Mycket tv.
Först Babben så klart, därefter Let´s Dance. Innan det mycket kök.
Lite konstigt att Babben inte var så kul som man hade förväntat sig? Med de gästerna?
Blodad tand :)
P g a gårdagens lyckade försäljning på Tradera och även lördagens så åker nu saker ut på Blocket; en takbox använd en gång och Hjärtats fina hundbur som aldrig hann användas mer än ett par gånger. Käre maken pratar också om att sälja sin stora skivsamling, vilket jag kanske inte tror på riktigt :) Däremot har jag hittat ett hus i Lyrestad som jag skulle vilja ha :) Då hade det ju varit bra om det här huset varit sålt:( Det ligger som ett stort berg framför mig - sälja och flytta med alla dessa saker :(
Nej, nu får jag hugga tag i köket igen.
Lilian! Hoppas du mår bättre på alla sätt idag <3
Oj vad rörigt köket är just nu !!!!
Men det är ganska skönt att känna att man är med ---- Och att man längtar efter att få färdigställa! Så klart att det är jobbigt, mycket jobbigt till och med- men men: det blir skönt när det är över och det bästa av allt är ju att man får hem en del av familjen och kan jobba ihop :)
Jo så klart! De här är alltid hemma till stor glädje för oss men inte så mycket hjälp :)
Skura skåp är vad som gäller nu!
Och det visar sig sedan att de är smockfulla med sådant som man mycket sällan använder :)
Efter tvätt, spackel och färg så ska INTE allt in igen :) Inga gamla omaka glas eller flisigt gods.
Lite annat kul som händer: Korrekturet har kommit och är godkänt.
Och till sist: lite ögongodis och hjärteknip :)
Och jag glömde ju att Henrietta varit här och fikat idag, jätteroligt! Det är alltid kul med besök speciellt av kära familjen !
Med risk för att bli klassad som negativ .....
så MÅSTE jag bara skriva om Kristian Gidlund. För mig är han absolut inte negativ, han är helt underbar<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<3 och jag saknar verkligen ...........honom och allt det han ville!
Ibland tycker jag att det vore helt korrekt- jag har fått cancer............ Det har jag inte och det vill jag inte. Men ibland vill jag bara försvinna, därför att jag har så svårt att förstå varför jag inte kan duga eller skriva så det duger - varför duger jag inte som jag är?
Att älska- att älska sina barn-sina barnbarn.-barnbarnsbarn- att jag älskar väl dem som som är? Eller som som blir? Jag blir så otroligen tackasam över att få ett: det passade- det var fint grönt, det var jättefina gröna mattor vävda enbart för er och vantar enbart för Signe, god natt sov gott och jag älskar er alla ------------
Facebook är allt bra :)
Lilla älsklingen:)
En film om förintelsens offer, gjord år 1945.
| Kategori: | Geografiska platser Samhälle och politik |
|---|---|
| Landskap: | Skåne |
| Ort | Malmö |
| Längd: | 22 minuter |
| Medverkande: | Folke Bernadotte, Estelle Bernadotte, Arthur Thomson, Göte Friberg, Maj-Lis von Eickstedt-Peterswaldt |
| Regi: | Nils Jerring |
| Foto: | Gustaf Boge |
| Produktionsland: | Sverige |
| Produktionsbolag: | AB Svensk Filmindustri |
| Rättigheter: | SVT |
| Utgångsmaterial: | 35 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, svartvit |
| Arkiv: | Kungliga biblioteket |
Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas
När andra världskriget närmade sig sitt slut åkte de vita bussarna från Sverige och kom tillbaka md busslaster med överlevande från Förintelsen. Bussarna anlände till Malmö och de svaga, utmärglade och sjuka passagerarna togs om hand av bastanta matronor och noggranna byråkrater som forslade dem till olika platser, beroende på deras hälsotillstånd. En del hamnade på infektionsklinik direkt, drabbade av tuberkulos och andra smittsamma sjukdomar. Andra kunde långsamt börja andas igen och komma tillbaka till livet. På konvalescenthemmet i Ramlösa, till exempel, syns patienter som sitter och läser tidningen, försiktigt plirande i solskenet som om de inte riktigt trodde på sin lycka.
Vad hände med de här människorna? Vart tog de vägen sedan? För att få svar på sådana frågor måste man söka sig till de överlevandes egna berättelser.
"Vi svenskar hade tagit emot koncentrationslägrens offer med alla deras minnen och oläkta sår i själen. Det hade vi gjort med uppriktig glädje. Men vad gjorde vi sedan? Vi gjorde som vi alltid gjort. Sverige behövde arbetskraft, nykomlingarna behövde inkomster. Enkelt löst vi det praktiska problemet." Så skriver Ingrid Segerstedt-Wiberg i inledningen till Magda Eggens självbiografiska roman Ingen väg tillbaka. Magda var en av dem som kom med de vita bussarna till Sverige. Hon och hennes syster Eva hade överlevt Auschwitz och kom till Sverige med de vita bussarna. De blev omhändertagna av vänliga men svala människor som gärna ville hjälpa men helst inte lyssna.
Så småningom fick Magda och fem andra flickor jobb på en fabrik i Gislaved. En del av dem ville lära sig svenska, försörja sig, passa in i det svenska samhället. Andra ville resa hem, som moster Barbara. Hon for hem till Ungern så fort det blev möjligt. Magdas syster Eva likaså. Men Magda stannade i Sverige. Hon ville inte tillbaka till det land som hade utlämnat henne till nazisterna. Magda gifte sig med en svensk och flyttade till Stockholm. På ålderns höst skrev hon flera böcker om sina upplevelser och hon åker också fortfarande runt i skolor för att berätta om Förintelsen.
När Vittnesbördet visades för svensk publik för första gången, den 7 maj 1945 på Röda Kvarn i Stockholm, var det första gången som många insåg vidden av nazisternas folkmord. Filmen hade premiär samma dag som freden firades på Kungsgatan i huvudstaden. Det måste ha varit en chock för alla dem som vägrat tro på ryktena om koncentrationslägrens fasor.
Filmen är gjord av Nils Jerring som var bror till den kände sportreportern Sven Jerring och länge verksam som regissör, både av korta och långa filmer. Trots att kameran här ibland blir smärtsamt närgången och visar oss kroppar med obeskrivliga sår, är det en film gjord med stor medkänsla och starkt patos. Bilderna säger oss att vi inte får glömma, att vi inte får låta likgiltigheten ta över och det budskapet är lika viktigt idag, en hel mansålder senare.
Fotnot: Dokumentären Hoppets hamn av Magnus Gertten, som hade premiär under hösten 2011, bygger på mycket av det material som finns i Vittnesbördet. Filmen innehåller intervjuer med flera av de överlevande som syns i Vittnesbördet. De berättar hur deras liv blev sedan, efter att de blev räddade till Sverige. ---- jag skulle verkligen gärna vilja se den här filmen!
Ungefär samtidigt som det här utspelades i verkligheten och filmades så blev jag till och föddes samma år i november. Hela min tidiga barndom var en skugga av andra världskriget. Min pappa kom hem ibland, klädd i "grötrock", min mamma och jag gick och handlade på kuponger. Jag var livrädd för flyglarm (som testades varje måndag i flera år) och hela min barndom var jag mycket mycket rädd för krig. Det pratades också mycket runt om kring mig om förintelseläger och judar. Jag minns att jag hörde det i Söndagskolan bl a och fick tidigt lära mig förstå hur djävulsk nazism är. Nu i vuxna dagar har jag ju lärt mig att ALL exterimism är av ondo.
Precis nu i dagarna har jag ju läst Stefan Einhorns bok om efterlevande från Ravensbruck och mår exakt så dåligt som jag brukar när jag läser om andra världskrigets offer.
Jag vet inte om jag berättade om hur vi försökte hjälpa en ensam mamma som råkat "bli utförsäkrad" (Reinfeldts ord) och hur bra vi tyckte spontant om henne och att vi hållit kontakten. Ända fram till idag. Då delade hon Sverigedemokraternas officiella sida och gillade. Så kan det bli. Olika åsikter och man måste respektera. Men dock inte fortsätta hjälpa och hålla kontakten, jag klarar bara inte av nazismen, jag klarar inte av ytlighet, klarar inte av att udda-olika-handikappade-fula-m m blir hånade. Och då måste ju också jag kräva respekt, eller hur?
Lek och skratt <3
Grattis till Elisas för Grammys 2014.
I går skrev jag färdigt Krönikan helt och hållet. Idag börjar jag röja datarummet från gamla papper, gammalt material m m. Skönt!
Måste också få berätta om en bok jag läste klart i går kväll. -Änglarnas svar- skriven av Stefan Einhorn och utkom 2011. Stefan Einhorn är ju ett barn av andra världskriget så till vida att hans familj, vänner och släktingar satt i koncentrationsläger. Den här boken är så totalt gripande att ögonen har lätt att svämma över hela tiden. Och ger naturligtvis också mer bränsle till hatet mot nazism. Idag har jag sagt upp bekantskapen med en som hyllade Sverigedemokraterna på Facebook. Demokrati är ju också att få säga ifrån.
Traderaförsäljningen går både sakta och dåligt, vi kommer förmodligen att dö här bland alla våra förbaskade grejor :( Folk budar inte alls mycket längre, måste bero att man endera tröttnat eller har dåligt med pengar.
Här finns det i alla fall två som inte har några bekymmer alls :)
Ha en bra dag.
Krönikekväll!
Träff med redaktionskommittén :)
Som alltid jätteroligt. Och oerhört berikande och oerhört krävande (alltså för mig som är kravfull - ego)
Tycker att det är väldigt ensamt här ute i cyberrymden - undrar om det bara är jag som trott att jag har en stor familj? Nej, Jocke tror ju det också? Men så klart, jag vill inte alls klaga-jag fick mig en rejäl avhyvling av Mimmi, förra gången jag klagade? Och det vill jag inte ha igen. Behövs absolut inga kommentarer, speciellt inte av den typen Mimmi hade ikväll på Facebook: Hahaha, asroligt: att kalla någon för skitful!
Jag blir ledsen, är sådant här nödvändigt? Att göra någon så himla ledsen? Är man inte vuxen när man är 25 blir man kanske aldrig vuxen? Besviken. Illa berörd. Skrämd inför framtiden. Men jag kanske inte behöver höra så mycket mer?
Dags att sova ...
Vi har sett på Bygglov samt en snutt av Leif GW Persons - vet ej vad det heter - men tycker att han gör en bild av en gammal trött man med stor kompetetens?
Har varit i Skövde i dag och storhandlat -speceri- m m och haft en debatt om vikten av att handla - när: Och det innebär Ica eller Coop. Visst. Det tycker jag med. Men! Tycker Ica och Coop detsamma? Är det närhandel, svenskt, ekologistiskt det handlar om - utifall man försöker stötta orten?
Jag förväntar mig inga svar, men försöker väcka en fråga?
Kl är åtta, söndag morgon den 16 februari.
Jag vill gärna börja den här dagen med att fira världens bästa Robert Norling <3 som fyller 30 år idag. Allt bra jag kan önska dig - önskar jag dig. Ha en riktigt bra dag, hoppas att festen blir underbar och när ni kommer ska vi ha fest igen även om det blir mycket jobb också. Nu hurrar käre maken och jag för dig och är väldigt tacksamma över att vi fått dig in i familjen <3
Här är den lycklige 30-åringen med sin vackra och lika lyckliga fästmö som har långt kvar till de 30 :)
Så återgår vi till 60-åringen som faktiskt fyller 61 i år. Uj vad fort tiden går, man hinner inte ens med att gratta färdigt :)
Hur som så ska bilder få tala sitt tydliga språk om gårdagkvällens firande, men jag vill också säga att vi har ännu ett firande kvar som det inte blivit tid för och vi får se vad det blir?
Ja, så är det! Man blir helt knockad bara att se på matens storlek ;) Men gott var det och flera timmar tog det att få i oss det mesta, det var dock bara en som orkade med all sin mat och lite av det vi andra inte orkade. Och det var 60-åringen :)
Ha en bra söndag nu alla nära, kära och övriga!
Måste ju bara få stjäla en bild från Facebook!
Vi var ju bjudna på Mandys ikväll av kära vännerna Kjell och Lilian. Och har haft en helt underbar kväll med lite gott mingel i deras hem först därefter Mandys. Och vilka sitter där när vi kommer in? Jo våran älskade Rasmus med sin mamma och en av hennes kompisar. Så då blev kvällen extra förgylld med en stor kram av ett älskat barnbarn <3.
Ett stort och varmt tack kära vänner - det har både smakat gott och varit supertrevligt! Bilder kommer när jag tömt kameran. Det är ju inte alla bilder man kan stjäla :)
En bra dag med vissa undantag.
Mimmi har varit hemma sedan i går kväll och vi har pratat SÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket! Mysigt! Och lärorikt. Att vi skrattat nästan lika mycket är ju också mysigt och nyttigt :) Att jag dessutom har fått lektioner i handhavande av android - jättemysigt och väldigt viktigt! Det första jag ville lära mig var ju GPS:en så jag kan fortsätta sticka i bilen och ändå få käre maken att köra rätt!
Så har ju "underverket" Blondinbella äntligen kommit ut ur garderoben; alltså ur dum-garderoben :( och visar nu sitt sanna jag genom att ge sig på tjejer på ett mycket kränkande sätt. Fy vad ynkligt att uttala sig på det sättet när man VET att många unga tjejer läser bloggen och är beundrande.
För övrigt är det fortfarande snöfritt! Och jag har med stor datavånda och krånglande dator äntligen fått iväg det sista på krönikan till tryckeriet.
Den här underbara blomman fick vi av bästa vännerna i söndags <3
Tisdag kväll den 11 februari 2014
och givetvis är jag upprörd över En resa för livet!!!! Jag KAN bara inte fatta hur en del människor, framförallt barn, måste leva? när det egentligen finns så ini i h........e mycket pengar? Jag kan inte förstå hur man kan sova på nätterna när man har mer pengar än man någonsin kommer att behöva och samtidigt vet om hur barn i världen har det?
Hur som, hur mycket vi än redan försöker ge och hur dåligt vi än har det, så måste vi bara bli SOS-föräldrar också. Det går inte att komma undan och jag skulle göra mer om jag kunde........
Och då talar vi osökt om pengar. Idag har vi fått veta att totalt har vi en trasig bil och en trasig kakelugn som kommer att kosta 31 800 kr + 45 000 i reparation och återuppbyggnad? Jag kan inte ens ta till mig det, orkar liksom inte.
Så har jag varit på årskontroll på Infektionskliniken idag, allt är bra, men jag måste ta ännu en spruta mot pneumekocker.
Jag har också skickat in mitt eget sista material till Krönikan, det känns skönt även om käre maken har två artikeluppföljningar som jag kommer att hjälpa honom med, så blir allt klart denna veckan :)
Helgen var ju helt underbar! Så roligt, så fint, så kul! Ett stort tack till er allihop, att vi har en härlig familj visste jag ju men att också Jocke har en lika stor och härlig familj det tar vi som en gåva :)
Jag önskar er så mycket lycka och gemenskap, Jocke och Jenny, så det kan ni inte ana :)
En helhelg-precis så fin så man bara har glädje av minnet :)
Vi kom tillbaka hem i söndags, lagom för att missa våran älskade Mikaelas stora dag.
Hon fyllde skola! Hon fyllde 6 år! Våran lilla prinsessa!
Stort Grattisskrik från Mormor och Morfar, vi kommer så snart vi kan!!!!!
Hon har fått så mycket presenter och är överlycklig, men råkade fastna med blicken i tv-rutan just nu :)
Nu är jag rejält trött och tänker sova i min egen säng inatt för första gången på 10 nätter. Jag har legat i vilfåtöljen åtta av de här nätterna för att inte få lunginflammation. Resterande två sov jag i Annelie och Mickes säng . Men nu vågar jag nog lägga mig i min egen :) God natt alla mina nära och kära och alla andra fina människor!
Ps! Ett stort tack till vännerna Kjell o Lilian som glädjer oss jämt. Bildbevis kommer i morgon!
Att det också fötts en liten Jayson måste jag också få berätta. Och önska mamma Susanna och pappa Magnus all lycka med sin nya fina lilla kille <3 Bildbevis kommer så snart jag fått det!
Läser just nu ........
en insändare i Mariestadstidningen. Som tycker att nyanlända flyktingar gnäller för högt. De borde vara nöjda med låg standard i väntan på att göra sig förtjänta av normal standard? Insändaren säger sig icke vara rasist. Att det flyktingboendet som nyanlända klagat på inte alls är godkänt av myndigheterna, att det är svenskar som tjänar stora pengar på att stat och kommun betalar för det stora antal som flyr från kriget-det spelar alltså ingen roll? Och vem betalar stat och kommun? Hur tänker människor egentligen? Tror man verkligen att man själv skulle agera annorlunda när klusterbomberna ramlar ned och skadar/dödar nära, kära, vänner, grannar och andra? Eller tror man att de ljuger? Eller tror man att de verkligen är en mindre värd ras som man kan bomba fritt på? Eller? Eller? Hur i helvete kan man annars tycka att det är helt okey med att krigsskadade syrier som flyr hit ska bo i en campingstuga utan värme, vatten, kök och toalett? En stuga-fem personer? Det tar den svenske ägaren 30-40 000 kr per stuga för i bästa fall!!!! Per säng i sämsta fall. Jag kan inte alls påstå att jag är stolt över mina landsmän och över mitt land som beter sig så här. Men vet ni! Det beror troligen att jag är invandrare sedan 1700-talet! Då kom mina förfäder vallonerna hit, svarthårig, brunögda och invandrade!!!! De blev lika illa behandlade som dagens invandrare- har man inget lärt sig av historien?
Man blir så himla illa berörd....
av alla barnkrakar i världen :( Att se En resa för livet är verkligen jobbigt; jag blir både jätteledsen och jätteförbannad! Hur, HUR kan man låta barn leva så här? Dessutom snällt säga "vi är ett katolskt land, vi får inte göra abort" och därefter tala om att det kommer mammor som är 10-11 år och föder barn. Dom som inte vill ha sitt barn, får sex månader på sig att bestämma sig. När mamman sagt nej placeras barnen på institution fram till att någon händelsevis kommer och adopterar. Och hur barnen har det på barnhemmet kunde vi alla se ikväll.
Jag skulle så himla gärna åta mig fler fadderbarn men pensionen är inte så hög :( och vi har redan en litenfadderdotter i Niqaragua, för Plan International, så är vi världsföräldrar för Unicef så försöker vi hjälpa en ensamstående tvåbarnsmamma här i närheten. Hon blev utförsäkrad därför att hennes läkarintyg kom in för sent vid sista omprövningen. Hon har lika dålig rygg som käre maken och ska försörja två barn tillika leva med all smärta? Så försöker vi hjälpa en annan liten älskad familj där vi känner ansvar. Det finns liksom inte kronor till mer. Men nu ska vi försöka sälja bort allt skrot och skräp och överflöd vi har och då kanske det kan bli fler att hjälp. För de rödgröna kommer att få det tufft att räta upp, bygga upp allt det nerrivna: dessutom försöka få en mjukare samhällsattityd, att man hjälper varandra istället för att kasta skit och glåpord. Det kommer att ta tid, vi har det just så eländigt både inom vård, skola omsorg, hög arbetslöshet, fruktansvärda "Sk" arbetspraktikplatser, värst är Fas 3 - det är rena rama slaveriet. Anordnaren får bättre betalt än den praktiserande?
Älskade min lilla, min yngsta!
Den här natten kan jag nog aldrig mer sova ordentligt och när jag ändå är vaken vill jag ju glädjas och gratulera dig !!!!!! Idag fyller du 28 år. 28 hela år och ändå fick du bara 10 % chans att överleva. I natt för 28 år sedan.Det känns helt overkligt och jag är så lycklig över att du fick ditt liv. Stolt är jag över dig, det är jag över alla mina barn: Men du fick kämpa för att överleva....Älskar dig så mycket, var rädd om dig lilla fina flickan min <3
Våra små kära, den ena snöstormsbarn, den andra mini :) Vad vi älskar er och var fina ni är!
Vilken underbar helg.....
trots världens dj.........e förkylning :( Alltså ibland fattar man inte vad som händer i kroppen eller i datorn? Torsdag allt ok!
Fredag morgon go to hell världens värsta förkylning? Nyser,nyser,nyser. Snor över alla gränser. Helt utmattad. Totalt värdelös. Vad ÄR detta egentligen?
Jag ringde syster yster och meddelade att om dom inte var rädda för smitta så skulle vi komma, dock ej sova över. Jag skulle köra, trodde inte att alkohol var rätta medicinen mot detta och ville vara hemma (ifall jag skulle dö). Ok, Kent fattade korrekt, han hade själv varit helförkyld sista veckan - så smitta var de inte alls rädda för. Vi åkte.
Kommer fram i halkan: marshaller tända och jättefint dukat, glad :) Mitt i allt nysande!
Så blir vi välkomnade och tillika får helt underbar mat: Kent- med T- du borde blivit kock!!
Tivedskantareller (närodlat) i en underbar svampsoppa.
Älgfärstimbaler (lyssna på ordet!) ,med rotsaker och vinbärsgelé! Helt perfekt smaksatt!
Pannacotta med äppletärningar och frivillig kanel!
Så otroligt gott så det är underdrift att säga otroligt gott! Tack Kent med T och tack Ewa-syster yster ni är verkligen så duktiga!!!!
Att vi därtill hade lite tv-mys (måste ju heja på Elisa) och så spelade spelet RETRO (vilket passade ALLA oss i ålder) och så vann ju Kent med T såklart. Han är ju inte särskilt korkad den mannen :)
Tack så varmt för en jättefin kväll både psykiskt och fysiskt! Hemresan gick bra, chauffören var ju nykter och cool, men! det var fruktansvärt halt :(
Och så var det ju den här dj.....a flunsan :( Käre maken, som fått god mat, god dryck, god gemensam vinst och allmänt kel med Asta Kask, somnade ju gott. Jag nös och snöt. Halva natten. Sedan satt jag i liggfåtöljen, inlindad i ullpläd och lapptäcke, som en kåldolm! och somnade faktiskt :) Vaknade halv 11 och hade idiotont överallt :(
Det gick över till ett läge att svagt överleva igen och med hjälp av Alvedon så kunde vi t o m hämta material till Krönikan. Och när vi då kom hem så stod där en bil och på gården stod det älskade individer: med blommor, med presenter, med glädje!!!! Till oss! För att vi skulle tillfriskna! Alltså aldrig har en flunsa försvunnit så fort, jag blev själaglad. Att sedan på FB se en (ful bild) på sig själv och se: världens finaste mamma med gillande från alla mina barn och käre bror och och .... Det var tufft! och otroligt glädjerikt! Tack alla ni underbara-det är mycket mycket sällan man blir så glad i själen som jag blivit den här helgen :) Så himla bra jag har det; helt underbara barn, helt underbara syskon och släkt, helt underbara vänner och i särklass världen underbaraste käre make!
Så här kul hade vi, men tyvärr kan inte smak återges, tyvärr! För det här var mycket mycket gott och då har jag ändå bara fotat soppan :)
Så blir det morgon igen, tralalalala:)
Ok! Efter att ha knöcklat upp kroppen, tagit alvedon och druckit kaffe så kunde vi börja tänka igen. Och först så tänkte vi på Krönikan. Vi kunde inte öppna de mail som kommit med historier-okej, då får man ta till det fysiska. Bil och hämtning, det gick ju bra. När vi kommer hem står världens allra bästa vänner på trappen och man får en godchock ( det är mitt alldeles egna ord)! Med blomma, med världens vackraste ljuspåse, med lotter (som gav en tia till oss) med sig själva!!!!! Alltså! Så glad!
Den här veckan har medfört så mycket till min (särdeles) dåliga självkänsla och nu ikväll är jag så innerligen ödmjukt tacksam till allt vad livet ger mig<3
Det går inte att återge känslor, men här är ett försök :)
GodNatt och sov gott!
Jag glömde ju berätta
att vi datade bästa vännerna på KSS. Så är det på ålderns höst, då kan man ha gruppresor till sjukhus :) Riktigt så var det inte, vi åkte i varsin bil men vi hade bestämt träff på Ortopeden. Somliga människor går omkring med klumpfot och blir bara vackrare och vackrare med både klumpfot och år :) Skämt åtsido Lilian: det var mysigt att se hur mycket bättre du mår och så fin du är! Hoppas verkligen att du inte återfaller i superstress när foten är bra :)
Snart ett år sedan :) och jag hoppas vi kan göra om det snart. Fira Valborgsmässoafton igen .
Genomförkyld lördagmorgon :(
Då blir det lungpaj igen, surt sa räven...
Så får jag försöka rekapitulera gårdagens inlägg.
Käre makens rygg är mycket dålig, sliten och skadad, men de vill inte operera. Det är så många kotor som är trasiga, risken är den att man inget vinner utan istället förlorar.
Ok! jag blev inte direkt ledsen över det beskedet, jag är livrädd för operationer i ryggrad och nacke. Men det värsta är ju hans ständiga värk :( Nu föreslog den här ryggspecialisten en komposition av morfinplåster och cortisonsprutor, han kommer att skriva till behandlande läkare och ge sin rekommendation: fortsatt sjukgymnastik, fortsatt liv i så mycket rörelse som är möjligt och så bra smärtlindring som möjligt. Det får vi finna oss i och göra så gott vi kan.
På vägen hem råkade en loppis komma ivägen. De hade utförsäljning, halva priset - men vi ståndaktiga, vi gick ju inte in därför att vi har så mycket grejor förut----okej, visst gick vi in, men bara en pytteliten stund faktiskt. Och det var ju en hygglig man som sedan hjälpte oss bära ut alla grejor :) Han hade faktiskt en hel stor bananlåda full med nästan oanvända vita lakan i underbar kvalitet, det fanns faktiskt hellinnelakan 4 st! Och mängder med vitbroderier och spetsar! 200 kr var det facila priset och då följde det med en golvlampa modell -50tal, en vit docksäng med svarvade ben och sidor, en hylla med utskuren rosdekor, en liten söt vit porslinskanna, två gamla vackra mässingkrokar och lite till :)
Så vaknar jag inatt av en hejdundrande förkylning, fasen också.
Ha en bra lördag alla nära, kära och alla övriga!
