Söndag och hemma igen.

Efter en knapp vecka i Hälsingland där det som vanligt är trevligt och rart att få krama om alla älskade. Stort tack Annelie o Micke och allihop! Det kändes verkligen i det gamla mammahjärtat att få höra om hur duktiga ni är. Att jag visste det redan spelar ju ingen roll, man är ju inte så objektiv som mamma/svärmor/mormor/farmor m m :)
I går kväll möttes vi av Roger, Joy och Stefan och de bjöd på gorgonzolaspäckad fläskfile som Roger gjort i ordning och grillat. En helmysig kväll återigen tillbringad med ännu fler älskade!
För att återgå till resan i Hälsingland så har jag ju hittat lite roliga saker, men jag visar foton och grejor en annan dag. Dock skall jag berätta om ett möte som berörde mig. Vi stannade till vid Snoddastorpet, alltså torpet där Gösta Snoddas Nordgren bodde mellan sina turneér. I den vackra vita villan bredvid torpet fanns en loppis. Kvinnan som drev den hette Gun och hon var verkligen mycket märklig.
Stort tjockt lockigt mörkt hår, ärtigt klädd i röd t-tröja, svarta shorts och rött bälte, bara bruna muskulösa ben, svarta snygga träningsskor och ett brett rött hårband. Hon kom springande emot oss, jag menar springande, och var dessutom jättetrevlig. Lite trött sa hon att hon var för hon hade jobbat hela natten. Och nu kommer vi till vägs ände: Gun är alltså fyllda 81 år! (jag hade gissat på ungefär 55-60) och hon kör taxi på nätterna i Bollnäs! Snygg, vital och duktig. Allt där var hur välskött som helst så gissa att man fick mindervärdhetskomplex gånger flera när man varit där en stund.
En annan rolig grej. Vi bestämde oss för att äta på grillbaren i Arbrå och hade lagom börjat när det kom ett ungt snyggt par och kramade oss! Robin och Hanna! Hur kul som helst att bara stöta på så där, det är vi ju inte vana vid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0