Min älskade etta!

Du vet ju hur kul vi haft med vår vävning och hur skönt det är att tänka på vårt gemensamma! Du ska veta, när du än orkar och vill så finns det kvar. Det är liksom en mammas uppgift, tycker jag ändå, (fast jag är väl medveten om att mammor inte har samma värde längre) så älskar vi ändå lika mycket och vill lika väl :)
Min allra käraste vän! Lilian! Du är så himla duktig och vill alla så väl, men glöm inte dig själv: du är guld värd!.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0