Ikaros.......

När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur

Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt

Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt

Read more: http://www.letssingit.com/bj%C3%B6rn-afzelius-lyrics-ikaros-ss87p4x#ixzz48TCIW6BC 
LetsSingIt - Your favorite Music Community 

 

Vill du bli respekterad av din avbild så får du visa din avbild respekt.......

En mening som betyder så himla mycket för mig. Jag har minsann inte alltid varit en bra människa och absolut inte en bra mamma, men jag vet ändå inom mig att jag inte medvetet gjort illa. Varit omedveten, okunnig och dum. Deppig, ledsen och ensam, ok! Men aldrig medvetet elak. Och ibland är det bra att ha dålig självkänsla, då tror man sig i alla fall inte om att vara för mer än någon annan :(

 

Förlåt att jag är känslosam ikväll. Men efter fyra veckors helvete och två dagar på G så är man lite känslig. Det händer så mycket runt mig och tankar och känslor rusar ibland iväg okontrollerat. Och då är man ju så korkad så man tittar på en dokumentär som handlar om att förlora sitt barn. Två små pojkar i olika familjer med olika sjukdom men som dör........ En helt otroligt stark dokumentär men ack så himla jobbig! 

Allra käraste Hanna och Robin! Jag hoppas ni såg det här och jag hoppas ni fick lite tröst och lindring.

 

 

Kärlek.

 

 

Så mycket kärlek.......

Älskar dig! ❤️ Puss/Joysan

Så fiina bilder och såå vacker text . I love it !

din vän