Sista dagen på år 2013.

Vi har väl haft många riktiga höjdpunkter det här året, men också hemska dalar.
Det finaste på hela året är ju Signe som föddes frisk och fin i maj. Allting annat kommer givetvis fler trappor ned :)
Dock hände det mycket mer - Jocke och Jenny flyttade till Töreboda, till vår stora glädje! Annelie o Micke reste till Dubai en underbar vecka tillsammans med Suz och Kenneth. Käre maken fyllde 60 år med buller o bång och världens absolut roligaste familjefest- kommer aldrig att glömmas <3
Vädret har varit gudomligt detta år, mängder med sol och lagom med värme.
Efter operationen i oktober så har jag varit så himla pigg och frisk, det är verkligen underligt att kunna andas helt normalt - gå i en trapp utan större problem  m m. Nu är det konditionen jag snabbt måste plocka tillbaka men det ska ske nu efter alla helger. 
Slutet på året blev också så fint - med mycket umgänge med familjen och ikväll också med bästa vännerna!
 
           Att jag sedan fick en riktig kick av att frisk igen försämrar ju inte precis det här året-
 
Så är det ju enbart inte roliga saker som händer, livet går ju alltid upp och ned, och ibland tycker jag att det går mest ned. Men det är nog inbillning därför att det tråkiga är så tråkigt att det tar över när det händer. 
I mitt kök finns det en liten minimax som följer mig med ögonen och får mig att minnas :(
Och käre maken har det minsann inte för roligt. Förstörd ryggrad och ständig värk :( Inget av dessa saker rår vi över .
I början på 2013 miste vi vår älskade lilla Hjärta, det är något som fortfarande gör så ont -
men vi kanske måste försöka träna vår mentala styrka och fokusera till 95% på det positiva?
Nu blev jag djup eller hur :)
Så återgår vi till dagens verklighet.
Jag vill önska er allesammans ett riktigt fint slut och vad som är mycket viktigare: Ett riktigt fint nytt År! Hela min stora härliga familj, min släkt överallt i Sverige, mina vänner och alla ni övriga som jag inte känner.
Jag har inte avgett några nyårslöften - men jag tänker fortsätta kämpa mot ondska och krig - även om jag som en pyttis inte kan förrätta några storverk så har ju Kärrtorp visat vägen för att vi kan - när vi är många!
 
 
Stulen lycka! Fina sonen med fina sonsonen <3
 
 
Jag hinner ju inte med att vara med överallt, måste ju stjäla foton :)
Nu kommer gästerna! Ha det bra!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0