Har ont i de kroppsdelar som small i backen i går, med kraft! Men jag har ändå försökt rensa rabatter, grusgångar m m, omplanterat småblommor, tvättat sommarkläder, vävt 1 meter, gråtit flera floder, pratat med 3 av mina älskade döttrar och med min älskade son. Han är faktiskt enormt bra i det här, hjälper Therese hela tiden, kör möbler, tröstar, följer med in till Thereses mycket sjuka mamma, ordnar och donar. Ledsen, men har ändå klarat att ge Rasmus ett fint hem och framförallt ett riktigt fint pojkrum. Det är lite konstigt att man är stolt över en son i skilsmässa? Men riktigt så är det inte. Jag är stolt över hur stark han är trots att han är genomledsen, kränkt, förödmjukad och fortfarande egentligen inte vill skiljas. Men han har gjort ett jättejobb och han jobbar stenhårt med sig själv dessutom. Hoppas, hoppas att han träffar någon trevlig och bra singelkompis med barn så de kan göra lite roliga saker i sommar. Det måste ju faktiskt inte vara en tjej, det kan också vara en ensamstående pappa precis som Roger. Huvudsaken är att de har kul ihop och man har någon att prata med, skratta ihop med, ringa till när sorgen brottar ner en med jämna mellanrum. Alla som drabbas har det ungefär lika dant, vissa saker är vassa som knivar, andra saker är som fallande stenblock, men det vanligast är kniven i magen. Den som gör att man måste vika sig dubbel därför att det gör så ont!!!!!! Vi är i alla fall stolta över hur mycket du har klarat på väldigt kort tid; vi vet att du inte är oskyldig, vi vet att Therese har lika stor men annorlunda skuld. Vi hoppas på att ni kan fortsätta vara vänner och föräldrar på ett mycket moget sätt.God natt, sov gott!