Vi står inför ett jubileum och känner oss sjuka, trötta och gamla. Visst är det jättefint att bli hyllad och uppmärksammad, men! Det är så mycket mer känslor inför åren som gått? Ursäkta mig, men jag glädjer mig mycket mer åt det dop som vi nu står inför än för vår egen ålderdom. Jag glädjer mig mer åt Signes framtid än åt min egen- framtid-? Helst skulle jag vilja ge henne det vi själva önskat men känner mig - ja, maktlös :(

Det här var min egen speciella akuta ton. Men det finns mer att säga:

Finge jag bara välja så skulle jag välja ett jättehejdundrande kalas för en människa som är så fin som min käre make! Det finns ingen människa på jorden jag hellre skulle vilja fira! Men han vill inte själv och jag vet hur han känner och hur dålig ork han har. Så....