I belysning av det senaste dygnet så var mitt tidigare inslag

 personligt, egoistiskt och ointressant.
I går drabbades Stockholm av terror, människor som var ute och shoppade i aprilsolens vackra och välkomna sken blev plötsligt lemlästade, svårt skadade, döda och mycket svårt chockade. Jag var inte där, men jag råkade sätta på bilradion exakt 15.05 och larmet hade kommit 14.53. Så det var några mycket dramatiska radiominuter, mycket oror, mycket stress (i min värld är det världskrig/atomkrig omgående) och detta fortsatte med ökande hemskheter hela fredagkvällen.
Idag är jag ändå (trots världens värsta kristallattack) ödmjukt glad och stolt över att vara svensk, att ha fötts i ett så fint land, att få tillhöra ett folk som tar en grov terrorattack på ett så så lugnt, proffsigt, empatiskt sätt som visades i går.......
Jag är verkligen stolt över mitt land och mitt folk.
Det är det jag vill sluta min blogg med, det är den finaste avslutning på en underbar bloggtid som jag kan tänka mig. Det blev inte som jag tänkt, det blev något annat. Men det blev ändå så fint.
Ett speciellt tack vill jag ändå ge min älskade dotter som gav mig bloggen :) Den har givit mig så mycket och utan den hade jag kanske inte klarat mig så pass som jag ändå gjort. Jag ville så gärna önska alla mina nära och kära så himla mycket mer än vad jag kan ge, men vill ändå säga; ta hand om varandra, var rädda om varandra, förvanska inte sanningen, tro inte det värsta, det är väl ändå bättre att tro på det fina, det kärleksfulla?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0