han äntligen är klar säger han: "nu när bedövningen släpper så får du nog lite ont i kinden för jag råkade borra där med".
Halvbedövad, helförbannad mumlade jag några fula ord som tyvärr inte hördes, gick därifrån och har aldrig mer återkommit.
Det tog flera år innan jag blev ivägtvingad av käre maken som också hade skaffat en ny tandläkare till mig. Stig Söderström i Töreboda. Han är mycket mycket bra och idag ska jag dit på undersökning och är inte det minsta orolig. Och har faktiskt fortfarande starka tänder trots begynnande tandlossning.
Kram

Och som tidigare så gick det bra. Ingen karies, ingen tandsten, inga lösa delar alls, precis så som tänder ska vara :=D

Nu blir det fönstertvätt i sovrummet, solen har just tittat fram efter förmiddagens lilla regn.
Återkommer!