Men den här dagen är ändå så vemodig så det spelar inte så stor roll. Men en sak vet jag säkert: sorg över levande är så mycket värre än sorg över döda. Att dessutom känna sig helt maktlös, helt satt ur spel? 

Nog. Nu ska jag ta itu med all glädje som ändå finns och trotsa regnet med att känna glädje över att det ändå är sommar. Någonstans måste ju gränsen dras och!! jag har klarat att andas hela dagen i dag med :)