gjorde jag ett fostervattensprov. Jag var gravid i 17 veckan, hade nyss fyllt 40 år och vi tog till oss detta med risk för downs syndrom ju äldre mamman var. Innan provet togs så fick man ett långt samtal med en läkare för att diskutera för och nackdelar med provet samt vad man hade för tankar om hur man skulle reagera om provet var positivt. Både jag och käre maken upplevde det här samtalet som väldigt viktigt, vi hade själva diskuterat igenom saken noggrant och tyckte vi var väl förberedda. Så, efter lite inledande småprat, så frågade läkaren om varför vi ville ta provet. Jo, bl a risken för kromosomskada sa vi. Vilken kromosomskada sa läkaren. Vilken? Vadå? Finns det fler? Ok, fullt så dumma var vi inte så vi frågade så, men vi visste alltså väldigt väldigt lite om andra kromosomavvikelser. Så dr Bergman berättade att det fanns åtminstone 200 kända kromosomförändringar, bland andra var det homosexualitet, dubbelkön, a-sexualitet och fler andra sexuella olikheter samt givetvis en massa annat typ ryggmärgsbrock mm. Varken jag eller käre maken hade minsta aning om detta och vi har heller inte hörts att det pratats särskilt mycket om det. Däremot har vi ju hört mycket annat om homosexuella m fl, många underliga åsikter, mycket hat, mycket fördomar och mycket otäckheter. Personligen har jag aldrig haft några problem med människors olikhet, jag har läst mycket, träffat många olika människor med olika nationalitet, olika religioner och en massa andra olikheter. Men det var ändå märkligt att få veta att många olikheter berodde på kromosomer-alltså något man inte har en chans att tycka, tänka eller värja sig emot. Hur otroligt mycket lidande har det varit för något som ingen kan rå för eller göra något åt? Och vad spelar det för roll? För omgivningen menar jag!

Jag började läsa Jonas Gardells böcker för många år sedan och har sakta men säkert börjat förstå vidden av hela hbt-rörelsen. Ändå är det bara ett enda år sedan som jag fattade vad androgyn innebar och hur otroligt många olikheter det finns även där! För kanske 8 år sedan såg jag hans film som så många skrattade hånfullt åt: Livet är en schlager med Helena Bergström, Jonas Karlsson m fl. Och det var en av de bästa filmer jag någonsin sett. Den var så otroligt dubbelbottnad och sa oändligt mycket mer än alla läroböcker i världen. 

Ikväll, efter att ha sett andra avsnittet ur Torka aldrig tårar utan handskar, är jag än mer tagen än förra veckan. Hela  filmen är förnedring av människor, skräck och okunskap. Jonas Gardell borde verkligen få ett Nobelpris för sina strävanden att få människor att förstå mer, att veta mer. Att kunna skriva så den som läser känner fysisk och psykisk smärta måste väl ändå vara stort?

Jag hade själv kunnat få aids 1981. Jag födde en liten son då, en dramatisk för tidig förlossning, han miste sitt liv och jag höll på att mista mitt också. Fick en hel rad blodtransfusioner, ingen var hiv-testad, det gjorde man inte då. Men jag hade tur i livets lotteri och vid nästa krisförlossning 1986 var alla transfusioner testade och rena både för mig och min lilla dotter. Hon fick dessutom hiv-testad modersmjölk i tre månader. Själv hade jag ingen mjölkproduktion, men det fanns andra underbara mjölkproducenter med frisk modersmjölk till min lilla. Det otäcka är ju att extremt tidigt födda barn klarar helt enkelt inget annat än modersmjölk även om det råkar vara någon annans moder :)

Jag är oerhört tacksam för att fått livet tillbaka ett antal gånger, att ha fått mina barn och barnbarn att älska och att vi ännådå är friska allihop. Man ska ha stor respekt för människor av alla slag, man ska ha respekt för andra religioner, andra kulturer, andra nationaliteter men aldrig för dem som förnedrar, förödmjukar, slår med både ord, händer och andra tillhyggen. Gäller alla-både muslimer, katoliker, icketroende, talibaner m fl. Man får helt enkelt aldrig hetsa mot någon annan människa, röd och gul och vit och svart gör det samma har han sagt. Och kom ihåg! Jag har ingen kristen tro, men jag tror på det levande livet och på 10 Guds bud.  De är mina lagar :)