Efter 32 år är det inte längre ren sorg

utan mest en vemodig undran: vem skulle du ha varit idag om du fått leva?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0