Ungefär så ser mitt liv ut nu :( Och ingen kan anklagas för det, bara livets gång blandat med min sedvanliga otur.

Att sedan nazisterna och sd tar för sig mer och mer är ju så skrämmande så hälften kunde räcka. Och då är man uppenbarligen helt maktlös. Jag börjar faktiskt förstå hur Tysklands judar började känna sig :(

Begravningen var så vacker, så värdig och så tårfylld. Solen strålade, jag hörde fåglarna sjunga under hela minnesgudstjänsten och det var + 31 gr när sönerna förde sin far till den sista vilan. Millie var med hela tiden, lugn och fin som vanligt men när hon såg våra tårar såg hon faktiskt rädd ut. Hon frågade mig efteråt också varför alla vuxna grät, hon sa att hon tyckte det var lite otäckt. Men när vi pratat en stund så var det ok.

Nyköpings Gästabud var helt underbart. Där kom skrattet och glädjen in, som vi så väl behövde. Även där strålade solen som den tydligen gör hela den här sommaren.

Något körkort blev det inte för Egon, så nu sitter vi här ännu en sommar och bara betalar. Surt sa räven........

 

 

 

Nu sitter jag här klädd i mörka kläder, käkar antibiotika för fulla muggar och håller mig långt ifrån solen. Inte visste jag att borrelia var så jobbigt! 

Men! Jag har i alla fall en härlig midsommar tillsammans med de bästa...... att tänka tillbaka på :) Och jag har även en hel del framför mig att tänka på.

Dessutom:

Var världens sötaste Melina här i går och gladde farmor och farfar :)

 

Åh alla våra underbara barn! Jag ska aldrig mer klaga :)