Grattis Anita o Ingemar!
Jag har som vanligt fyllt tvättmaskinen och pysslat lite med de små röda raringarna. Gårdagen gick som på räls och David installerade Spyke på vår dator. Så nu ringer det ideligen och en ruta talar om "Det är Arvid som ringer".
Jag svarar inte. Jag kan nämligen inte. Lite bekvämt är det att bli gammal.
Här är vännerna med spisen. + Egon. Mm, en trevlig helg att minnas bland så många andra trevliga.
Tack kära ni! Vi eldade hela kvällen men, men det är inte lätt att ställa om allt här i pannrummet med alla koppklingar och alla kranar till akumulatortanken. Det knacka och lät i våra ledningar igår kväll så jag var livrädd.Just nu eldar vi inte Ingemar skall isolera och sätta en gipsskiva bakom och vid sidan om spisen. Men jag bakade i den igår och njuter av värmen och så har vi verkligen en blå skönhet i köket. Dessvärre blev blåfärgen på våra skåpsluckor så vidriga att det måste till målning. Men var tysst som musen om det. Då skulle Ingemar få dåndimpen allt är redan för jobbigt.Han nästan dör när jag säger det MÅSTE vi göra om. "Ska det aldrig ta slut" muckar han.Inte ser han vad som behövs heller!Stackars mig, visst låter jag gnällig eller hur.Men vill man ha något gjort som jag inte kan göra själv måste jag tjata för att få det färdigt. Inte kul. Men nu ser vi fram emot en skön tisdag. Handla måste jag göra först och sedan hem och städa.Vi ses ikväll.
