är lite andliga/drömmeri/ ja- ni vet vad jag menar, inte jag alltså. Jag har aldrig legat åt spökhållet, tyvärr! För ibland säger mitt sunda förnuft mig att här är det något lurt; här är något du inte kan förklara? Yes!! Jag vet! Men jag har så svårt att tro att det verkligen finns en andevärld: en spökvärld; döda människor som vill ha kontakt med oss?

Ja. Så förhåller det nog sig. Ibland krockar en död med en levande just i rätt ögonblick och då känns det ungefär som om något ockult har hänt. Men jag är alltför realistisk för att kunna tro på ockulta saker. Ändå kände jag när min älskade farmor dog?