Min vackra Valborg. Idag har hon åter fått glykosamin. Jag skulle gärna vilja ge henne hur ofta som helst men hon äter bara två gånger i veckan. Och jag har så stor respekt för min kloka gamla katt att jag lyder henne villkorslöst. 

Hon är den bästa katt som någonsin funnits! I sin krafts dagar var hon den bästa jägaren, det värsta rovdjuret och hon härjade glatt utomhus. I många år hade vi inte en enda liten musunge ens varken i huset eller utanför, hon var fenomenal. Och allt hon tog lade hon till oss som en present på trappan. (Man var ju inte alltid glad för presenterna). Inomhus var hon rena drömmen. Aldrig en fläck någonstans. Råkade hon bli instängd någonstans så hittade hon alltid på "bra" ställen att göra ifrån sig på: diskbänken, duschen, badkaret t e x. 

Hon är fortfarande den bästa katten som någonsin funnits, men nu måste jag ju finna mig i livets gång. Hon har naturligtvis inte all tid i världen kvar, hon är drygt 16 år och jag måste ju glädja mig åt de 16 år vi fått ha tillsammans, allt utöver blir ju bonustid.