Att vara pappa. Pappa. Farsan. Far. En bra far, en närvarande kärleksfull far, en lekfull och ömsint pappa <3 Ja, vad vet jag :) Jag kommer ju aldrig att bli pappa :) Men jag har under många år träffat, känt av och sett olika varianter av s k pappor, och även de fina, de bra. Och jag har ju haft en bra pappa själv även om han var den tidens barn. Så är jag ju gift med en väldigt fin och bra pappa till alla mina födda och fådda barn. Och jag ser runt omkring mig i familjen så vimlar det av bra pappor, men det finns ändå alltid pappor med litet p. Sådana som aldrig brytt sig, sådana som ser mer till sig själva än till sina barn. Som aldrig deltagit i några föräldramöten, aldrig funnits med i vardagen, inte ens orkat ringa för att upprätthålla en minimal kontakt. Bitter har jag verkligen varit många gånger men nu plötsligt inser jag: det är ju de stackarna det egentligen är synd om, de har ju valt bort all kärlek och all glädje man har genom sina barn. Det är lätt att tänka på sådana här saker när man plötsligt ser så många nyblivna pappor i den kära familjen :) Och det är en ynnest att de är så himla fina och kärleksfulla också <3

Mammor har vi ju gott om i den här familjen, väldigt bra mammor dessutom :) Vi är ju en riktig tjejfamilj och vi har också fått flera nya fina tjejer + de små förstås inräknade. Glad klanmamma är jag <3

Nu är det snart Let´s Dance som gäller och så får vi se hur mycket sova det blir inatt. Basseluskerna styr ju mitt liv i vanlig ordning......... Ha en fin fredagkväll alla och håll tummarna för mig i morgon då jag står och säljer i en stor loppis för första gången i mitt liv :)