skriven av en mamma som har sex st vackra döttrar! Den äldsta 18 år, den yngsta 1 år. Och det gjorde så ont i mig när hon skriver om hur mycket kärlek den lilla får. Hur mycket syskonen älskar och omhuldar både varandra och den lilla vilden. Då tänker jag osökt på min tvåas barnaskara och om hur mycket de bryr sig om och älskar varandra och verkligen visar det också. Stolt är jag över det, givetvis, älskar ju mina barnbarn hurdana de än vore. Att de sedan är bäst i världen är ju en stor bonus :) Men värken i hjärtat beror på frågan: Var gjorde jag för fel?