det kan vara en sorg, det kan också vara en lärdom? Om det inte börjat så tidigt så man ens fattade att man var annorlunda.........

Jag var öronbarn på sent -40tal. Det innebar, precis som nu, sjukdom och smärta. Men så kom något revolutionerande..... antibiotika! Pencillin! Och det hjälpte givetvis mig många gånger om. Och dessutom mina barn många gånger om------innan man förstod att det inte var så enkelt. Jag har ju fått kvarvarande skador, har varit hörselskadad i hela mitt vuxna liv, med allt vad det innebär av hån från den perfekta världen. Jag har själv fått två öronbarn( vilket givetvis är mina gener) och jag har varit så himla ledsen över detta speciellt som det dessutom blev ett av mina barnbarn också. Så vad kan jag göra åt det utan att sörja enormt mycket?

Jag har spjärnat emot hörapparat i trettio år därför att jag inte orkat träna in (mycket jobbig inträning) och fortsatt att säga va om och om igen, samtala och det visat sig goddag yxskaft: accepterat att vara en dumbum till slut eftersom jag inte längre orkade kämpa.

I oktober 2016  började min årliga urjävliga  influensa. Men i år riktade den sig mot mina öron ha ha ha, det har den inte gjort på många år-den har bara pinat mina lungor. I hopp om att jag skulle ta  livet av mig? Det är nämligen värre att ha lunginflammation än öroninflammation. Det ena är dödligt, det andra är dövhet :) Det är tur att det går att skoja om. 

I vilket fall som helst så blev jag så illa tvungen att använda hörapparat på höger öra, det vänstra har varit dött ca 40-50 år och det högra svagt ungefär lika länge. Men stark och tuff som man är (:, så har man ju låtsat som ingenting :) Duktig vad? :( Men hösten 2016 försvann min återstående hörsel på höger öra p g a den där j.........a influensan. Och jag tog fram min gamla hörapparat! Och det funkade! Och jag behövde inte skämmas! För maken hade haft samma problem en längre tid, vänner beklagade sig för dålig hörsel---------jag tog på min och hörde! En gåva att höra!

I fredags försvann apparaten. Alltså inte den moderna tidens utan just den fysiska hörapparaten. Och vi hade  städat, dammsugit, skakat mattor (vi är faktiskt lite gammaldags) bytit dukar.........

Den kunde vara i: dammsugaren; i tvättmaskinen; utomhus; ja i stort sett var som helst och vi har letat precis överallt!!!!

Fanns inte. Kontakt med Hörselvården. Ny inom tre veckor. Ingen kostnad. Den var för gammal. 

Ikväll skulle vi spela Gin Rummy och drog ut lådan med block, penna, kort och regler. Där låg den.

Hörapparaten...........

Nu kan jag höra Elizas konsert på fredag! Och jag kan prata med våra grannar på lördagens middag :):):)

Och just för närvarande är livet nästan lugnt. Men ändå är något fel. På mig alltså. På tv går just nu finalen av mellot och jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt så jag nästan kräks. Samma sak händer när det är Äntligen hemma, Bygglov, Antikrundan....... i stort sett allt jag tidigare gillat. Men jag blir så uttråkad av att se saker upprepas hela tiden- att andra upprepar saker hela tiden och jag bara sitter där och glor :(

Men vi tittade på Sverige runt, ett kulturprogram och fick se lite favoriter: Lisa Ekdahl samt Rickard Söderberg :) Något som vi missat tidigare, men det var sevärt. :)

Det är inte bara tv som får tummen ned, även facebook börjar trötta ut mig. Visst, det är helt okej att kämpa med #jagärhär# men jag känner mig helt uttröttad på alla idiotkommentarer, alla hårda ord, allt dömande.......... trött på poliser som förstör för andra poliser genom att svika sin yrkesheder, trött på nazister som sitter i riksdagen och kammar hem stora månadslöner utan att lyfta ett finger annat än att sprida hat och grymhet, trött på att kämpa i motvind och vara gammal kärring utan att någon lyssnar, genomtrött på dumhet helt enkelt.

Men så klart har jag massor av glädjeämnen kvar. Tack och lov består inte livet av tv, då vore vi verkligen illa ute.

Idag tog vi första vårpromenaden på kyrkogården, det gäller att förbereda sig :) Haha! Där tog ni fel. Jag ville bara veta vilken tid körkonserten I kärlekens tecken börjar i morgon. Där flera körer, totalt 35 sångare, sjunger musik av Benny Andersson :)

Dessutom täckte vi av vår fina solaltan vinterkläderna och satt i solhörnet en stund för att börja förbereda Grekland :) I morgon bär vi ut olivträden och påbörjar nästa säsong. Till min stora sorg har mitt vackra citronträd, som jag fått av mina allra käraste Josefine och Robert, torkat den här vintern och vill inte vara med längre. Ledsen :(. 

Faktiskt är jag tacksam att min gamla gråsosse till pappa slipper uppleva en hel del nu. Det är 10 år sedan han och mamma dog, nästan samtidigt och på de 10 åren har det hänt saker som han skulle ha blivit mycket arg och ledsen för.

Roger och Egon var på tingsrättsförhandling därför att HE begärt ensam vårdnad om Maja. Vilket tingsrätten avslog omgående p g a att det inte fanns några som helst skäl till att Roger inte får ha sin dotter. Tack Sverige för en bra lag och att man värnar om barns rätt till båda föräldrarna och att man inte tillåter ren smutskastning.

Men idag är jag väldigt trött. 2015-16 har varit två oerhört jobbiga år och det händer alldeles för mycket i vår stora familj. Mestadels positiva, men också oerhört tunga negativa händelser.

Nu gör vi tvättstugan klar och städar vårt vanskötta hus.

 

 

 

 

s inför helgens grannmiddag.