Åska!

Vi fick ett nedslag direktträff, men hade som tur var ett ledningsskydd! Och vad gjorde jag då? Lipade, gnällde, gömde mig i bilen, skakade, fick ont i huvudet, kräktes och tänkte: hellre dö än leva i det här infernot! Som vanligt.
Men det är inte längre som vanligt. Jag är den jag en gång var, jag vågar stå upp, jag vågar ta för vad som händer!!!! Och jag är stolt över det!.
Idag kom Signe! Hon är egentligen en helt vanlig baby, men det finns absolut ingen liknelse ändå :) Hon ÄR Signe! Så söt, så älskad, så underbar, så unik.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0