Skelning

Skelning är ett tillstånd som minskar samarbetet mellan två ögon och orsakar besvär vid visuellt arbete framförallt på nära håll. Symptomen skelning kan vara ögonvärk, värk i pannan, dubbelseende, rinnande ögon, spänningar i käken, nackbesvär och diffusa rubbningar i synskärpan.

Skelning indelas i två huvudgrupper beroende på ögats avvikelse och felställning:

1) Konstant skelning (manifest)
Skelningen syns i de flesta av fallen vid ögonkontakt. Patienter med manifest skelning använder ett öga i taget eller enbart det icke skelande öga. Den här typen av skelning upptäcks oftast tidigt av barnets föräldrar. Obehandlad manifest skelning kan orsaka permanent synnedsättning (amblyopi). För att undvika detta måste man starta behandlingen så tidigt som möjligt. I de flesta fall kan synskärpan räddas om patienten får rätt vård före 8 års ålder. Manifest skelning kallas även för "tropi" i den medicinska terminologin. 

2) Dold skelning (icke manifest)
Skelning som oftast inte syns och det är i de flesta fall svårt för patienten att själv upptäcka den. Den här typen av skelning orsakar inte permanent synnedsättning men ofta synbesvär och huvudvärk. Dolda skelningar upptäckts oftast när patienten söker hjälp hos optiker eller ögonläkare p.g.a. ögonsymptom. Dold skelning behandlas genom träning, speciella skelningsglasögon (prismaglas) och i vissa fall med operation av ögonmuskel. De flesta patienter med dold skelning blir besvärsfria med prismaglasögon. Dolda skelningar kallas för "fori" i den medicinska terminologin. 

Både manifest och dold skelning (tropi/fori) delas in i olika typer beroende på vilket håll man skelar. En patient som skelar inåt har en inåtskelning som benämns "eso" skelning, Esofori eller esotropi (dold eller manifest)

Patienter som skelar utåt har en utåtskelning som benämns "exo" skelning. Exofori eller exotropi (dold eller manifest). Slutligen så finns även höjdskelning det vill säga att patienten skelar uppåt eller nedåt.

Orsaker
Skelningen kan vara dels ärftlig (60% till 65% av fallen) eller förvärvad p.g.a. ögonsjukdomar eller tillstånd som gör att ögonen inte kan samarbeta med varandra. Kända orsaker till skelning är avvikelser i ögats muskulära anatomi eller fel på innervationen till en eller flera ögonmuskler. I vissa fall så hittar man inte någon orsak till skelningen.
Ibland debuterar skelningen till följd av andra sjukdomar i ögat eller kroppen i övrigt.