Dagen började väldigt bra; Linus kom och jag blev så himla glad. Vi är inte bortskämda med besök av Linus ;) men vi värdesätter verkligen när han kommer. 

När han var här så upptäckte jag att jag inte hörde vad han sa. Ok, han pratar ju ganska tyst och så, kramas kan man ju och skicka kramar till alla älskade som han skulle passera och besöka :) 

Så startade vi vår resa till Bra & Begagnat i Hallsberg. Vi trodde ju att vi skulle hinna fika med de kära också. Men allt blev helt fel. Jag var döv, verkligen döv, Bra Begagnat öppnade inte förrän 14.00, vedugnspizzerian i Kumla var stängd- ingen ide att ringa kärebror, allt blev bara rörigt och vi hade de här små liven att försöka ge vatten och skugga, Zita och Betty Boup :)

Hittade inga fina lampskärmar, hittade lite hobbymaterial, åt en macka på Statoil ----- körde om många otäcka långtradare, orkade inte storhandla ----- uch och fy vad mycket gnäll. Men det blev ingen bra dag och då kanske man kan få gnälla pyttelite?

Jag är fortfarande väldigt döv och faktiskt lite rädd: Är det slut nu? Kommer jag aldrig mer att höra?