och första övergången till sommartid!

Vi firade påskafton med våra käraste vänner och med föräldrar till vårat eget enda dag/fritidsbarn: Maja :) En underbar påskafton med grannsnack på dagen....., promenad med de bästaste och en fin kväll som inkluderade våran älskade Josse och Robert! Med magen.....lycka!

Våra tankar är som vanligt hos hela familjen Decibel-sån underbar familjekänsla och så mycket kärlek!!!

Jenna, Dinge och barnen kom hem idag och gav mig ett av mitt livs finaste presenter: hon byter namn från Jennie till Jenna!!!! Det namn jag gav henne av kärlek och viljan att ge sitt barn ett namn :) Så glad för det så det kan ingen ana! Tack Jenna!

 Solig härlig vårdag. Humöret dock inte på topp, vissa dagar är sorgen tyngre än glädjen. Spelar ingen roll vad man säger till sig själv - det är bara att försöka överleva och hoppas på att vågen slår över nästa dag. Köket har tagit hårt på oss, både psykiskt och fysiskt. Man är liksom inte i form att grovarbeta var dag, timme ut och timme in........ men det allra värsta är ju röran :( Allt är ju uppochnedvänt och så har vi ju haft det sedan mitten på september. Jag längtar så att ha det ordnat, städat, pyntat och framförallt att veta var grejorna finns!!!!!!!

Förlåt ett tråkigt inlägg, jag tänkte ju önska er alla en underbar påsk och så gnäller jag bara.

Men nu önskar jag er alla en otroligt Underbar Påsk!!!!!

kan det finnas mycket vackrare ord? Eller tid?

Ändå har tårarna flödat idag. Jag vaknade efter en dröm där jag och Maja var ute i trädgården och lekte. Sorgen blev så himla påtaglig, saknaden gjorde så ont....... Sorgen och saknaden efter Love är annorlunda, den är mera ren! Det som hände var livet hur jävligt det än kändes och gör ibland. Sorgen och saknaden efter Maja är annorlunda - hon lever men vi får inte träffa henne, vi får inte se henne växa upp trots att hon finns och att hon växer upp. Vi är bara bortplockade ur hennes liv ungefär som saker som inte passar längre........

Trösten blev som vanligt tankarna på vår underbara familj och på den härliga lilla människa som sov en trappa ned :) Vi har haft två underbara dagar även om vi saknade Roger och Rasmus. Att få leka med Millie, gå med henne i trädgården o på vår gata är så himla fint - det är så nytt - dels hade vi ej någon vår gata förr, dels är det inte längre Töreboda:)

Jag saknar inte Töreboda, jag saknar inte Levsäng. Den tiden är förbi, vi har haft ett härligt liv där och jag ångrar inget mer än att vi inte flyttade några år tidigare :) Men gjort är gjort och vi mår bra. Köket börjar bli vårat kök, huset fungerar så himla bra och är ljust och lättskött. Vi har plats för alla nära och kära om de vill komma hem, vi har en härligt fullspäckad kalender för 2016; påsk med goda vänner och nära o kära, små utflykter med husbilen, kratta och fixa lilla fina trädgården, åka till Skagen med bästa vännerna, besöka käre bror i hans nya liv, åka till Lindesberg och planera semester med allra käraste storasyrran, beställa biljetter till Rock med Brolle och Charlotte Perrelli i Pålsboda!!!! 22 juli och Diggilo i Nyköping den 30 juli. Förhoppningsvis tillsammans med Roger o Lizettie, Rasmus och Alexander, Joy, Stefan, Millie och fler är hjärtligt välkomna i gröngräset :) Semester med start den 13 juni blir vårt livs längsta och mest annorlunda! Augusti med minst ett mysigt bröllop och vi hoppas på två till :) September får vi i tankar och känslor vara med Joy o Stefan när de åker på Joys 30-årspresent: Mamma Mia!!!! Hur kul hade det inte varit att få vara med men tyvärr är det många svenskar som vill samma sak och det fanns inte biljetter i september. Men vi kanske kan planera den inför nästa år - om Joy och Stefan tycker den är jättebra? Vad har jag glömt nu av allt vi ska göra? Jo. Den stora familjeträffen. Fira min födelsedag som jag helst glömmer :) och så välkomnandet av Josefines och Roberts lilla retsticka :)

Snälla alla ni kära! Glöm inte dem som inte har det så här fint! Glöm inte barnen som utsätts för krig, våld och övergrepp! Var med och kämpa för MOD, Hjärtebarnsfonden, Flyktinghjälpen, Röda Korset och många många flera som jobbar för alla som har det svårt.......

Livet fortsätter upp och ned och det är lite svårt att hänga med känslomässigt :) Helgen i Arbrå, när vi firade Jocke 30 år var helt underbar, totalt sett! Vackra vinterdagar scoteråkning, vintergrillning, familjefest gånger tre..... Bättre kunde det aldrig blivit och jag är så superstolt över min fina stora familj och hur kul vi har ihop :) Och Lizettie: varmt välkommen :) Resan t o r med vår andra husbil var faktiskt så trevlig och man hann med att både prata, skratta, vila, spela spel och bara vara...... Tummen upp för husbil, faktiskt för första gången någonsin.

Hemma är det full kaos med köksbygge, tokiga kattor och en massa kul :)

Idag var jag på Hjärtmottagningen för årskontroll. Något som jag haft ångest för sedan kallelsen kom i december. Hela mitt jag har spjärnat emot -- jag vill inte, vågar inte, tänker inte......

Men jag har ju personlig assistent med svårt kontrollbehov så då slipper man ju inte undan :(

Jag låg där på britsen för ekg, blodtryck m m. Den vänliga sköterskan säger: har du hjärtebarnsarmband? Och hör nu gott folk: jag börjar verkligen storgråta! Det känns inte riktigt klokt men sorgen blev som ett spjut i mig precis när hon frågade. Alltså det känns som om man inte har riktigt kontroll över sig själv längre efter 2015?

Min hjärtläkare frågade naturligtvis sedan vad som hänt? Jag berättade om Love och frågade om min egen skuld i det hela. Han var verkligen ärlig och talade om att min missbildade hjärtklaff handlar om att man föds med ena klaffen tvådelad. Det är inte alls detsamma som att ena kammaren är missbildad/eller för liten. I hans värld alltså. I min värld är det ju ganska lika? Men han talade om att det är skillnader på ärftlighet- vissa sjukdomar är faktiskt till 50% absolut ärftliga, hjärtmissbildningar är inte riktigt så statiska. Men! Risken är naturligtvis något högre OM det finns hjärtsjuka personer i släkten. 

Så tårarna fortsätter rinna även om jag är glad över mitt personliga läkarbesök: jag blev nämligen näst intill friskförklarad!!! Bra värden, fint fungerande hjärta, inga som helst tecken på varken sjukdom eller .... ja naturligtvis inte ålder, den fan är ju som den är :(

I onsdags var vi på datakurs PRO. Kjell, Lilian, jag o Egon! Så nu är det verkligen offentligt: vi är pensionärer!!!! men det var en härlig dag. Trevligt umgänge - kul att få bekräftelse på vad man egentligen kan trots att man känner sig så himla dum i huvudet!

Dagens skratt har givetvis varit telefonsamtalet med min underbara Josefine :) som kommer hem i påsk med sin fina Robert. Hur mycket glädje kan rymmas medans sorgetårar rinner? Jag känner mig verkligen ödmjuk...

I morgon händer något lika extra som förra helgen: i morgon kommer Joy, Stefan och Millie!!!!!!!! De skulle ha varit med i Arbrå men blev tyvärr magsjuka och därmed väldigt saknade :(

HÄR skulle kort ha varit med. Kort på helgen - på alla kära - på snöskotrar och underbara barn! Men jag har liksom inte lärt mig tömma mobilen och den var den enda kameran jag hade med :(

Man kunde ju tycka att någon i min härliga familj skulle lägga en kommentar här ------ med bildbevis. Men de lär ju inte ens hinna läsa mina gamla ord, de kära hårt arbetande ungdomarna :)

 

 

 

Sedan har man ju mycket att lära, nu läser jag Bojans blogg varje dag och lär mig massor - tänk på att hon är 34 år äldre än mig och har oändligt mycket kunskaper och åsikter :) Så är jag tacksam för att jag har mina syskon, glad och tacksam för alla vänner ......... listan kan bli hur lång som helst. Men det finns alltid lite hack.

I går dog Balou, Valborgs tvillingbror, nästan exakt ett år efter henne. Så fina katter kommer aldrig mer att finnas :( Men vi är tacksamma att ha fått ha dem i över 18 år. De föddes på valborgsmässoafton och Balou dog på Internationella kvinnodagen, tyvärr minns jag inte datum när Valborg gick bort i februari förra året för då var jag dödssjuk i svininfluensan :(

Sedan är man ju inte heller imponerad över jämställdheten i landet och i världen. Det synes mig som om männen tar allt större andel av allting även om det också finns många män som arbetar hårt för jämlikhet så räcker det inte för de bestar som blir allt större. Donald Trump och hans många gelikar.

Räkna negativiteter kan man göra hur länge som helst - men jag slutar här ändå därför att det ändå finns så oerhört mycket att glädja sig åt:

 

 

Även här skulle listan på foton bli jättelång men jag avslutar med den här bilden:

 

På världens finaste Enyo

 

 

som fyller år idag och vi hurrar så vi tappar rösten.

Han är så lik sin mamma så jag får tårar i ögonen :) Kärlek!

Vi kommer, vi kommer!!!

superbloggaren  104 år gammal, Sofie Carlsson. Helt otroligt! Vill gärna bli följare.