Jag kan inte riktigt
släppa allt ont som hänt under 2011. När det känns som om sista veckan och tragedin i Norge gör att det väl ändå måste vända snart? Jag tänker på ungdomarna på Utöja, vilken glädje, vilken fest och vilka förväntningar.! Det som hänt har nog skapat stora psykiska sår i dem som det kommer att ta åratal att läka. Trots allt stöd de har och har haft från hela världen.
Jag hyllar verkligen begreppet delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halv sorg. Varje gång jag träffar på en aha-upplevelse så vill jag omgående dela den med mina kära. Och jag kan glädja mig månader i förväg att få bjuda mina kära på något som jag själv upplevt så positivt. Sedan är det ju ofta så att det blir mottaget med måtta - jag hade alltså haft överförväntningar-eller har jag träffat på energitjuvar :)?
Nej nu ska ni slippa mitt tjat. Ha en bra kväll och jag hoppas innerligen att Sandra fått komma hem och fått med sig en säker men snäll diagonos!
Kommentarer
Trackback
