att jag ligger efter lite i skrivandet - julen har jag ännu inte berättat om - men det har varit knappt om både tid och inspiration :) 

Men idag vill jag ju i alla fall tacka hela min älskade familj för det år som gått och för att jag fått behålla er alla och för att ni är friska, vackra och BRA! Dessutom vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och jag önskar jag kunde ta ned månen till er. Åtminstone fixa bra mjölkpriser till min kära tvåa och tre friska fina bebisar till tre av mina kära. Jag vill självklart också önska mina syskon med familjer ett Gott Nytt År, käre makens syskon med familjer vill jag ju också önska ett Gott Nytt År.

Allra bästa vännerna med barn och barnbarn får naturligtvis ett JätteGott Nytt År och så avslutar jag med att önska min älskade djurfamilj ett gott år och att de blir lite snällare :)

De är på väg hem nu mina kära <3 Hoppas bara att sista delen av resan går bra, det ser ut att ha kommit en del snö i Arbrå :)

Trött farfar och trött Signe <3

 

Och där kom trött farmor med :)

 

Välkomna hem till vårt vackra Sverige <3

 

 

Det råkade bli fel ordning på bilderna, det är svårt att skriva genom tårfyllda ögon <3

Solen skiner på rimfrostiga träd och det är -2 gr ute.

Det är inte en vanlig dag idag, t o m en mycket ovanlig dag: min Annelie fyller år <3

För 50 år sedan idag var det en måndag. En mycket kall och snöig måndag. 5 minuter över kl 18.00 kom min vackra Annelie Helena till världen men jag fick inte träffa henne. Jag var sjuk och på den tiden fick man inte ha sina barn hos sig annat än för amning var fjärde timme. Och när jag då inte kunde amma första dagarna så fick jag inte ens se henne. Jag minns hur ledsen jag var ....... rädd var jag också för hemma låg Suzanne med lunginflammation :( Det var inga roliga dagar.  Men på julaftons morgon så fick jag träffa min baby för första gången <3 Gissa att det var en fin julklapp. Annandag jul fick vi åka hem i 26 gr kyla, det var minsann vintrar på den tiden. Jag julstädade färdigt och klädde granen. Annelies lilla korg i vit spets var färdig sedan tidigare men nu bäddade jag också för mig och min Suzann och så hade vi det supermysigt i skenet av julgranen. Ett sådant minne som sitter så fast att jag kan se varenda detalj för mig :)

ha det så fint .......

 

lilla fina Signe <3

 

 

och några finingar till <3

Älskar er och hoppas att ni har det superbra!

Se vad jag fått <3

 

Allihop samlade i en bild :)

 

men jag glädjer mig riktigt när jag ser hur min tvåa och hennes underbara familj har en underbar semester på Lanzarote <3

 

 

 

 

Jag tror det är allra första gången jag fått med alla och vilka fina kort! Och så lilla Linda linslus :)

Då blir man glad :) Så går man ut på fb en sväng och blir ännu gladare :

 

 

Vilken tur att det inte är skatt på att ha så här vackra barn :

och trevliga kunder.

Kan inte bli så mycket bättre men! Jag saknar mina ungar, varenda en av dem :( Jul nu är inte en bråkdel av vad den varit förr när man hade sin älskade ungar runt benen :( Nu har jag i och för sig älskade kattor runt benen men tar inte bort saknaden.

I går när vi satt i bilen på väg hem så säger käre maken: Ja, nu har de snart uppe i luften alla de våra i Arbrå. Och då slog det mig som en bomb: tänk om något händer? tänk om? hur skulle man kunna överleva det? 

Men så klart att det inte kommer att hända, de kommer att få en underbar vecka till och med vädret kommer att vara med dem :)

Julafton 2010.

jag måste verkligen få ge käre maken riktigt mycket cred för att han är så himla duktig på rim. Pöss på dig min duktige gubbe :)

och mina ögon tåras. Kastas tillbaka 29 år i tiden när den här vackra låten betydde en räddningsplanka för mig vid en tidpunkt när jag varje minut väntade på ett dödsbud :(

Men det blev istället glädje och kärlek. Och nu går den som överlevde och väntar på sin lilla - det är så mycket känslor så jag blir vimmelkantig. 

Dessutom fyller min älskade tvåa år och varje år när det närmar sig jul tänker jag på henne och minns när jag och mina då små flickor sov tillsammans i julgranens sken, nu rinner tårarna för fullt - av glädje de mina.

 

   

 

 

 

 

Lucia 1988 <3

Tyvärr är det sista kortet för stort så min Jenna försvann ur bild :( 

i alla fall tankar :) Vi har det väl numera ganska lugnt i juletid även om vi har en stor familj, ett stort hus och en jubilar nu före jul. Vad jubilaren gäller så sticker hon iväg till varmare nejder och tar med sig hela sin stora familj och även blivande familjemedlemmar :) Vi som blir vid vår gamla läst önskar dem verkligen en härlig resa och ett härligt väder. Att vi också önskar vår älskade jubilar en underbar födelsedag? Det förstår väl alla och jag önskar verkligen att det blir det bästa hon fått uppleva. Av födelsedagar alltså :)

Alla andra tankar är givetvis den politiska situationen i Sverige - den stora klyftan mellan svenskar som önskar de från kriget kommande åt fanders - och svenskar som slåss för både krigsdrabbade och alla andra drabbade grupper, blir allt större. Det blir allt hårdare och allt råare ton mellan grupperna och det känns inte längre bara olustigt utan direkt skrämmande :(

Så tänker jag på Nobelpriset! Som i år gått till en liten fin tjej som nästan mist sitt liv i sin kamp för att unga kvinnor åtminstone ska ha rätt till utbildning. Jag är glad att ha fått uppleva detta, men jag avskyr att behöva vara orolig för det extremt stora hotet som Malala lever under. Hur tänker världens onda män? Att en liten tös från Afganistan är ett jättehot mot er - ni världens härskare?

Så går mina tankar vidare - till de små älskade som vi väntar på - till bästa vännerna som just nu har en tuff situation - till både glädje och ledsamheter - ungefär som vanligt. Det är i alla fall inte ett akutläge varken åt ena eller andra hållet.

Och aldrig kommer jag att glömma den dagen han föddes och jag fick förmånen att vara med :) Stolt är jag över honom, han är en så bra människa och han har en underbar familj. 

men det är bara att gilla läget och tända allt ljus man har :)

Fullt väsen är det både på fb och i politiken. En väsentlig skillnad finns det nu efter att regeringens budget fällts och det är att äntligen pratar man rent ut när det gäller nazisterna i sd. Äntligen använder deras rätta namn, fascister eller nazister, hugget som stucket, men målinriktningen är exakt densamma som den Hitler m fl har haft i historien och som Breivik för bara några år sedan hade i sitt massmord i Norge. Jag är rädd. Både för att de har tagit sig så här långt och för att historien även visar vad som kan komma att ske.

Att det här har kunnat eskalera så här långt beror ju mestadels på vanlig vardagsrasismen. Att man i svenska hem småskäller om "blattarna", att man skriker om att "utlänningarna" tar ifrån oss våra traditioner m m. Visst, visst! Visst är det dumt, det är verkligen så småaktigt och felaktigt så jag mår illa. Hade jag och mina meningsfränder, vilket jag förvisso har ett stort antal, sagt ordentligt ifrån redan för 10-15 år sedan när det började gnissla i hörnen, hade man direkt klargjort-det här är förbanne mig inte acceptabelt- då kanske vi hade kunnat komma undan, men! Istället har vi tagit fan i båten och rott in honom i riksdagshuset och nu börjar fler och fler högerpolitiker brumma medhåll :( Precis vad som hände i Tyskland på 1930-talet håller på att hända här :(

För övrigt rullar livet på och jag hoppas innerligen att vännen Kjell återhämtar sig ordentligt.

I morgon öppnar vi Laggarns igen och så tänder vi det andra ljuset. Lägger med en liten bild på det och på den lilla tomten som Joy gjorde när hon var sex år: alltså till julen 1992. Jag skickar med en styrkekram till Joy också, hon behöver det nu i julhandeln och med en stor och sparkande mage.

och är glad för att den här hemska veckan snart är över. Mitt i all min hjärtesorg över att mitt folk, mitt land, mina nära och kära, mina vänner, ja alla numera styrs av fanatiska nazister som inte ens har alla hästar hemma! Mitt i det så hjärtopereras våran käre, käre vän Kjell :) Och jag biter sönder de enda två plomber jag hade i munnen och den ena rev med sig en bit av tanden bredvid. Så plötsligt sitter jag med tre tänder som måste åtgärdas - men jag får påminna mig själv om att jag har ett långt liv med väldigt friska och starka tänder bakom mig. Dessutom var det inte så farligt, jag var hos min fina tandhygienist idag och hon slipade av lite så jag klarar mig till onsdag och tandläkaren. 

Kjell har jag också pratat med och han är hemma, han mår sådär men det är över och vi hoppas ju alla att det nu ska vara slut på allt flimrande.

Politiken kan jag inte göra något åt men riktigt ledsen är jag fortfarande. Djupt besviken också för att allianspartierna helt frankt inte alls stod för vad de sa på valnatten:" nu får vi alla hjälpas åt för att slippa nazisterna". Ja, alltså de sa ju inte nazister, de sa ju sd --- men det är ju faktiskt samma sak enligt mitt tycke.

 

Det är läggdags för länge sedan - vi såg faktiskt på Morden i Sandhamn ikväll och så blev det givetvis lite nyheter. 

Sov gott alla!

och dessutom har jag fått klart för mig att jag är Siv-naiv! Det gör ont!

Jag tror ju verkligen på jämställdhet och att barnens rätt är vår skyldighet och glädje?