inför det nya året. Har duschat, tvättat håret (det nya vita) och bytt lakan. Det känns verkligen skönt! Dessutom har Roger och Rasmus varit hemma och ätit nyårsmiddag! Jag har fått kramar utan att ens be om dem :) Jag är så glad över närheten, längtar ändå efter alla ni andra nära och kära! Snart är klockan 12 år 2011, och jag är väldigt tacksam över att ha få behålla alla mina älskade!

Strålande vackert ute, med -10 och rimfrost! Det är min favoritvinter det.

Fredag! Vi sover ganska länge, äter frukost i lugn och ro. Åker därefter till Mariestad och handlar lite nyårsmat, gå på lite loppisar m m. Och där (i Mariestad alltså) var det sommar! Man spelade fotboll i gröngräset med kortbyxor och i solsken, man åkte nedcabbade bilar :) Tyvärr hann jag inte fota cabben, men väl fotbollen:

Först all spänning som byggs upp dag efter dag, så sitter man i bilen i över 40 mil. Sedan äntligen: Får man träffas, kramas, prata, prata, prata och självklart nästan skratta sig sönder och samman. Klä granen (kungsgranen), äta första skinksmörgåsen, sova en slatt, kliva upp och fira julafton med sina nära och kära! Kan man ha det bättre? Vi hade det i alla fall så bra och åt det bästa julbordet jag ätit i hela mitt liv! Vi hade så himla roligt så vi hann inte ens spela det spelet som tomten hade med sig. Det gjorde vi på juldagen och det med besked. Ett annat ord - tror jag det hette! Alla som känner oss vet ju då att det blev väldigt högt i tak :)) Det allra roligast var att både Rasmus, Joel och Nellie kunde vara med! Trots att det var ett lässpel! Och tro inte att de hade några fördelar, nixan pixan och de var jätteduktiga. Nellie fick pyttelite hjälp med läsningen men så går hon ju också bara i första klass :) Stolt!

Ändå har vi försökt att inte stressa, men det blir lite i alla fall:) Men morgondagen har mycket i sitt sköte och det lär inte bli bättre dagen efter. Så jag har bestämt för att ta lite ledigt från den kära bloggen, i alla fall några futtiga dagar. Önskar er därför av helaste mitt hjärta en riktigt God Jul allihopa!

och bruna bönor m m följer med oss till Arbrå på fredag morgon. Och käre sonen och sonsonen :) Vi har så mycket mer än jul att fira: idag har min älskade tvåa gjort klart sin strålbehandling och mår fortfarande bra! Och i morgon fyller hon år! Det är något oerhört tungt när ens barn blir sjuka, oavsett ålder. När det är över är man väldigt väldigt känslosam och ödmjuk. Då tänker jag alltid på Arja Saijonma "Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket".

drabbat mig :)Men bara pyttelite. Vill ju så mycket och förmår så lite. Piglettar dessutom inför resan och inför att ordna för katterna så bra som möjligt. Mår också lite dåligt av branden på Katthemmet! Två av mina pensionärer här hemma härstammar från katthemmet. Och jag vet ju vilket enormt jobb så många lägger ned där, heder åt dem som bryr sig mycket om andra, även tassfolket.

Så mycket bättre är slut för denna gång och det är sällan jag blir så förtjust i ett tv-program som jag blivit i det här.

Nu har jag gråtit framför Tv:n tre gånger på en vecka! Igår kväll var det dags igen inför Svenska Hjältargalan. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att en sådan kväll kunde upplevas i Sverige! En hel publik som står upp gång på gång, klappar i händerna, dansar och gråter! För att hylla människor som visat sig mycket modiga, att det dessutom var många barn som var så modiga gör ju saken ännu mer gråtig. Så var det dessutom en kvinna i +60 årsåldern som räddat tre människoliv med stor risk för sitt eget. Att på en spårvagn i Göteborg skilja två rasande killar när de försökte slå ihjäl, sparka och knivhugga en annan kille! Spårvagnen var full med folk, ingen gjorde något. Så klev hon på, uppfattade direkt vad som pågick och kastade sig in i den onda leken för att skilja slagskämparna åt. Hon fick inte ens hjälp när hon bad om hjälp!! (jag skulle skämmas ihjäl om jag hade setat på den spårvagnen och inte gjort något) men hon lyckades till slut få av de värsta och kunde därefter larma. Det visade sig att alla tre hade livshotande skador men de överlevde! Då säger kvinnan inför hela tv-sverige: "jag hoppas att de förstår och tar vara på sin andra chans och önskar dem ett bra liv". Hon var helt otrolig i hela sitt uppförande, det går inte att beskriva det måste ses!!

Att se ett fullsatt Liseberg, utomhus, i december, i hällregn! Sjunga gospel och uppenbarligen njuta av rytmen, Cindy Peeters, Chris Medina och allsång!!! Det är faktiskt mäktigt! Heder åt Lotta Engberg som lyckades med en så totalt omöjlig grej!

"Varför är barnkonventionen inte inskriven i lagen?"

Och det är alltid lika intressant. Jag har fått med mig en hel kasse material hem som skall nagelfaras och skrivas artiklar om. Google är ju alltid en väldigt praktisk och mycket använd sida, men nu blir den ett absolut nödvändigt gott när det gäller att kolla artiklar, historik och olika fakta. Idag har jag i alla fall med hjälp av G hittat en bra länk, Myling Paranormal, som har plockat fram både skrönor ur Folktro och Oknytt och fakta från nutid. Den ska användas :)

http://www.svd.se/nyheter, Lucia 4-ever.

Uppdrag granskning! Jag kan inte prata, gråten och skräcken sitter i halsen, det är oerhört farligt alltihop och i min pigletföreställning så blir det bara värre! Men det är ju ändå så att upplysning och kunskap kan mildra, men vad är att göra när våra folkvalda inte riktigt förstår eller inte riktigt kan hantera situationen. Kanske Sveriges grundlag skall oftare offentlig-göras? Vi har ändå en grundlag som noga talar om vad vi har för rättigheter! Och skyldigheter!  Men kan man verkligen skylla ALLT på att vi är en demokrati? Skall då nazister få demonstrera MOT andra människor p g a deras nationalitet eller kön?  Alltså ett klart brott mot grundlagen! Är det bara jag som reagerar då må det vara så att jag inte är riktigt som man ska vara.

Känns nästan som en kompis till Breivik?

ladugård för fullt! Och det behövs sannerligen. Problemet är ju att det blir lika fort rörigt igen när man ska hålla tillverka och måla och pyssla. Och väldigt smutsig känner jag mig, det får bli en repa in i varma bastun. Jag har ju eldat den hela dagen, båda för att stoppa i skräp och för att värmen är skön :) Joy! Jag har gjort en snabblänk till din nya adress :) Tack för dina härliga kommentarer, det är jätteroligt att få lite kommentarer.

kärlek vid första ögonkastet!!!

Efter alla morgonrutiner så ska jag nu dra på den nya fina lammpälsmössan, inköpt i Falun på julmarknaden förra helgen. Den kräver dock vinterväder, alltså snö och kyla och här har det bara bara regnat och blåst hela veckan. Men idag är det solsken och minusgrader, så! På med mössan och ut med tanten :)

och jag känner mig så himla lycklig!!

Eloge till tv 4 för ett så himla bra program. Det innehåller ju inte bara härlig musik utan ger också en bild av de artister som deltar, en personlig bild som får deras musik att framstå på ett helt annat sätt. Och vad har jag lärt mig? Jo, att aldrig någonsin tycka negativt eller uttrycka mig negativt innan jag verkligen har lyssnat ordentligt eller tittat ordentligt :)

och ändå räcker det inte ens till hälften! Amanda Fondell är ju helt färdig som showartist, ingen i Idol har någonsin varit så klar vinnare som hon, men! Jag gillar henne inte så speciellt, Robin är ju bra och har en ödmjuk framtoning. Vad är det som gör att man gillar eller inte gillar?

Bara det är ju nästan kuriosa numera, att det sedan var från New York är verkligen kuriosa för oss i alla fall. Hoppas ni haft en underbar resa kära ettan, vi väntar på en lång-lång reseskildring :))

sedan jag påbörjade ett liv med rutiner. Jag som alltid varit yrkesarbetande, minst halvtid, hur många barn vi än haft, hade verkligen problem med ett totalt ledigt liv. Mycket berodde ofta på ren sjukdom, men en stor del berodde på okunskap: hur lever man ett ledigt liv, hur fördelar man vardagssysslor m m? Så länge man yrkesarbetar så är allt detta givet, hushåll och hobby sköts på fritid, ok! Det tog tid innan jag fattade vad som saknades förutom hälsan: rutiner så klart! Härliga givna rutiner till allt rutinjobb som ändå görs i ett hem och i en familj. För även om alla barn är utflugna så lägger jag mycket tid på att tänka på dem alla, hålla kontakt, vara ledsen när någon är ledsen, vara glad när någon är glad.

Ville inte gå upp, ville inte hålla på att hoppas på att snart kommer Valborg, för jag förstod ju att en kattdam på snart 15 år inte bara går sin väg eller flyttar till någon annan. Och eftersom Daisy kom fram i går morse och var skadad så trodde jag naturligtvis att båda hade råkat ut för en räv eller liknande (Douglas t ex). Men i morse när käre maken hämtade tidningen kom våran kära gamla tant gående bara som om inget hade hänt :))))

vid exakt samma klockslag som nu anlände jag och tvåan till KSS, hon för att föda, jag för att assistera. Vi hade åkt ambulans i världens absolut värsta snöstorm och det tog alltså nästan precis två timmar att ta sig mellan Levsäng och KSS. Men vi fick lön för mödan! Våran bästaste Robin föddes, en pytteliten kille på drygt två kg, 5 veckor för tidigt men frisk och jättefin!

och precis framför oss hade flera bilar smällt rejält vid Ymsen. En djurambulans låg på sidan en bra bit från vägen, en liten bil stod med nosen nedkörd in mot ett djupt dike och åtminstone två bilar stod på höger sida med krockskador. Strax efter mötte vi fyra ambulanser, tre brandbilar, två andra räddningstjänst samt en bärgare. Det kändes väldigt olustigt att det blir sådan blixthalka:((( just den här helgen dessutom.

Det är väl ganska självklart? Men för mig är det ren och skär lycka, glädje och tacksamhet! Som jag berättat tidigare så fick jag en rejäl stöddos cortison i höstas + att Carin också bytte cortisonsort. Jag blev fullständigt hög som ett hus, slet som ett djur från morgon till kväll! Att kunna orka arbeta och ändå andas normalt blev hur stort som helst. Vad händer med en kropp som släpat sig fram i två års tid? Jamen, visst rejäl höftledsinflammation m m. Så sitter man där igen, suck och stön! Men värken och smärtorna när jag försökte gå tvingade iväg mig till Carin igen och tro mig eller inte: den underbara människan och otroligt duktiga läkaren fick mig på fötter igen!!!!