Varför ändrar man sig aldrig?.........

Under alla dessa år har vi haft så många visioner, käre maken och jag. Vi har haft drömmar, drömmar och drömmar. Hans drömmar har blivit mina, med lite förändringar och min drömmar har blivit hans med lite förändringar :) För det mesta har det blivit så himla fint, så bra och vi har njutit! Men till det har kommit en herrans massa extra arbete, jobb som vi kanske inte riktigt räknat med - i alla fall inte mängden jobb :( Det finns mängder av exempel, men ett är väldigt signifikativt och det ska jag berätta om:
Visa av massor av strömlöshet så bestämde vi oss för att bygga för OM - UTIFALL ATT -KANSKE. Alltså mycket oväder, kyla, strömlöshet, mm kanske t o m krig ? Nej, det är inte så att vi är/var negativa - vi bara tänkte om? utifall att - kanske? Och vi älskade att diskutera lösningar på problem------
Alltså skulle vi ha vatten att pumpa upp   - ifall strömmen gick. Alltså skulle vi ha värme och spis att laga mat på - ifall strömmen gick. I allra värsta fall var vi också tvungna att gå på toa - även om ström och vatten därmed var borta..... alltså bestämde vi oss för att skaffa ett dass. Ett gammalt/nytt modernt/gammalt - alltså ett komposteringsdass :) En toalett som förbrände helt naturligt ett år i sänder och gav oss matjord istället - ett år i sänder :)
Vi hade ritningar och skulle bygga, men så hittade vi drömmen på Blocket! En gymnasieskola i Hallstahammar hade byggt tre komposteringsdass som elevarbeten, och sålde nu två av dessa till det facila priset av 2 500 kr. Alltså enligt vårt sätt att se ungefär halva priset. Utan annat jobb än att ta hem detta underverk :)
Sagt och gjort. Vi hade ju fixat vedspis och insats i öppna spisen, vi hade ju byggt en gammal vacker kakelugn, vi hade ju byggt vedbastu med dusch, vi hade ju byggt en vacker bassäng - det fattades ju bara ett dass!
Vi köpte det. Vi hade en pytteliten kärra med oss och vi lade jättedasset ovanpå...... så körde vi i 40 km/t mellan Hallstahammar och Lövsäng. Bensinmätaren sjönk oroväckande - alltså hur skulle vi kunna tanka med detta jättedass liggande ovanpå kärran?
Vi kom hem.
Allra käraste grannen Lennart tog dasset och placerade det på plats (han hade en maskin, det tog 5 minuter och det blev så bra:) Vi möblerade med handfat, tvålfat, vattenhink, handdukar, tidningar,  X-vänner försåg dasset med kungatavlor m m 
Men så drabbades jag av hjärtfel med stor operation som följd. Inget blev sig likt. Visioner förblev visioner.
Orken var slut, glädjen tog slut, varanen tog vi, sjukhusbesöken tog vid, åldern gjorde sig påmint, den dåliga självkänslan höll sig kvar och även orken.
Festivalen 2015 blev den bästa, och den sista......
ILevsäng för oss i alla fall och nu hoppas vi verkligen Samuel och Jenny tar vid och orkar med.
 
Men vi dokdårar förnekar oss inte. Vi släpade hem ett jugendhörnskåp ikväll . ------ 1 cm till så hade det inte gått
in i huset och vad hade vi gjort då?
 
Det här inlägget skrev jag faktiskt för över en vecka sedan, läste igenom det dagen efter - därefter försvann det?
 
 
Eftersom jag inte hittar några bilder på det vackra dasset så kan jag väl visa en annan vision. 
Midsommaren 1982 firade vi i Tänndalen och så därifrån åkte vi lite tvärsöver landet för att hälsa på käre makens ena bror. När vi passerade Ljungdalen så upptäckte vi en hantverksaffär, ett kollektiv som Lena Linderholm var med och startade. Självklart gick vi in och jag blev störtkär! I ett överkast vävt i bunden rosengång och fodrat med fårskinn. Till en dubbelsäng var det facila priset 5 690 kr - vilket jag naturligtvis inte hade råd med. Men när jag några år senare började väva så beslöt jag mig för att väva mig ett sådant överkast och gubbatäcket på bilden vävde jag efter eget mönster. Men det här är ett mycket långsamt vävsätt och jag hade lite annat att göra, Levsäng, jobbet på arbetsförmedlingen, små barn som växte upp ja, ja, tiden räckte inte riktigt till. Men fårskinn har jag sparat så att de numera räcker till ett gubbatäcke och har faktiskt också en vävplats nu även om vi inte alls fått huset klart så är det på g!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Suzanne

Den var fin den där rosenväven, fina värger..

Svar: Tack älskade ettan...du vet ju .....
Siw Gustavsson

2016-01-15 @ 10:48:04
URL: http://nouw.se/vardagsliv

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0