Solen kom fram nu i eftermiddags

både fysiskt och psykiskt! Min unge, verkligen min älskade unge, återvände från hotet och skuggan till ett nytt och kanske ännu bättre liv! Jag har under den här helvetesveckan framställt det ena scenariot värre än det tionde. Vaknat och varit helt utslagen av rädsla och ångestsvett. Jag har "lyckats" se framtiden utan en mycket mycket viktig människa och funnit att det inte KAN finnas en framtid utan henne. Hon är så viktig, så central, för så väldigt många!
När mina barn var små och sjuka så trodde jag  på fullt allvar: det blir lättare och bättre när de blir större. Glöm det! Det blir bara oroligare för varje år de blir äldre och råkar ut för sina smällar, stora och små, och du står där som en avdankad mamma och inte kan hjälpa dem hälften så mycket längre. Du får inte följa med in på svåra läkarundersökningar, du får inte hjälpa dem i svåra situationer genom att handfast ta tag och säga: gå och lägg dig nu så fixar vi det här i morgon. Egentligen får du inte ett dugg mer än att finnas och vara till hands när den älskade ungen ber om det. Och vara jätte-jättelycklig när ungen återvänder till livet.
På fullt allvar trodde jag: nu är det vår tur! Vi slipper inte undan längre, vi har ju i alla fall fått behålla varandra (och vi är många) så länge!!! Inga dödsolyckor, inga sociala hot typ missbruk mm, inga svåra sjukdomar. Det har snuddat vid oss ett antal gånger senaste åren, men vi har klarat oss, hotet har blivit avvärjt, återkommit och avvärjts igen, som med Suz man, Kenneth förra året, som med Egon och hans hjärta för några år sedan, Roger och hans lungor också det för några år sedan. Men det var inte vår tur än och i den totala glädje och lyckan över detta så kommer vi nog sätta oss ned och se över hur vi i fortsättningen ska finnas ännu mer för varandra.
God natt önskar en darrig mamma som varit mycket rädd och nu är mycket mycket glad!

Kommentarer
Postat av: LILIAN

det är bara så underbart att det var goda nyheter med din tös vi måste bli bättre på att värdesätta våra nära och kära så länge vi har varandra vi bör leva här och nu kramar lilian

2011-09-23 @ 09:41:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0