Mitt i det allra vackraste vårväder så har vi en mycket tuff tid, både mitt i och framför oss. Då är det lite svårt att tänka på annat, man grubblar mest över att lösa alla praktiska situationer-ingenting känns roligt-och vissa saker vet jag inte ens hur jag ska kunna lösa. Livet j.......s också. Käre maken har väntat snart ett år på en operation och idag kom datumet. Samma tid och dag som jag ska kranskärlsröntgas ska han läggas in för operation. Vi har löst transporten hem för mig och vi har löst tillsynen av Hjärtat och kattorna under dagen och vi har löst min hemfärd. Eftersom jag är premedicinerad så är det ju inte lämpligt att köra hem. Sådana petitesser som oro och ångest inför så pass stora ingrepp, det får helt enkelt inte existera. :((((