Den sista dagen i september år 2011.

En helt underbar morgon!. Soldis, värme och enormt vackra färger.
Käre maken väckte mig tidigt för vi skulle lämna in vår bil för diverse överseende, oljebyte m m. Jag körde vår, käre maken körde dotterns (som vi fått låna). Allt kändes euforiskt, jag andades djupt och kände verkligen skillnaden!
Så har dagen gått. Gräsklippning, trädgårdsarbete-utan andnöd-och därefter veckohandla på Willys, denna gång i Skövde! Vilket berodde på att vi då kunde fånga upp Joy och få hem hennes bil från Bilia i Mariestad. Krångligt men med ett budskap! Vi upptäckte att vi kanske inte sett vad vi har inpå oss, Skövde är inte helt fel :))
De senaste två veckorna har verkligen medfört ett mycket stort budskap till oss: ta ingenting för givet, sätt värde på vardagen och framförallt: gläds åt de nära och kära mer än någonsin.
Och var glad över att kunna andas. Självklart? Ja, det trodde jag med!

Är så tacksam!

Är så lycklig, har fått tillbaka min dotter- det viktigaste av allt! Men har också idag fått tillbaka min andning, det är inte klokt så skönt livet är!!!

Nu har livet återvänt!

Och jag tänker tävla igen :))
se HÄR:



Godnatt!

Idag är det 33 år sedan

jag firade käre maken första gången och det är också 33 år sedan jag flyttade till Töreboda. Hur länge ska det kännas som nyss?
Vi har haft våra kära sommargrannar här på en supertrevlig kväll, det är alltid precis lika roligt när de är här :)))
Så kom Jenna, Dinge och de små underbara, jättemysigt. Och Koldemo sjöng för far och hela festbordet här hemma:))
Nu är jag ikapp mig själv igen. I flera nätter har jag sovit så otroligt uruselt och drömt verkligen otäcka mardrömmar, bl a en mycket gammal mardröm som jag drömde många gånger i flera år när mina första töser var små. Det kändes inte alls bra att den drömmen återkom, men jag förstår ju nu att det var inre stress, oro och ren skräck som framkallade den.
I kväll känns det mycket bättre och i morgon blir det nog trädgården igen.
Eftersom jag inte hunnit med att sätta in dagens foton, så får det bli en annan födelsedagspresent: nämligen Joys 25-årspresent från min lillasyster med familj. Ok, jag vet att det är ett halvt år sedan, men det är inte alltid man hinner med i en stor familj där alla jobbar olika tider på olika platser och dessutom föder barn här och där :)). Familjen har ju utökats med två nya småttingar sedan Joy fyllde 25 och vi har fortfarande inte riktigt vant oss vid att vår yngsta ÄR 25 :)))
God natt, sov gott allihop!

En hjärtevarm fredag

som trots att vi känner oss lite urlakade och mörbultade av veckan som gått, så har vi ändå orkat ta itu med lite roligt arbete som inte funkat alls sista veckan. Börjat rensa rabatter, plantera höstväxter m m. Och jag har känt mig så otroligt glad och trygg hela dagen, det är verkligen så att det känns som om en elak stormvind drog förbi utan att skada oss, igen!!!
Och Lilian! det är så sant, vi måste ta vara på varandra och på den tid vi har, medans vi har den. :))
Rosor som givit glädje i många år, litet ljusfat från Taizeé samt handcreme från Madame Chic. Att glädjas över var dag.
Hyllan sitter inte snett, det är bara jag som inte kan fota!
Ha en bra kväll allihop och var rädda om varandra!

Solen kom fram nu i eftermiddags

både fysiskt och psykiskt! Min unge, verkligen min älskade unge, återvände från hotet och skuggan till ett nytt och kanske ännu bättre liv! Jag har under den här helvetesveckan framställt det ena scenariot värre än det tionde. Vaknat och varit helt utslagen av rädsla och ångestsvett. Jag har "lyckats" se framtiden utan en mycket mycket viktig människa och funnit att det inte KAN finnas en framtid utan henne. Hon är så viktig, så central, för så väldigt många!
När mina barn var små och sjuka så trodde jag  på fullt allvar: det blir lättare och bättre när de blir större. Glöm det! Det blir bara oroligare för varje år de blir äldre och råkar ut för sina smällar, stora och små, och du står där som en avdankad mamma och inte kan hjälpa dem hälften så mycket längre. Du får inte följa med in på svåra läkarundersökningar, du får inte hjälpa dem i svåra situationer genom att handfast ta tag och säga: gå och lägg dig nu så fixar vi det här i morgon. Egentligen får du inte ett dugg mer än att finnas och vara till hands när den älskade ungen ber om det. Och vara jätte-jättelycklig när ungen återvänder till livet.
På fullt allvar trodde jag: nu är det vår tur! Vi slipper inte undan längre, vi har ju i alla fall fått behålla varandra (och vi är många) så länge!!! Inga dödsolyckor, inga sociala hot typ missbruk mm, inga svåra sjukdomar. Det har snuddat vid oss ett antal gånger senaste åren, men vi har klarat oss, hotet har blivit avvärjt, återkommit och avvärjts igen, som med Suz man, Kenneth förra året, som med Egon och hans hjärta för några år sedan, Roger och hans lungor också det för några år sedan. Men det var inte vår tur än och i den totala glädje och lyckan över detta så kommer vi nog sätta oss ned och se över hur vi i fortsättningen ska finnas ännu mer för varandra.
God natt önskar en darrig mamma som varit mycket rädd och nu är mycket mycket glad!

Jag vill minnas, hoppas och tro!

Min familj har inga dåliga vibbar, jag känner bara bara rädsla. Orkar inte ens känna mina vibbar, vågar inte tro på min instinkt!!! Men min kära, jag kommer att kämpa hur mycket som helst, kommer att finnas vid din sida, kommer att våga! Bara jag vet vad som gäller! Ovisshet är ordet jag hatar mest i hela världen och det lamslår mig, det får mig att stanna, att inte våga leva, inte våga hoppas.

Himlen har samma gråmulna färg

som jag idag. Borde börja plantera de perenner jag haft i krukor under sommaren och göra i ordning höstkrukorna. Men jag känner mig totalt handlingsförlamad och bara tänker och tänker hela tiden. Många många minnen poppar upp, vi är ju så många och vi delar så mycket.

Skördefest.

En fin gammal sed. Jag har dock inte varit med, hemma med Rasmus och tittade på tv. Tankarna far hit och dit, jag kan bara försöka vara stark. Men jag känner mig inte stark, det är som en mardröm. Är det så här? Är en halva av livet bara glädje, barn och styrka? Och den andra halvan oro, sorg, saknad och rädsla?

Rebecca köpte Aftonbladet

i går och jag kunde njuta av Jan Guillous söndagskrönika där han verkligen visar konsekvenserna av den 11 september 2001. Det är faktiskt riktigt otäckt att se hur väl det stämmer in och i jämförelse med Norges agerande vid deras katastrof nu i somras så blir det ännu otäckare. Man kan väl dra den slutsatsen som vanligt: våld föder våld, öga för öga, tand för tand skapar krig.
De hänger ihop – George W Bush, Anders Behring Breivik, Jimmie Åkesson och Usama bin Ladin.
Det är så sköööönt att läsa kloka ord. Och skönt att se "dem ihopbuntade", de våldsinriktade!

Så några fina bloggar och fina utlottningar:

Den första HÄR:

Vinsten!
Min utlottning

Nästa vinst är denna:


Hos den HÄR: bloggen!

Nu har jag faktiskt inte tid att ha roligt längre. Vardagssysslor väntar bakom hörnet.

Lite slö med inläggen

framförallt med kameran har jag nog varit seg. Men i går förbättrades situationen radikalt. Vi for iväg och grattade både Jenna och Dinge. Jenna fyllde år den 20 augusti och Dinge idag. Några större presenter blir det ju aldrig nu längre, det är synd om oss pensionärer :(
Men vi köpte i alla fall 7 kg kräftor av Dinge, inte till oss utan till syster yster med numera stor familj :)
Några jättejobb har jag inte klarat att göra i helgen (pga av olika typer av blåmärken och svullnader) men då har jag kunnat sitta och prata lugnt med sonen och dottern Rebecca och det är verkligen inte fy skam.
Några bilder togs också, först ska jag presenter Enyo Lars Egon Tapper!
En mörkögd liten söting eller hur? Glad och god hela tiden vi var där. (Hmf säger Jenna nu, en knapp timme!)
En till liten söting, världens bästa Mikaela!
Med oss hem fick vi dessa små sötingar!
Egenodlade och jättegoda vindruvor med en otrolig färg!
Roger o jag hade ett gott skratt när vi kollade på Suz blogg, en av de filmsnuttar hon la ut efter det stor-stora besöket i somras. Jag tyckte ni sjöng riktigt bra :)
Se själva Här:

Mörbultad men obruten!

Ibland förstår man inte vad som händer eller vad som kunde ha hänt om oturen varit värre. Igår backade jag ned i ett dike med gräsklipparen som givetvis välte över mig. Jag hann inte ens bli rädd och den första tanken var: tänk om det kommer en huggorm nu! Men jag lyckades kravla mig upp och tyckte inte ens att jag hade ont någonstans. Jag hämtade Egon, men vi kunde inte vända klipparen rätt utan fick hämta bilen och dra upp den ur diket. Då först insåg ju jag hur illa det kunde ha gått. Ratten på gräsklipparen låg ju nedtryckt i gräset och jag fattar fortfarande inte hur jag kunde klara mig så bra. Men idag är jag rejält mörbultad. Speciellt i hela höger sida, det var ju den som fick ta smällen.
Det passar egentligen inte alls bra med en ömmande kropp, jag har massor kvar att göra i trädgården. Men jag får väl linka på i den takt jag klarar :)

Återkomna från Falköping.

Resan gick bra, coloscopin gick också bra även om det var jobbigt för honom när det höll på. Svar dröjer ungefär 3 veckor men det fanns inga sår eller andra illavarslande mojänger. Biopsi gjordes såklart, men vi hoppas det är helt normalt allting.

Vad är det i luften som surrar?

Det är ju alla vi i Levsäng som HURRAR!!!
Våran Nellie fyller 7 ÅR idag, hela släktens lilla prinsessa!!!
I förgår!
I går!
Och juli 2011, nästan idag!

Jag blev avbruten av ett oväntat främmande

Elisabeth Martinsdotter kom för att hämta sin Maja!!! Jag blev tillbakakastad 10-14 år i tiden :))). Maja var vårt dagbarn för så länge sedan, underbara unge!, och hon och Joy blev så goda vänner. Maja flyttade till Spanien strax före som Joy flyttade till Nyköping och i går kväll var vi tillbaka på samma punkt igen :)). Men endast tillfälligt, trots allt. Maja har dock flyttat hem till Sverige, bor i Västerås och skall plugga till gymnasielärare, bl a i spanska. Så himla roligt att se mina kära barn växa upp och bli så fina människor!
Nu till besvärligheterna. Jag ska på Spirometri idag, vilket jag avskyr högt och rent. Men det är ändå en droppe i havet om man ser hur käre maken har det, han ska nämligen på coloscopi i morgon och det är mängder med förebyggande: Ej gryn, kärnor eller nötter en vecka före, ej fast mat tre dygn före (får äta buljong) så idag ska han börja mata in bulkmedel och mängder med vatten, samma i morgon. Röntgen sker kl 11 i morgon i Falköping. Jag har gjort detta några gånger och det är inget jag rekommenderar.

Nyss hemkommen

från en mysig eftermiddag och kväll i vävstugan. Vävt klart alla 12 tabletterna och så har vi dragit på damastvarpen :)))
Trevligt möte, planering inför Skördefesten och kaffe med goda smörgåsar.

Varm smörgås

med stekt KarlJohansvamp var en riktig delikatess :))) jag kan verkligen rekommendera det.

Inkommen

från en krånglande gräsklippare, det gick bättre att väva än att klippa gräs. Men en underbar kväll är det-rena sommardrömmen. Käre maken och Joy har plockat svamp - Karl Johansvampar - och tänker göra en svampomelett! Vet ej om jag törs äta :)))
Visst är stolen jättefin, Suz! Tyvärr lottas inte den ut och de är minsann inte lätta att få tag på :(.
Sommar-september 2011.

Sovit länge och solen skiner!

Startar dagen med en jättefin utlottning som jag bestämt för att vinna så klart: :)))
Se:

Och HÄR:

Nu blir det lite stress, mycket som ska hinnas med. Plantera de perenner vi har i våra sommarkrukor, små nya träd som vi också haft i sommarkrukor, rensa rabatter, städa upp överallt, väva, måla, gå ut och gå med Joy -------det är ingen idé att skriva mer, jag hinner ändå bara med en eller annan sak :)))

Middag med

Roger, Rasmus och Joy! Mysigt! Vävt en del och knutit damastvarp en del. Sol och värme trots att det är september :). Käre maken är äntligen färdig med den mycket tröga veden, asp full med taggtråd, ståltråd och grus :((.
Lyssnar nu på:

En tur till Askersund.

Tillsammans med käre maken och sonen. Ont i armen idag igen, gick nog för hårt fram i går så klart, som man alltid gör när något slutar värka.
Alltså ingen målning, ingen vävning, inget alls. Men det blir säkert en mysig fredag i alla fall. Turen till Askersund var ju kvalitetstid med käre sonen och ikväll är den yngsta hemma mot all planering. :)) Så är det bara två veckor kvar tills många nära och kära kommer. Så smyghoppas jag på min kära förstfödda, hon har skrivit lite om planer på Sverige :))) Och det är ju klart, för en gotlänning är det ju som att åka till Sverige- jag menar så sydländskt som Gotland är jämfört mot Töreboda :))Men jag hoppas innerligen att de kommer hem en sväng, våra kära gotlänningar!
Här gäller paraply även ikväll, men vi fuskar och äter inne!
Ha en mysig fredagkväll alla kära och tack för goa kommentarer!

Jag har försökt kommentera

massor med Blogger-bloggar den här veckan, bl a för utlottningar, men det är omöjligt att få iväg kommentaren. Fel har uppstått meddelar datorn.
Nu har jag istället mailat, bl a till min kära förstfödda, och även nu till en utlottning, kolla här ska ni få se något jättefint:
Hjärtat lottas ut, kudden kommer att säljas: Tillverkare och bloggare är: http://norrfrid.blogspot.com/2011/08/utlottning-giveaway.html
För mig som verkligen är stormförtjust i ull, får och lin är det verkligen en ynnest bara att se på.
Sovtime, god natt, sov gott!

Övrigt som hänt idag

är att min axel är betydligt bättre, jag har både kunnat väva, stryka och måla! Glad!!! :)))

Känner för lite tävlingar!

Massor med fina vinster, se här t e x:


HÄR:

Kommer åter.

Mer sött:

Och så bloggen som lottar ut denna OddMolly-skapelse hittar ni HÄR:http://ettrottmonogram.blogspot.com/2011/08/utlottning-av-odd-molly-bors_25.html?showComment=1314893150119#c5018485852235372072

Jag vet inte riktigt vad som händer, Blogg.se fungerar dåligt värre ikväll, men jag hoppas att länken blir OK.

Hittade också annat snyggt, som tyvärr inte går att tävla om.
Bloggen http://vindsromantik.blogspot.com/ har byggt sig ett mycket snyggt utekök, se här:



Det är alltså hennes foton, jag bara tycker det är jättesnyggt!

Turbovecka!

Men den här veckan är det jag som är ormbiten, nästan i alla fall :)))
Vaknade måndag morgon med världen mest värkande axel. Kunde helt enkelt inte använda höger arm. Att klä på sig var rena mardrömmen och att väva var ju definitivt inte att tänka på!
Tisdag morgon ännu värre och nu måste jag be om hjälp. Käre maken masserar axel och rygg med aloe vera, det gör fruktansvärt ont, men känns ändå lite bättre efteråt.
Onsdagen är det faktiskt bättre, men armen hänger som en stor öm klump hela dagen. Efter massagen på kvällen känns det riktigt bra och jag sover bra hela natten.
Torsdag morgon: känner mig bra i armen :))), nu vill det bara till att inte överanstränga den med ex v slipning, målning eller strykning. Men väva ska jag gå upp och göra och knyta för höstens plädar :))
I går kväll var vi och grattade David till hans 25 år som inträffade i juni :( Vi ligger verkligen efter. Men det blev en trevlig kväll i deras nya lägenhet och toppsnyggt renoverad. Kära vännerna var ju med, även Davids moster och morbror, Ulf och Kristina, samt vår Joy.
Idag är det drygt två veckor kvar till skördefesten och då kommer många nära och kära hem :)))
Ha en bra dag!

RSS 2.0