men fy vilken dag. Vad jag än har tagit i så har det gått sönder eller på annat sätt blivit fel. Till slut blir man faktiskt irriterad och var och än av oss har ju olika sätt att visa irritation på. Egon påstår att jag blir skogstokig av ilska, jag tycker han är helt slät. Ingen levande född människa och absolut ingen död kan se om han är ledsen eller glad. Arg är han aldrig. På så vis får ju jag agera för honom också!! Och med så mycket sydländskt blod i sig så är det ingen konst att vara arg för två, tre med när det är som värst.

Hur som så har alltså inte mycket blivit gjort eftersom jag hela tiden repat upp och försökt laga trasigt.

Jo, jag har planterat kryddväxter och även gjort några inomhus omplanteringar. För många år sedan, ca 8-9 år så köpte jag den liten Hoya i Ribe i Danmark. Du vet- sådan med jättekrulliga blad som växer runt ett stöd. Jag läste mig till att Hoyor skall aldrig (nästan aldrig) ha näring och skall inte heller omplanteras för ofta. Rekommendationen var vart tredje år ungefär.
Mina hoyor har växt, krusat sig, slingrat sig och växt. Fått vatten ett par gånger i månaden, that´s all!. Så fick jag se i går när jag bäddade (som jag oftast gör varje dag i samma rum) att båda hoyorna såg mer gula än gröna ut.
Hjälp, få se, när blev de omplanterade nu igen? Én titt på innerkrukan gav besked. Den danske prislappen satt kvar. Jo, men visst skäms jag. Och har försökt göra bot genom omplantering idag på stört. Förr i världen var allt mycket bättre, då fanns det aldrig några misskötta blommor här inte. Nu är det bara ledsna torkade suckulenter,  alltså inte ens suckulenter klarar mig längre. Det är bara att skärpa sig.



Skuggan av Siw!



Minnen av Joy, 9-10 år.

I morgon är en annan dag.

Kram