och frågan är varför vi beter oss som vi gör? Är vi korkade? Lär vi oss aldrig av våra misstag? eller är vi bara vanliga dumhuvuden som får något för oss och så genomför det?

Hur som så skulle vi ju sätta upp en klädkammare i huset på Österliden. Sagt och gjort så ritade vi och mätte: 9 garderober med innehåll från Ikea skulle täcka allt behov: kläder, linne, reserver m m. Och så handlade vi. Utan att ens tänka på vikten? Jo, fullt så illa är det inte. Vi trodde helt enkelt inte att man skulle kunna bara gå in och köpa det här på ett varuhus i Örebro utan att vi skulle med hjälp av personal få beställa och därefter mot en hög kostnad få det hemkört. Men se! då hade vi inte räknat med Ikeas kapacitet. 9 hela garderober med innehåll (byxhängare, lådor, rundstavar och annat mysigt för ett lättare liv) fanns nämligen att packa direkt i Örebro! Och som de tokar vi är så hade vi ju tagit med oss bilkärra i fall att..... Med tanke på den gången vi köpte ett skåp och fick åka jojo för att få hem det.  Ja, jo. Vi kämpade, släpade och slet. Med hjälp av kära kusin Gretel, som vi inte träffat på flera år men nu råkade glädjerikt nog träffa på Ikea och med hjälp av kära dottern Rebecca som skulle komma hem för att ta farväl inför hennes resa till Indien. Vi tackar, bugar och bockar. Kände oss ungefär lika dumma som den gången vi körde hem ett helt dj.....a utedass för två personer! från en gymnasieskola i Hallstahammar! Den gången fick vi köra på treans växel hela vägen hem och vi tuggade naglar i skräck för bensinstopp. Lasset hade aldrig gått in under en bensinstations tankar.........

Ja, jag vet. Behöver inte berätta mer. Garderoberna är i alla fall nu under tak i Levsäng för vidare transport till Österliden i morgon. Rebecca och jag åkte för att handla mat och tog vägen om Kjell o Lilians för att be om ursäkt..... Jag hade lovat delta i ett Aloeparty och ville verkligen handla det jag behövde-men glömde givetvis att det var idag......hur som kom vi när sista gästen gick, vi pratade och handlade och det blev till slut bra. Så coop och hem till Så mycket bättre. 

Mycket mer har hänt idag, jag har pratat med Robin - allt är ändå under kontroll, har pratat med Annelie - även där under kontroll. Så en sista bläng på fb och till min stora sorg har jag fått sortera bort några vänner som jag hållit mycket kära och som jag även stöttat och hjälpt så gott vi kunnat. Men! Jag kan faktiskt inte längre tolerera nazister inom min vänkrets, det har blivit för mycket våld och mördande för att man ska kunna överse med det bara därför att man tycker om människor man haft i sin närhet.