En man, en son, en pappa, en vän, en jobbarkompis

fick brutalt sluta sitt liv i går kväll i en arbetsplatsolycka. Varje gång det händer och speciellt om det är nära inpå så blir man skrämd och vill gärna dra hela familjen intill sig och beskydda dem alla.

 Men det är viktigt att man bär med sig var dag att vara tacksam så länge alla lever och är friska. Och att man själv är tacksam för att få vara med. Själv är jag nog för nyfiken på mina uppväxande alla barn för att hinna med att dö. Jag måste ju först få se dem gå ur skolan, se vilket liv de väljer, se den partner de eventuellt väljer, se de barn som kanske kommer och så är ju karusellen i full gång igen!  :D !
 
!

God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0