Att inte ha alla medfödda sinnen fullt brukbara........

det kan vara en sorg, det kan också vara en lärdom? Om det inte börjat så tidigt så man ens fattade att man var annorlunda.........
Jag var öronbarn på sent -40tal. Det innebar, precis som nu, sjukdom och smärta. Men så kom något revolutionerande..... antibiotika! Pencillin! Och det hjälpte givetvis mig många gånger om. Och dessutom mina barn många gånger om------innan man förstod att det inte var så enkelt. Jag har ju fått kvarvarande skador, har varit hörselskadad i hela mitt vuxna liv, med allt vad det innebär av hån från den perfekta världen. Jag har själv fått två öronbarn( vilket givetvis är mina gener) och jag har varit så himla ledsen över detta speciellt som det dessutom blev ett av mina barnbarn också. Så vad kan jag göra åt det utan att sörja enormt mycket?
Jag har spjärnat emot hörapparat i trettio år därför att jag inte orkat träna in (mycket jobbig inträning) och fortsatt att säga va om och om igen, samtala och det visat sig goddag yxskaft: accepterat att vara en dumbum till slut eftersom jag inte längre orkade kämpa.
I oktober 2016  började min årliga urjävliga  influensa. Men i år riktade den sig mot mina öron ha ha ha, det har den inte gjort på många år-den har bara pinat mina lungor. I hopp om att jag skulle ta  livet av mig? Det är nämligen värre att ha lunginflammation än öroninflammation. Det ena är dödligt, det andra är dövhet :) Det är tur att det går att skoja om. 
I vilket fall som helst så blev jag så illa tvungen att använda hörapparat på höger öra, det vänstra har varit dött ca 40-50 år och det högra svagt ungefär lika länge. Men stark och tuff som man är (:, så har man ju låtsat som ingenting :) Duktig vad? :( Men hösten 2016 försvann min återstående hörsel på höger öra p g a den där j.........a influensan. Och jag tog fram min gamla hörapparat! Och det funkade! Och jag behövde inte skämmas! För maken hade haft samma problem en längre tid, vänner beklagade sig för dålig hörsel---------jag tog på min och hörde! En gåva att höra!
I fredags försvann apparaten. Alltså inte den moderna tidens utan just den fysiska hörapparaten. Och vi hade  städat, dammsugit, skakat mattor (vi är faktiskt lite gammaldags) bytit dukar.........
Den kunde vara i: dammsugaren; i tvättmaskinen; utomhus; ja i stort sett var som helst och vi har letat precis överallt!!!!
Fanns inte. Kontakt med Hörselvården. Ny inom tre veckor. Ingen kostnad. Den var för gammal. 
Ikväll skulle vi spela Gin Rummy och drog ut lådan med block, penna, kort och regler. Där låg den.
Hörapparaten...........
Nu kan jag höra Elizas konsert på fredag! Och jag kan prata med våra grannar på lördagens middag :):):)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0