tyvärr delvis fel det med :)

nej, Josse, tyvärr fel :) Kom igen med ny gissning :)

Dag ut och dag in. Men det är bara att gilla läget och hitta på annat kul. Tänker i första hand också på mina kära: Ettan som stukat båda fötterna, Tvåan som slåss mot hela europa ang djurhållning och priser, trean som lever ett normalt socialt liv 5 veckor av femton året runt, fyran som snart ska ut på arbetsmarknaden och kämpa efter föräldraledighet och slutligen femman som kastat runt sig själv i en riktig stresskarusell nu ett helt år och fortsätter göra den ena nya grejen efter den andra. Älskar er så mycket och givetvis de jättefina familjerna :)

Själv städar jag växthus, bastu och ladugård. Ställen som stått ostädade i flera år p g a min lättja (trodde jag ju) trots makens benägna hjälp. Men han mår inte alls bra och håller på att prova olika former av mat som kanske kan funka. Nu är i alla fall ladugård och allt där klart, i går kväll bastade vi-jätteskönt-och nu går vi mot nya äventyr:

Se här:

Någon som kan gissa?

 

 

Jag kommer nog att visa resultatet, om det blir bra.

Ha en bra dag allihop och tack fina kommentarer, jag blir så himla glad :)

Tack så himla mycket Suz, Joy och Lilian. 

Vi har varit till Kss idag igen. Gjort nytt stort ultraljud, gissa om jag var nervös när det började bli repris på februari. Tre pers stod och funderade, mätte och pratade om insufficiens m m. Dessutom tog det en timme och femton minuter vilket inte är kul när man måste ligga i samma ställning hela tiden. Men till sist fick jag min belöning för det här hemska halvåret. Kalvklaffen fungerar bra, insufficinsen var helt normal och visade bara en liten skillnad som är helt normal för en protes.Läkaren gratulerade mig och sedan släppte dom loss fången. En fånge som var helt slut och det var himla tur att Käre maken var med den här gången :)

 

En liten fetknopp som inte alls bryr sig om att hon har en missbildad aortaklaff! Jag kan ju säga så här några år senare att särskilt förändrad är jag inte, i varje fall inte magen :)

firad med barn, barnbarn, bror och svägerska tillsammans i mängder av glada minnen. Käre brorsan har jobbat en hel vinter med att scanna och sortera mammas och pappas alla album och nu har jag fått in alltihop i min dator!!!!

Helt otroligt roligt att bara kunna bläddra i mitt liv, sett med mammas och pappas ögon. Att få se mina syskon som barn och som unga, att få se mina barn som små igen :) Jag har ju mängder med egna kort men har inte alls den kunskapen som käre bror har och därför ligger alla mina papperskort i ett enda stort skåp härhemma :( Samma oreda gäller ju faktiskt med mina egna bilder på datorn. Ingen som helst ordning och hur svårt som helst att hitta :(

Käre bror får nog bistå med råd och dåd även i framtiden.

 

Det här är en av hundratals bilder och den föreställer min mamma med mig på armen :) Jag blir glad av att se den, det lyser kärlek om mamma :) Den uppmärksamme ser ju också att vi är klädda likadant. Mamma sydde alltid både sina egna och mina kläder likadana, tycker jag är så roligt att se.

 

Ett annat lyckligt minne när jag och lillbrorsan lekte i all den snö som alltid fanns när vi var små.

 

 

Här fotar mamma sin yngsta dotter och brorsan smyger på dem bakom trädet :)

Stort tack käraste bror, detta är bland det finaste jag fått och jag är så glad att kunna visa mina barn och barnbarn hur vår barndom såg ut.

har litet ont om tid :) Det är nämligen så att jag umgås med två helt underbara små människor och det tar tid :)

Den ena är en mycket vacker liten vilde som kräver sitt hela tiden, svar på ett oändligt antal frågor-för det mesta frågas det för frågandets skull :) Den andre är en väldigt fin ung man som är jätterolig att diskutera med, som ställer otroligt intelligenta frågor, som är hänsynsfull och tänker på att alla ska få, en mycket beundransvärd egenskap idag, det är inte många som ens vet hur man stavar till solidaritet, rättvisa och jämlikhet- men 11-årige Joel Svärd vet hur man lever upp till det. Okej, okej, okej! Jag riktigt hör hur somliga människor i Arbrå skriker: men stopp och belägg: Han lyssnar ju aldrig, han bryr sig inte ett skvatt om andra, han tänker aldrig m m m. Och så klart tror jag inte att de ljuger. Men! Han har inom sig ett väldigt starkt och fint frö, att han sedan retar gallfeber på sin vardagliga omgivning är ju för att vässa sig! Och det gör enbart trygga barn :) 

Stolt är jag och stolt har jag all anledning att vara, både över mina barn och mina barnbarn. Riktigt ödmjukt stolt! Och det känns så otroligt skönt att kunna vara så stolt över dem alla!

I morgon skall vi fara till Gullspång och frottera oss rejält med barn, barnbarn, bror och svägerska! Det ska verkligen bli roligt! 

Ikväll har vi badat bastu och några tuffingar har också badat bassäng. Nu ska det bli riktigt skönt att få sova mellan rena lakan. God natt, sov gott! Foton kommer när vi åter sitter här ensamma och är tidsmiljonärer :)

"man tror att den avlidna kvinnan klättrade upp i byggkranen och så föll ned"

Ja, ska man leta fel så finns det hur mycket som helst. Och hos sig själv hittar man bara fel dessutom. Det finns inte alls mycket energi eller lust för bloggande längre men:

Jag vill ju gratta min älskade fyra på hennes 29-årsdag. Och hoppas att hon får en riktigt bra dag tillsammans med sin fina familj.

 

 

Här har jag i alla fall tre av fyra :)

fick vi överge det vackra och glada Värmland. Men det var skönt att komma hem också, till kissemissarna och alla pelargoner som skrek efter vatten. Lite pol-snack med tvåan (det är alltid lika roligt) dessutom är det skönt att veta att allt är ok. Gratta Linus skulle vi göra i fredags givetvis, när han fyllde! Men han svarar varken på telefon eller på fb. Så vi får gratta honom här, stort och rejält: Vi gratulerar våran Linus som blev 23 år i fredags och är en hyvens kille! Hipp, hipp, hurr´a, hurrá, hurrá, hurrá!

Foton får jag visa när jag klarat att rensa upp bland tusentals bilder :)

Ja men visst! Morokulien Norge. Jag var där 1968 och jag kan lova att har ändrats rejält, nu är det ett penningcenter och än värre är det i Charlottenberg. Helt otroligt vilka bilköer, vilkas smockfulla p-platser (vid det största köpcentrat stod personal i rondellen och meddelade P-fullt! ) Det var ganska häftigt -före Charlottenberg minimal trafik-efter C bilköer.  Ca var tionde bil var svensk! Jag har alltid gillat Norge och efter Breivik ännu mer eftersom jag tycker att de reagerat så starkt och med kärlek istället för rashat. Men älskar nu Norge mer, de delar verkligen med sig av oljeinkomsterna :)

För övrigt har det regnat men bilen är vattentät, vi har haft en mysig dag i bilen och på loppisar, men! Arvika var lite underligt: bråk på gågatan mellan några fyllon, andra som spydde utanför Röda korsets Kupan :( fy för den lede vad äckligt.

Men fortfarande och än mer:

Ack Värmeland du sköna-helt sant!

Det har verkligen stämt i dubbel bemärkelse idag. Vi ha roadat runt här ordentligt idag och sett det mesta mellan Grums och Torsby. Ätit gott på ett värdhus någonstans, sprungit på roliga loppisar, inhandlat en ny trappa till husvagnen och hittat ett apotek i Sunne. Jag upptäckte nämligen i går kväll att jag bara hade två waran kvar och det vågar man ju inte slarva med :(

Ha en bra fredagskväll och mys ordentligt :)

Ps:

Vad har jag sytt?

Här visar jag förebilden-något som jag suktat över i flera år :)

 

 

Suck!

Efter en halvbra dag och en helskön bastu. Käre maken var till Hajstorp så han deltog bara i en halv bastu :)

Veckan har varit riktigt bra. Jag har mått bra, andats superbt och idag har jag gått tre km. Plus lite zumba, som är riktigt rolig och bra träning för ett gammalt hjärta med färsk kalvklaff ;)

Så har jag givetvis gjort mycket annat, sytt mestadels och gjort kransar av ljung och lavendel. Käre maken gör stommar som är oerhört lättarbetade och då blir ju själva jobbet också väldigt roligt. Vi har också träffat våra godingar och jag har kunnat presenta lite kransar som ju alltid är välkomna ;)

 

Hajstorp den 15 augusti 2012.

 

 

 

En liten överblick från livet i Levsäng.

 

 

 

Käre maken har gått till jobbet. Jag mår egentligen bra, men är lite låg idag känns det som. 

Gårdagen tillbringades i skogen och vid sittgruppen utanför växthuset. I skogen skaffades det material, med benägen hjälp av käre maken och goda vännen o grannen Yvonne.

 

Hon ser lite fundersam ut men det berodde nog på att det fanns ett jättestort utbud av både ljung, kantareller, lummer och lingon :)

Där så himla skönt att gå i skogen, även om jag ännu inte vågar gå hur som helst utan snällt följer snälla stigar.

Resultatet finns här, i varje fall några stycken.

 

Dessutom skördade vi lavendel igår så nu har jag ett stort material att jobba med :)

 

 

Nu fortsätter karusellen, ha det bra!

 

 

 

 

Allt är bara bra! Jag har pratat med min Josse och jag har fått sms från Joy att de har kommit helskinnade fram till Arbrå. Så har Roger och Rasmus varit här idag och jag har fått en stor-stor sonsonkram :)

Vi har varit aningen slappa idag, men dock fixat en liten fin krans: ( av vildäpplen)

 

 

Käre maken har fotat och även gjort kransen av kycklingnät. Så stoppade vi i äpplena ihop :)

Vi har ock haft telefonkontakt med våran älskade tvåa som är mycket f.........d för de otäckt fallande mjölkpriserna i allmänhet och människors okunskap i synnerhet.

Käre maken har därför, i syfte att vidga människors kunskap, fotat våra igenslammade gärden därför att vi inte orkat med några får de sista 6-7 åren och givetvis inte heller orkat röja :( Han vill visa hur det går med våra marker när man inte har betande djur och en fungerande balans.

 

Mm. Det är så man skäms.

 

 

Och det här gränsar ju till ekivokt? Får verkligen en morot se ut hur som helst? Finns det inga EU-regler?

 

 

 

 

ta ikapp 6 år? Det syns på precis allting här att jag inte orkat och givetvis orkar inte käre maken med allting heller. Det är tråkigt men vi har ändå börjat i en ända så får vi hålla på till dess det är någorlunda i ordning. Sedan finns det ju glädjeämnen som i stort sett sköter sig själva och glädjer oss för var år som går:

      

De sista fyra bilderna kan man glädjas åt året om :))

Självklart har jag ju en massa-massa mer att glädja mig åt, det gäller bara att stoppa upp när orkeslösheten inträder och istället titta på allt som är gjort och allt som är roligt. Kudden t e x på kistan där Daisy ligger har jag sytt nu i veckan. Jag är löjligt förtjust i Dalarna i allmänhet och dalahästar i synnerhet. 

Bra dag, bra kväll, femman har tagit sig ned från Åre. Hur hon gjort spelar väl ingen roll? Huvudsaken är att hon är nere?

Även om det var en kall morgon så är det skönt med solsken. Här är det nypremiär för mycket den här veckan. Idag var det toalettrengöring och det gick bra. Jag får visserligen knäböja för att undvika alltför mycket armsträckande, men det är helt ok. Så är stryktvätten färdig och jag hade tänkt fortsätta sy. Idag blir jag väl inte lika mycket hindrad som igår-när mina småttingar hade tråkigt i regnrusket :)

 

 

Jag fick bära ut den mycket lekfulla och ibland elaka kattpojken, så idag får han vara ute i solen igen och lugna ned sig :)

Jag debuterade även i bastun :) (Dock ej bassängen, feg är jag). Och jag har stått framåt och tvättat håret för första gången på 9 veckor-jätteskönt! Obeskrivligt skönt att vara människa igen för första gången på flera år. 

Femman (lillan) har ringt. Hon har ränt igenom en fors idag, so what? +9 i vattnet och hon trillade i! Jo, men visst är hon vuxen, ja ja men! Men jag lär aldrig bli annat än mamma-mormor-farmor och då lever man med oron ganska nära hela tiden!

Så har jag sytt igen. Visar i morgon hur det går till här i huset, spelar roll att ungarna är vuxna?

låter väl inte "sådär", men för mig var det ändå ganska stort att göra :) De här två dagarna har jag startat upp lite försiktigt med både det ena och det andra, bl a stryktvätt för hela sommaren :). Bädda sängar lite lätt, ta ned lite tvätt- rena rama dikten :) Men det känns bra. Väldigt bra t o m. Att klara saker, att inte behöva stå och flämta när man råkat röra lite på sig, att kunna andas rejält - långa - djupa andetag, det är så otroligt att jag ibland inte tror att det är sant. Det inträffar faktiskt att jag vaknar mitt i natten och provar med ett djupt andetag bara för att kolla om jag fortfarande kan :) Dumt, eller hur? 

Det svåra nu är att INTE ta i för mycket, det går ju så lätt mot vad det gjorde för några veckor sedan men jag är fortfarande inte frimobiliserad, får inte svänga för mycket med armarna eller lyfta tungt förrän efter nytt ultraljud och läkarbesök i september. Men jag ska inte klaga, inte nu när jag kommit så här långt. Nu har jag ju mycket, mycket annat att göra, bl a är det lite fart på symaskinen igen och vissa garnkorgar börjar komma på plats. Lite kransar, lite pyssel, lite måla. Så det är absolut inga problem att få tiden att gå, tvärtom.

Men i september då ska jag: cykla, gå med stavar, väva, väva och väva, köra bil, handla mat, tvätta golv med normala rörelser, bada bastu, gå på gymmet m m. Att man kan längta så efter så vardagliga saker?

 

I morse när käre maken läste facebook så fann han både sin hustru och yngsta dotter på bild. Ett 25-år gammalt tidningsurklipp med en artikel på mig och Joy samt en av min Ettas vänner med sin son. Vi hade båda fått barn födda extremt tidigt, jag minns inte riktigt men jag tror att den lille pojken var född vecka 27 och Joy var ju född ganska exakt 15 veckor för tidigt. Det kändes riktigt underligt att tänka tillbaka på. Tack älskade Suz och Josse för roliga bilder, ibland krävs det att man tänker tillbaka.

Nattar ned med några klipp jag verkligen gillar :)

Men just nu är det också så mycket fint man vill visa:

 

 

Den enda Mårbackan jag har, köpt i år, på Lidens handelsträdgård i Lidköping: rekommenderas varmt! Vi var där tillsammans med Yvonne, det är också hennes vinglas som står där. (skönt att ha någon att skylla på)

 

Ja, Josse! Lika fina som dina är de definitivt inte, men förmodligen beror det på bakgrunden och på att du inte var med när jag gjorde dem :(

 

Men den här gillar jag. Egenodlad harklöver och lavendel! Skulle gärna ha lavendelfält här :)

 

 

Gunnar Nylund i all ära, men våran älskade Joy tar ändå priset med sin lavendelkorg! (tycker stolt mamma)

Det har inte varit för ofta den här sommaren. Just nu känns det mesta bra, nyduschad och med mitt H bakom mig i vanlig ordning. Mina tankar är hos Stefan och Joy. Snälla, snälla! Kör försiktigt och var rädda om er!

Andra tankar som gör ont är givetvis situationen för min tvåa, det är skrämmande hur hjälplös man är mot maktens och okunnighetens storhet :( Men Ettan tror jag har det bra just nu, på väg till sin egen Etta :) Och väl där kan hon njuta. Josse har verkligen öga för färg och form, det är så roligt att se :)

Josses rosa-gröna period som dagen efter blev den grå peroden :). Som jag tyvärr sumpade bilden på, vet ej hur. Men jag kan visa deras vackra hall-köksfönster och hur fin kransen som Josse och jag gjorde :)

Vi gjorde en till sedan och satte på andra sidan det vackra fönstret, det blev verkligen fint!!!

Så lagade vi underbar mat:

Den här kära människan (som helst inte vill vara med på bild) gjorde laxbåtar som sedan grillades och åts tillsammans med den godaste ärthummusen jag någonsin ätit :) Rätt namn borde vara Ernsthummus!

Tack Josse o Robert för en super-supertrevlig helg och jag hoppas ni har det minst lika bra med morgondagens gäster:)

Innan jag slutar måste jag bara visa min gamla gamla vanvårdade Fuchia.

 

Och här hoppar vi en vecka och befinner oss i Hallsberg för att vinka av den älskade femman som åkte hem för en alldeles speciell sak. Lycka till!

Vaknade vid fyratiden i morse av rejäla smärtor i vänster axel och vänster sida. Hjärtat hoppade i fyrtakt och allt kändes väldigt illa. Käre maken kontaktade Sjukvårdsrådgivningen och de tillkallade ambulans eftersom jag dessutom var så andfådd. Ambulansen med mig i anlände vid 5-6 tiden till kss, där läkare väntade och det blev ännu ett ekg och en massa undersökningar. Inlagd på Mava med ekg-översikt, lite mer morfin, lite mer provtagningar. Det har tydligen blivit min nya hobby att bli stucken överallt och tillbringa mer tid i sjuksängen än hemma :(

Jag har slumrat stilla hela dagen, mellan prover och mat. Är nu äntligen hemma efter att man konstaterat att det inte var en infarkt utan muskelkramper. Jag har sagt precis hela tiden att jag får muskelkramp av Waran, men de säger att jag måste äta Waran? Känns som diskussionen om ägget och hönan!

Dessutom missade jag Jenny och Zita!!! Fy blä!