Vi får hela helgen på oss att förbereda oss och ta farväl och vi ska tacksamt ta vara på den tiden. Den chansen har vi aldrig fått förut med älskade husdjur, man har bara fått stå inför fakta.

Det är så underligt. Mitt i all ledsenhet så grips jag av lust att städa bort allt skräp, sortera undan allt onödigt. Det är precis som får vi inte ha henne kvar så behöver vi heller inte ha en massa skräp.

Det är ju också så att man ÄR sorgsen just nu. Killen som polisen sköt har avlidit och nu börjar skränandet på dumheter i vanlig ordning. Avskeda honom-polisdjävlar, fascistdrängar m m, m m. Man tar varje tillfälle i akt att ösa ur sig sin egen negativitet och sitt eget hat. Hur sjukt är inte det? Såklart att inte polisen SKA döda någon och gör inte heller med vett och vilje. Men den som reser vapen mot någon får ju också något att hända i den människans kropp; skräck, ångest, hat m m. Hur lätt tror man att det då är att tänka klart, fatta helt korrekta beslut, sikta rätt? De riskerar sitt liv varje dag på jobbet. Det har vi facit på. Jag behöver inte ens rabbla upp namnen på de som är döda, därtill kommer de som skadats för livet.POLISER alltså. Det är ju himla konstigt att varken jag eller någon jag känner har blivit illa behandlade av en polis? Såklart finns det knepigt och dumtänkande folk inom den yrkeskåren också, det gör det faktiskt inom ALLA yrkeskårer. Jag som var arbetsförmedlare har träffat en hel del dumskallar som kollegor, men har också träffat dumskallar som sökande. Ändå har man i alla år fått tillmälen, skit, elakheter och även hot bara därför att man har det yrket? Då är det säkert inte ens i närheten av vad Polisen får utstå. Jag fattar överhuvudtaget inte alls hur en del tänker? 

 

Våran kära lilla!