Det är några dagar sedan sist, men ibland knåkar livet ihop sig även för en pensionär :) Och nu är året redan sju dagar gammalt och jag har inte varit här alls. Men:

I onsdags kom först Rebecca hem, därefter Josefine och Robert. Så då kan väl alla förstå att man hade annat än blogg för sig :)

På torsdagen var vi bjudna till Erik på 50-årsmiddag tillsammans med Josse o Robert. Rebecca var också med samt Emma och Eira. Det blev en mycket trevlig kväll och det var roligt att få prata mycket med Eira och även Erik. Han hade dagen till ära gjort en väldigt god trerätters: Förrätt. Vitlöksbröd med kräftor. Varmrätt. Helstekt älgfilé med pressad potatis, rödvinssås och sallad. Kaffe, likör och glasstårta. Tack Erik, det var verkligen gott.

Fredagförmiddag packade vi och åkte till Nyköping för att fira jul. Jomenvisst vet jag väl att redan varit jul. Men man kan väl få fira den hur många gånger man själv vill? Och jul hade vi, i allafall lite julmat, god stämning och mycket kärlek.

Lördag blev lite som vanligt; frukost med mysprat -länge-länge-länge men det gjorde inte så mycket för idag var Öppen hand stängt. Vi åkte ut lite i omgivningarna istället och det var minsann inte fy skam. En hel del vackra slott och herresäten fanns där och den vägen återkommer vi till i sommar. Så den vanliga shoppingturen och så mysig kaffestund på Hellmanska. Vi var bjudna på 23-årskalas på kvällen så vi var försiktiga med aptiten. Det var Stefans mamma som fyllde och vi hade köpt en liten chokladask, för en så ung människa behöver ju inte tänka på vikten :)

Sedan blev det rejäl antiklimax. Mitt j....a knä svullnade upp rejält och började vrålvärka. Fick vacker ligga med benet högt resten av kvällen och titta på film, istället för att ha det trevligt i Oxelösund :((( Dessutom var den andra filmen för kvällen så dålig så jag somnade.

Det blev alltså frukost istället för middag, men mysigt var det. Så åkte vi hemåt via Ikea enligt makens önskemål. Vi skulle titta på fläkt och kök för fjärde gången på ett år. När vi väl var där så lät det precis likadant som de övriga tre gångerna: "vi kanske får ta en diskussion först om hur MYCKET vi ska renovera innan vi säljer". Alltså ännu ett antiklimax :(((((( Men det är inte lönt att sura ens, är man gift med Kiruna-Karins son så är man. Det har tagit mig över 35 år att förstå Hur Otroligt Envis en enda människa kan vara.

Och nu kommer vi till antiklimax nummer tre: kameraminnet är fullt!!!! Och har varit fullt hela veckan och jag har inte haft tid att tömma, därför har jag inte ett enda kort på allt det här superviktiga :((((

God natt och sov gott!