Onsdag morgon kl är strax över sex.
Jag ska köra käre maken på återbesök till Ögon annars hade jag nog fortsatt sova. :) Min kära tvåa kom hem ordentligt i går i alla fall och säkert mycket att smörja upp hemma nu :) Men riktigt duktig är hon med smörjkannan, man litar blint på henne :)
Återkommer i em om vi får några besked ang hans ögon. Jag kan ju berätta att Patientnämnden ringde i går em halv 5 och vi hade en lång diskussion. Handläggaren där pratade med Egon också och nu skall ärendet går högre upp men först via Ögon Mölndal och avdelningschefen där. Vi är ju inte på något sätt ute efter någon form av ersättning utan vill bara påpeka att så här får det inte gå till! Om ingen säger något så fortsätter hela eländet ända fram till någon stackare råkar illa ut :((
Jag har fått en rejäl omgång smörj :)
och har nu bestämt mig för att fortsätta leva rejält så att jag kan ge igen :))) Gulle dig, Annelie, jag saknar dig redan och alla de mina. Och är så lycklig för att så många frågat efter mig och skickat så mycket styrkekramar. Roger, Joy och Annelie får varsin extra, så även Jenna och Dinge som kom med världen bästa ved. Det är helt otroligt lätteldat och luktar björknäver:)
Jag känner mig faktiskt aningen hoppfull för första gången på väldigt länge :)
Kära syster yster med man kom med, förutom ett nytt hjärta, också en stor flaska hemgjord apelsin- och mandarinjouice, som var den absolut godaste jag druckit i hela mitt liv :) Det receptet måste jag be att få annars blir inte livet lätt att leva :)))
Så kom det ett mycket vackert kort från kära dottern Astrid: Sunflowers av van Gogh, jag blev väldigt glad Astrid för både hälsning och kort.
Idag är det en sådan häftig vårdag så man kunde svära på att det är 28 mars istället för februari :)
Så fick vi, som grädde på moset, en fin inbjudan till 60-årsfirande i Askersund! Så roligt och så klart vi kommer.:) Tack käre bror och svägerska. Jag försökte faktiskt kopiera inbjudan därför att den kom med ett så bra kort på dig Astrid, men det misslyckades :)
Ha en bra dag! Jag skall faktiskt insupa lite sol nu!
Idag är det dagen S.
Möjligt är att jag låter bloggen vila lite, det kan den behöva efter all närkontakt med mig.
Sista deltävlingen klar!
Och jag tyckte verkligen för ovanlighetens skull att rätt låt vann, alltså Lisa Miskovsky. Däremot blev ju andra chansen skämmig rent ut sagt, att Christer Sjögren och Lotta Engberg gick vidare är bara en jätteflopp. Lika patetiskt som saffransgubben Ranelid och hans blondin. Dock! Jag tycker det är riktigt kul att så många olika ändå kan få vara med och tävla! Gillar allt från hårdrock till klassisk musik, dock inte Allt av varje :)
Liten söting med ännu mindre söting. Den stora sötingen har varit här ikväll med och pussat på mormor :)
Lillpojken satt i bilen och sov tyvärr! Vaktad av pappa med mamma hämtade sin Ajfåne :)
Men här kommer nästa söting:
Tack hela min härliga familj
och alla fina vänner som har varit här och stöttat oss just nu, när vi behöver det så mycket. <3
Fått nytt hjärta nu redan! Med ett tillhörande litet till käre maken. Tack kära kära syster och svåger!
Papegojtulpaner! Tack kära vänner Loodhs!
En bra bok med trevligt bokmärke samt två trisslotter från våra andra kära sjuklingar :) som mådde bättre idag i alla fall. Tack kära vänner Kjell o Lilian!
Min älskade tvåa, fyra och femma har kommit hem och styr oss med starka nypor! Och snart kommer trean med pizza! Fyran med familj hade massor med härlig torr ved väl förpackat och lätt för mig att bära in :) Sedan alla underbara samtal, sms och meddelande!
Jag har verkligen fått erfara att jag har mycket att leva för och framför allt fortsätta leva <3
Älskar er alla!
+ ett jättegrattis till älskade trean! Sonen! som vann 87 000:- i går! Det är du verkligen värd!
Jag tror det är väldigt nyttigt
för hjärtat att få sitta och titta på det här<3
Söta mamma Polly med tre kungligheter som dock ej fått namn än! Däremot har ju hertiginnan av Östergötland fått sina namn: Estelle Silvia Eva Mary Bernadotte! Vackra namn tycker jag. Vår egen prinsessa i familjen har ju ett kungligt namn, Desireé och nu har även min syster fått ett kungligt namn, Eva! Vi röstade på Astrid vi eftersom vi har två Astrid i familjen och nyfödd Astrid i vänkretsen, men så blev det inte.
Käre maken är duktig med att ligga så går något på tok så är det inte hans fel i alla fall. Annelie och jag ska strax åka och handla. Roger och Rasmus kommer snart hit och även kära vännerna. Lilian mår ju lite bättre nu. Och jag mår också bättre. Ja, alltså jag är inte mera sjuk än jag var förra veckan och inte heller så chockad längre. Det får bli som det blir, ju mindre jag oroar mig ju bättre går det säkert. Bara käre maken återfår sin syn så blir det bra, tror jag.
Min älskade tvåa
har kommit hem!!! Så glad trodde jag inte att man kunde bli! Och med sig har hon Polly och tre små supersötingar! Roger har också varit hemma, allt känns mycket bättre nu trots allt.
Idag är det den nya
lilla kronprinsessans födelsedag. Och allt gick bra. Hoppas nu bara att skvallerpressen har lite, bara pyttelite heder i kroppen.
Varit på apoteket
och köpt halkskydd. Känns väldigt ironiskt när det är +10, strålande sol och barmark? Men igår var hela gårdsplanen en enda stor is och våran väg var ännu värre. Så pang-borta! Dessutom så vet jag ju att jag inte orkar gå just nu, men det kanske var en livlina? Halkskydd alltså?
Käre maken ligger och lyssnar på talböcker. Som tur är så har vi ett antal :) Han får ju inte vara uppe, inte titta på tv, inte läsa.
En annan sak: vid halv 4-tiden i morse vaknade käre maken av att det var någon/något som gick, släpade eller drog något utanför. Det var ju en syn: En stackars halvblind och nyopererad kär make, en rädd tax och tre förskrämda katter stod på rad och tittade ut. Valborg var så rädd att hon inte ens såg att hon, Daisy och Douglas stod precis bredvid varandra? Och idag låg lilla kälken helt sönderslagen på trappen? Det känns som om vi har onda makter över oss just nu. Idag har vi haft fyra små djur runt våra ben hela tiden. Käre maken liggande och jag gående, stående och sittande. Så var jag och handlade + apotek+bibliotek. En stund på biblan brukar få mig att glömma alla sorgligheter och det funkade idag med. Så har jag pratat med käraste vännen idag. Hon kom ju också hem från sjukhus igår, men låter som ett helt tröskverk stackarn. Det här är ju inte klokt, fyra vuxna vänner, den ene sjukare än den andre just nu, dessutom växelvis.
En dag att minnas!
Hur beter man sig då? När man fått domen? Ja, jag känner helt klart att jag vill inte, ABSOLUT inte blir uppskuren och med bröstkorgen vikt åt två håll. Kopplad till en hjärt-och -lungmaskin.
Jo, men! Jag vill väl leva, jag vill ju se mina barnbarn växa upp, men det är oerhört svårt att se sina barn lida. Vore det inte allra skönast att någon annan bestämde? Eller att jag kunde bestämma själv tillsammans med mins kära? I lugn och ro utan att känna att man sviker?
Och Egon som är på väg hem och i stort sett blind? Där sviker ju jag, orkar inte elda orkar knappt inte leva ens. Och han som världens godaste människa, den som jag absolut inte vill minsta ont - även om många tror det.
Dessutom så litar jag inte på dom. DOM alltså.
I söndags var vi på KSS ögon med Egon. Han själv sa att han trodde det var nätavlossning så han hade t o m tagit med sig kalsonger och tandborste.
Och det var ju mycket riktigt näthinneavlossning, men inte så allvarlig utan vi kunde åka hem, packa och ordna resa för att befinna sig på Mölndals sjukhus måndag mellan 10-11.
Jag körde ju givetvis, han såg ju inget och var dessutom ledsen. Så ringde jag Ronden sjukresor för att boka plats måndag morgon. Hur det gick är ju en historia för sig, (försök beskriv Töreboda-Skövde-Mölndal för någon i Moldavien som inte förstår svenska???)
Hur som så körde jag honom till M-stad måndag morgon och nu är han opererad och klar. Med order
Hur beter man sig då? När man fått domen? Ja, jag känner helt klart att jag vill inte, ABSOLUT inte vill bli uppskuren och med bröstkorgen vikt åt två håll. Kopplad till en hjärt-och -lungmaskin.
Jo, men! Jag vill väl leva, jag vill ju se mina barnbarn växa upp, men det är oerhört svårt att se sina barn lida. Vore det inte allra skönast att någon annan bestämde? Eller att jag kunde bestämma själv tillsammans med mins kära? I lugn och ro utan att känna att man sviker?
Och Egon som är på väg hem och i stort sett blind? Där sviker ju jag, orkar inte elda orkar knappt inte leva ens. Och han som världens godaste människa, den som jag absolut inte vill minsta ont - även om många tror det.
Dessutom så litar jag inte på dom. DOM alltså.
I söndags var vi på KSS ögon med Egon. Han själv sa att han trodde det var nätavlossning så han hade t o m tagit med sig kalsonger och tandborste.
Och det var ju mycket riktigt näthinneavlossning, men inte så allvarlig utan vi kunde åka hem, packa och ordna resa för att befinna sig på Mölndals sjukhus måndag mellan 10-11.
Jag körde ju givetvis, han såg ju inget och var dessutom ledsen. Så ringde jag Ronden sjukresor för att boka plats måndag morgon. Hur det gick är ju en historia för sig, (försök beskriv Töreboda-Skövde-Mölndal för någon i Moldavien som inte förstår svenska???)
Hur som så körde jag honom till M-stad måndag morgon och nu är han opererad och klar. Med order att ligga på vänster sida, fem dagar. Förutom hemvägen så att säga. Det gick galant med buss+buss+taxi. Hela tiden sittande. Vem tror på vården? Vad gäller mig själv så tiger jag som muren.
Det är tur att man inte är ko!
Ingen rolig dag alls, men Roger har varit hemma och hjälpt oss och jag har sovit bort det värsta, så har Egon kommit hem och vi kan diskutera hur jag gör.
Tvi och fy och uch!
Att gå upp tidigt efter en dålig natt är inte kul, det var t o m mörkt ute när jag tvingade mig ur sängen efter att Joy ringt och väckt mig. Tack gumman, nu jag i alla fall halvt vaken och ska vackla ut i duschen när jag druckit ur den gudabenådade muggen morgonkaffe!
Tisdagkväll.
Jag har pratat med nästan hela min kära familj plus min käraste vän. Hon mår mycket bättre och jag går upp till avd i morgon efter ultraljudet. Min käre make mådde också skapligt, det skavde lite i ögat och läkningen var väl inte heller så bra. Men om inget negativt inträffar så får han sjuktaxi hem i morgon. Så just nu är jag mer oroad över min etta än över de andra. Hon verkar så himla trött och sårbar, käre maken vill att vi åker upp så snart vi kan och det vill jag med. Även om man inte längre är så mycket värd jobbmässigt så klarar man väl i alla fall att traggla läxor med barn :)
Håll tummarna för mig så jag inte försover mig eller halkar i diket eller eller eller :)
God natt och sov gott!
Vilken tur att man har
fyra små varelser att måna om, de har ju inte en aning om att husse ligger på sjukhus eller att min käraste vän också ligger på sjukhus!. De bara tvingar mig att bry mig om dom precis som om ingenting har hänt. Käre maken ringde nyss. Han har mer tråkigt än ont just nu och operation ska bli kl 10.00 i morgon f m, men han får ju knappt röra sig så det är ju klart att han har tråkigt :((
I vilket fall som helst så ska jag gå ut och måla en stund och försöka komma undan grubbleriet.
Klockan är 06.00
och det är längesen jag steg upp vid den tidpunkten. Jag brukar normalt ligga och läsa till framemot 8-8.30. Men idag ska jag ju tyvärr köra iväg käre maken till Ronden, Mölndals sjukhus och operation. Inte alls roligt men vad är alternativet?
Man lär så länge man lever
ibland hårdhänt. Jag gick in på Västrafiks site och skulle kolla restiderna för Ronden eftersom läkaren sa att käre maken kunde använda den och jag kan ju inte skjutsa honom tor måndag-onsdag, vilket skulle ta 14 timmar totalt och ca 90 mil. Dessutom har jag egen läkartid onsdagmorgon :( Hur som: där stod ett telefonnr för bokning av en plats i Ronden. Och jag ringde. Sedan började mitt livs värsta konversation. Jag sa vem jag var och att jag ville boka Ronden för min make. Fick till svar "ditt personnummer" Mitt? sa jag. " Skolle do inte boka Ronden? " säger då den här kvinnan med hård brytning vilket jag inte hört tidigare. För min man, sa jag. "hans personnummer då" Hon fick det och säger snabbt hela hans namn och så frågar hon vilken tid han ska åka. Ja, han ska vara på Mölndals sjukhus mellan 10-11 i morgon för inskrivning och operation. Ja, men vilken tid ska han åka frågar hon med allt snäsigare ton. " Men alltså: JAG har ju inte tillgång till Rondens tider, det är ju därför jag ringer. "Vart ska han åka, säger hon då ännu snäsigare. Mölndal, sa jag ju, sa jag aningen irriterat jag med nu. "Varifrån", säger hon kort. Ja, vi bor ju i Töreboda men måste nog ha anslutning. "Ni kan inte åka med Ronden, den finns inte i Toreboda". Nej, visst, det förstår jag ju, men anslutning från KSS då? " Jak säker ju att ni inte kan åka med Ronden, den går inte till Mölndals sjukhus"
Och där sitter jag och läser Västtrafiks site ang Ronden 5 som regionens innevånare kan åka med från vilken kommun som helst till sjukhusen i Göteborg.
Alltså, då hade jag tragglat med henne i ungefär 20 min och fick det här svaret. Jag blev så arg så jag slängde på luren. Har aldrig känt mig så förödmjukad av en totalt främmande människa och jag kan framförallt inte förstå en arbetsgivare som anställer någon som inte förstår språket på en sådan viktig plats som tidsbokning? Den här människan har ju inte en chans att klara sitt jobb, men jag ursäktar inte att hon var så snäsig!
En riktigt tråkig söndag
både vad gäller väder och allt annat. Vi slängde i oss en frukostsmörgås och åkte till KSS efter kontakt med Sjukvårdsrådgivningen. Där inne tog ju allt lite tid, inga väntetider alltså, men undersökningstider, kontakt med Mölndal, remisskrivande m m. Halv fem hann klockan bli innan vi kom hem och nu ska jag kolla Rondens tider för i morgon förmiddag måste käre maken befinna sig på Mölndals sjukhus för inskrivning, tisdag blir det operation, onsdag hemfärd om allt är bra. Så jag får klara mig själv och det går ju bra som vanligt. Enda tråkiga för mig är ju att få åka ensam till KSS på onsdag, men jag har det nog lättare än käre maken i alla fall. Ultraljud är ju inte smärtsamt eller speciellt jobbigt :)
Hhm!
Jag hade ju bestämt mig för att INTE komma med negativa kommentarer, så jag säger bara Björn Ranelid.
Läste min yngstas
bloggupppiff och blev tårögt glad över henne och vår underbara familj. Passade också på att "sno" ett kort :)
Det var så fint med svartvitt och man kan se tydligt kroppspråk: de tittar förmodligen på Valborg som har tagit på sig mördarblicken :) Det syns att Daisy reser ragg.
Lite tråkigt att
inte hela Jenny kom med på bilden, men Blogg.se tyckte nog den var för stor :(
en grå och blöt februarilördag
men igår sken solen och talgoxen sjöng sitt vackra vårläte som är det finaste jag vet!
Vi har ju haft några riktiga slappardagar, käre maken och jag. Detta p g a att han har problem med ena ögat och är rädd för att det ska vara näthinneavlossning igen. Åka till sjukhuset kan det ju inte vara tal om, han är väl karl för sin hatt?
Hur som så ville han hellre åka till Skövde och köpa sig en ny laptop, (den gamla blev ju snabbt alkoliserad) och i förbifarten en ny mobil eftersom den gamla är helt slut. Jag ville ju gärna gå en sväng på erikshjälpen (totalknäppt med tanke på hur mycket prylar vi redan har) och strålande lycklig blev jag över de nya fynd jag gjorde :)
En sådan här har jag letat efter i många år, men endera har det fattats flaskor eller har det varit för högt pris. Men den här är jättefin och var dessutom ganska billig. Att fotot är suddigt beror på fotografen :)
Jag gillar verkligen krukor och urnor och den här är i mässing, till det facila priset av två 20:or.
Rostfria degbunkar är ett måste om man ska sätta surdeg. De här var i ett mycket bra skick och därtill lågt pris. Bakom bunkarna ser ni nya Lantliv som kom i förrgår som en en räddande ängel. Vi ska nu nämligen ha gourmetklubbsträff här hemma nästa lördag och det är sedan förra gången bestämt att vi ska ha fisk. Men det måste vara ett nytt recept och det måste finnas arbetsuppgifter till fyra personer. Dessutom måste det bli fantastiskt gott annars blir vi lätt lite deppade :) Och gissa vad Lantliv hade för specialitet den här månaden? Ja, just det. Fisk. Flera mycket spännande recept och vi ska bara välja nu. (måste ju också fråga syster yster om de äter musslor)
Här är käre makens nya mobil, en blandning av gammal hederlig teknik och ny smartphone. Han har väl inte lärt sig den än, men den tar väldigt bra bilder i alla fall :)
Sist men störst: grattiskramar till Jenny, Claes och Julia som ska få en ny liten familjemedlem i sommar!
Godnatt!
Kvällen har varit si och så, är inte så himla förtjust i The Voice. Smaken är som baken: delad :)
Ett fult samhälle!
Där man sakta men säkert avrättar kändisar och lära sina barn hacka sönder den som inte har "rätt utseende och rätt kläder". Jag länkar till någon som varit utsatt många gånger och som nu är det igen!
Att hon hänvisar till en speciell tidning spelar ingen roll för det finns massor med sådana här hemska skvallerblaskor + att våra kvällstidningar inte är ett dugg bättre. Jag har under en tid följt Aftonbladets blogg till olika händelser och jag blir faktiskt skrämd när jag kan se vilken hård och hatfull ton väldigt många har i sina kommentarer. Bl a mot de kändisar som de tycker illa om. "jag gillar inte Charlotte Perelli för hon är så j.....a ful." Visst, man har rätt att tycka olika, men måste man sprida sitt negativa tyckande och måste man döma ut någon för att man tycker illa om utseende? De som ger sig den rätten och dessutom bidrar till att barn lär sig att det här är helt okej, de borde sannerligen börja sopa framför sin egen dörr och se på sig själva på samma negativa sätt som de ser på andra-Innan de börjar hacka.
För övrigt, det var superskönt att basta igår, det känns verkligen skillnad med det nya aggregatet.
Antikrundan var väl sådär, det som var kul var ju att det var från Dalhalla.
Jag måste be er läsa detta!
Superviktigt att prata om. Dessutom tror jag att det gäller även pojkar fast på ett annat sätt. De går ut och gör någon annan illa istället!
Jag är ju helt övertygad om att det är märkes- och utseendeshysterin som framkallar både detta och även ät-störningar i tidiga år. Igår såg jag modellbilder på en liten flicka, 9 år , tagna i en modellstudio och med samma upplägg som om det vore en vuxen kvinna. Dessutom utlagt på FB utan någon tanke alls på konsekvenserna både för den lilla 9-åringen och för alla andra småflickor som då upplever sig själva som fula, tjocka eller dumma. Så skall vi ju inte ens nämna andra monster som ligger ute på nätet och raggar på barn. Någon gång måste det ju bli ett stopp för detta vansinne. Kvällstidningarna och andra skvallerblaskor mm borde få ta ett rättsligt ansvar för sina hemska rubriker och skriverier!
http://bloggar.aftonbladet.se/sjuktjobbigt/2012/02/15/det-ar-ett-stort-misslyckande-for-samhallet/Onsdagen den 15 februari
fick de babysar i Arbrå! Stort grattis och skönt att det gick av sig själv!
Tre små härliga Polly-barn, inte någon är lik Laban. Jättesöta!
Jag har däckat lite
med feber, ont i magen, tungandhämtning m m . Det går nog över, har ialla fall klarat att se 112 + Ceasar och det var himla intressant. Pratat med min kära tvåa, allt kommer nog att lösa sig, god natt sov gott mina älskade ungar och alla andra nära, kära och alla!
En riktigt härlig vintersöndag idag.
Solen skiner även vad än som händer. Det är mycket tragiskt när någon dör ung, när en otrolig röst tystnar för alltid, när någon inte orkar med det katastrofala trycket som läggs på en känd människa. Och det blir bara värre och värre hela tiden. Var gång man hellre köper ett plagg MED märke än utan ställer man upp på ytligheten och förljugenheten. Var gång man yttrar sig negativt om utseende etc så för man det här vidare såsom ringar på vattnet. Funnes inte köpare av skandalblaskor så skulle heller inte paparazzi finnas. Om man vet om Whitney Houstons bakgrund så förstår man ju också att hon kanske inte styrde sitt liv mot kändisskapet bara för att bli kändis. Hon hade en gudabenådad röst och blev då givetvis uppäten, styrd och pressad i sitt arbete, blåst och lurad av de vanliga herrarna som surrar kring alla guldkalvar. Man t o m får artisten att ta amfetamin för att orka kvällsframträdanden i all oändlighet. Efter ett tag är det kört och då flockas asgamarna.
Vila i frid, Whitney, du var en strålande sångerska och kommer att förgylla vårt musikliv många år framåt.
Jag har pratat med Joy idag, jag har pratat med ettan också, så käre vännen Lilian som var helt slutkörd efter att ha fyllt sina 60. Men det går över, snart är hon samma pigga, glada, positiva, empatiska kvinna igen! Du får suga på dina barnbarn som jag suger på mina :)
Så har vi ju massor med kul framför oss, på tisdag är det Alla-hjärtans-dag, sen är det snart 1 mars, sen är det snart vårdagjämningen, sen är det snart 1 april, sen--sen-- oj vad mycket kul det finns att göra.
Nu hinner jag inte skriva mer, skall faktiskt titta på Agenda, Stefan Lövfen ska intervjuas. God natt!
Så var det morgon nästa dag, måndag. Den värsta måndag man kan tänka sig. Kallt så ini bäng igen, käre maken försover sig, jag är på uruselt humör och huset är i bedrövligt skick därför att jag tillbringat ALL tid vid datorn och Fredsbergskrönikan, den eventuella tid som blev över hamnade i vävstolen där två nya plädar tagit sin plats.
Nu är i alla fall förhoppningsvis krönikan färdigskriven och snart får vi korrekturet för genomläsning :)
Nu vill käre maken att jag går ut i solen och inmundigar lite hälsobringande och humördämpande solstrålar! Troligtvis en bra ide´.
Mina kära vänner!
Idag är jag helt slut. Sitter och suger på veckan, på födelsedagar, på läkarbesök ;(, på-på-på.Skulle så gärna haft mina älskade kloka underbara döttrar här, vill prata, vill diskutera, vill!
Fredag den 10 februari 2012
Kallt. Grått. Trött. Okej!
Vi har varit till Falköping idag, på undersökning. En söt ung kvinnlig läkare, väldigt trevlig och duktig, undersökte mig. Och hon föreslår operation, men ville dock ha ett ultraljud på hjärtat som inte ville riktigt bete sig bra idag :(
Enligt min mening så var gårdagen Så mycket bättre!
Våran lilla stora Mikaela öppnar paket på sin 4årsdag. Mormor har vävt pläden med lamm på och så ska vi åka på en Mikaeladag, bara mormor, morfar och Mikaela!
Nästa gång är det den här lille mannens tur: han fyller 1 helt år!
Men troligen får vi vänta tre år innan det blir någon Enyo-resa <3.
Efter en mysig stund med barn och barnbarn (t o m Tim fick jag en kram av fast han var arg :)) så fortsatte vi festandet, nu på 6 decenniersnivå:
Jubilaren har fullt upp med telefon, blommor, presenter, besök och så JULIA!
Charmiga barnbarnet Julia här i famnen på sin fina kusin Sara.
Tack Lilian, för en verkligen trevlig kväll, att få träffa trevliga grannar, trevlig släkt, vackra barn och barnbarn, man känner sig direkt som hemma :))
Nu startar vi på nytt, nu gör vi som Kjell säger: mer god mat, mer gott vin, mer trevliga vänner och fester, mer härliga barnbarn-det här kan bara sluta bra!!!
Håll till godo Lilian, hoppas den medför många härliga ögonblick!
Så åter till idag, dagen som inte bara varit B.
Simon kom och hälsade på. Brun, fin och med nyjusterat hjärta. Vi pratade länge och öppet. Vi är glada över att ha Simon och hans underbara syskon kvar i familjen. Han var själv väldigt glad över vänskapen och så är det: vänner är hårdvaluta!
När jag gick in på Charlotte Perellis blogg idag så möttes jag av det här:
JOY!!!
Hon gör en gospel som heter Joy to the word, den är jättefin!
http://blogg.damernasvarld.se/charlotteperrelli/tag/joy-to-the-world/ försökte kopiera men det funkade inte så den som vill kan bara gå in på adressen. På Facebook lyckades jag få med den två gånger, för mycket och för litet skämmer allt. :)
den 9 februari!!!
Då fyller våran allra finaste Mikaela! Och hon fyller 4 alltså FYRA år!!!!! Snacka om att vara stor flicka nu.
Här är hon knappt två dygn.
Och här är det senaste kortet: Mikaela ihop med moster Joy och bakom syns moster Suz.
Grattis älskade barn, hoppas du får en riktigt bra fyraårsdag!
Så är vi inne på vuxensidan: den allra käraste och goaste vän man bara kan tänka sig: "Fanfar!!!"
Lilian 60 år!!! En stor varm grattiskram skall du få när vi kommer. Du är en av de bästa människor jag har träffat. Alltid glad och positiv, ställer alltid upp, säger aldrig ett ont ord om någon och är dessutom så himla fin!!!
Här är fina Lilian med sitt ena söta barnbarn, en härlig liten personlighet som heter Julia! Henne får vi också krama idag!
Nu gäller det att göra några presenter fina!
Stress
på hög nivå. Det sista på krönikan måste skrivas och det sista på pläden måste vävas. I morgon är det bara födelsedagar som gäller :) och på fredag får jag min dom.
Skrivet vid lunchtid idag och vävningen (jag orkade inte riktigt färdig pläden, men medlemsmatrikeln för hembygdsföreningen är klar:) och så har vi haft möte med redaktionskommittén + tryckeriet ikväll. Gick förhoppningsvis bra, vi får vänta på på granskningsexemplaret, då har vi möjligheter att se om det blev bra eller dåligt.
Och ikväll är jag faktiskt rejält trött.
De här lilla söta tulpanbukett fick jag i fredags av Stefan och Joy och den är nästan lika fin än :)
Den fick jag titta på när telefonen höll på och ringde resten av kvällen angående ändringar i krönikan vad gäller årtal m m. Den här gången riktigt längtar jag tills dess Krönikan är färdig.
Ingen riktigt bra dag idag.
Ville helst inte gå ur sängen i morse, hela livet har ju blivit ett enda eldande. Dessutom missade jag tandhygienisten och så hade jag ritat fel på vävmönstret. Katterna är rastlösa och ilskna - jag tror inte levande varelser mår bra av konstant kyla :(
Kan rekommenderas Sofi Oksanen Utrensning. Verkligen läsvärd.
Stefan Tegenfalks triologi - tämligen slätstruken. Eller också börjar jag bli blasé på deckare :)
Jag trodde att jag redan berättat att
vi också haft en skön slöardag, med morgonkaffe ihop med älskade sonen och så aktivt eldande i spisar som inte motsvarade vårt behov av värme :(((
Så ska det låta!!!!
Ett av mina absoluta favoritprogram. Jag struntar fullkomligt i vem som är programledare, själva programmet är bara så kul!!!
Nu är jag bara orolig för mina kära och den fruktansvärda 52:an. Tack för en härlig helg, tack för att ni finns!
Sen lördagkväll.
Vi har premiärbastat, jätteskönt, allting funkar! Därefter melodifestivalen, Torsten Flink (skiter i stavningen) och Lorraine var de absolut bästa. Normalt sett brukar jag kanske inte vara helt ense med Tomas G-son, men! Ibland blir det bra! Så är det! Fortsatt bra kväll!
Käre maken är också helt otrolig :)
Det här har han jobbat med hela veckan:
Nytt fint aggregat! Ni ser hur det blänker i väggen :). Inte lika roligt är ju att golvet har tagit så mycket märke av det gamla stora aggregatet :( men vi ska fortsätta skura och skaffa fogfärg. Rent är det i alla fall trots att det ser så lortigt ut. Ikväll blir det mys :) Och premiärbad för Stefan!
Alltså en än gång: Livet är helt otroligt!
Min käre gamle far råkade ut för något liknande en gång. Han kom med bil och passerade en korsning. Just där var terrängen ganska backig och några barn tyckte att det var smart att åka pulka ned för backarna. Ett av barnen for in under pappas bil, pappa hade inte en enda chans att undvika det och blev väldigt chockad. Men! livet är otroligt! Den lille grabben kröp fram och var helt oskadad. Sedan ordnade man en annan pulkabacke åt barnen :).
Lördag morgon, -19, strålande sol.
Och i natt har vi mer eller mindre gått eldvakt för att inte frysa ihjäl.
Igår hände ju det här roliga:
Vi firade födelsedag med den här hemsydda presenten:
Inte Daisy, men väl pläden. Jag sydde den av ett par gardiner och lite pälstyg. Att jag absolut måste ta ned gardiner och sy av berodde på mönstret på gardinerna :)
Vi har väl alltid tyckt om änglar både Joy och jag + att jag gärna ville ge henne en ängelpläd som tack för hon INTE blev mitt andra änglabarn :)
Mariestadstidningen hade en jättefin bild och en stor artikel om våra kära vänners duktiga dotter! Det är bara att gratulera.
Idag väcktes jag på ett väldigt smeksamt sätt:
Bara Douglas saknas :) Ha en bra lördag alla, det ska vi ha!
Nu väntar vi på födelsedagsbarnet!
Rapporter duggar in om det kaotiska väglaget, man blir lite skakad. Men jag börjar faktiskt lära mig att inte ta ut något i förskott. När min kära tvåa blev sjuk nu i höstas och jag gick ned för räkning av oro, då bestämde jag mig för att nu får det vara nog! Mina kära ska ju inte behöva vara rädda för att berätta kriser för mig:p g a att jag tar det så dåligt! Jag vill ju vara ett stöd och en trygghet.
Tacosbordet är dukat! Annelie! Använd tumlaren med måtta, vi kommer snart! Och så önskar vi en riktigt fin fredag och helg till alla våra nära och kära!
De kom nu, inga trafikolyckor alls :))
Idag för 26 år sedan var en måndag.
Det var en ganska normal februari, inte alls som idag :)
Men för mig var ju absolut ingenting normalt för övrigt. Jag tvingades att föda mitt lilla barn, 25 veckor och 2 dagar för tidigt. Det var ju solklart för mig att hon inte skulle klara sig. Att jag själv var så nära döden någon kan komma utan att dö, det brydde jag mig väldigt lite om. Som kvinna med ett barn i sin kropp är man totalt inriktade på att BARNET ska ha det bra, barnet ska leva. Det som gjorde mest ont i själen den här dagen för 26 år sedan var när min kära etta kom och besökte mig på Iva på kvällen och när hon såg mig så bara utbrast hon: "mamma!" Det riktigt skar i mig för jag hörde ju trots att jag var så dålig att hon blev både chockad och rädd. Men jag orkade liksom inte prata - orkade inte trösta henne. Och det är ett minne som fortfarande gör lite ont. Att det sedan följde en tid när man överhuvudtaget inte orkade med någonting annat än ångest över den lilla varelsen som kämpade för sitt liv. Ett helt år förlorade vi både Joy och jag och dessutom mina andra barn och jag. Vårt äktenskap höll på ta slut allting var kaos. Jag själv levde bara i skräck. Det fanns korta korta stunder när jag vågade glädjas men de var få, jag trodde bara att hon skulle dö. Att hon dessutom var öronbarn med mycket smärta och sjukdom gjorde ju inte situationen lättare. Man visste ju liksom inte vad som egentligen var fel. Vi visste ju inte hur hon skulle utvecklas, om hon fått skador, om om om. Så fyllde hon ett år och då vände det. Plötsligt började hon ta tag i sitt liv, hon lärde sig stå och gå, talade om för alla att "ja tan häv" och allting blev till glädje. Och så har det fortsatt, hon gör verkligen skäl för sitt namn våran Joy och jag är så innerligen tacksam över att jag fick behålla mitt femte barn. Och att jag fortfarande har alla mina kära kvar och att de bara blir fler och fler gör mig så ödmjuk och glad :))
Här är den absolut första bilden på Joy. Det stora badlakanet hon har under huvudet är en pytteliten haklapp. Här väger hon 840 gr och är 35 cm lång. Så gick hon ned i vikt som barn gör, det minsta hon vägde var 740 gr. Men egentligen så var det aldrig någon kris med henne, så här med facit i handen. Det allra värsta var hela tiden oron för vad som kunde hända.
Här är hon ett år och har öroninflammation och sitt stora smultronmärke på hakan.
Och plötsligt var hon 19 år och åkte på studentbal :)) utan smultronmärke, det hade försvunnit :))
Man ÄLSKAR inte mer pga av all oro och ångest, men man är mer ödmjuk och tacksam över det livet ger. Mina barn är ju det absolut bästa jag har och är otroligt stolt och glad över dem alla, både dem jag själv fött och dem jag fått.
En kall 26-årsdag får du Joy
men massor med varma hälsningar och kramar från oss gamla.
Något annat fint som du gav mig för ett bra tag sedan och som läkt hela min hårbotten och gjort håret starkt och glansigt + att det läker munsår (herpes) i ett nafs: Aloe Vera Gelly, jag kan varmt rekommendera det här underverket.
Och när jag gick in och läste Charlotte Perellis blogg så såg jag till min häpnad att även hon använder den här fina gellyn, t e x mot brännsår. Det är hennes bild jag har lånat även om jag har egen Gelly :)
Kommenterar man en händelse
på Aftonbladets hemsida blir strax kallad; full och/eller mentalsjuk. Jag behöver väl inte nämna vilket kön, frisyr och partitillhörighet som gett sig på mig?
En annan fin händelse;
En ny liten tös kom till världen igår. Varmt grattis till föräldrar, storasyster samt farmor och farfar Loodh.
Jag tycker livet är helt otroligt!
”SOM OM VI KÄNT VARANDRA HELA LIVET” Tvillingsystrarna Emelie Falk och Lin Backlund adopterades från ett barnhem i Indonesien för 29 år sedan. De växte upp ovetandes om varandras existens – bara fyra mil emellan. För ett år sedan sökte Emelie upp Lin på Facebook.
Joy, visa detta för Stefan. (Han som inte tror på slumpen) De här tjejerna träffades efter 27 års frånvaro. Det visade sig att båda var lärare, båda hade gift sig på exakt samma datum, båda hade dansat exakt samma bröllopsvals m m. Dna-test visade på 99,98 % likhet! Snacka om enäggstvillingar och slump. För världen är ju ändå stor och adoptivföräldrar finns ju så gott som överallt. Så hamnar de i Sverige, med bara 4 mil emellan. :)
Idag har jag fått flera roliga gillanden och medkommentarer till ab:s artikel om våldet i Malmö. En ful, flera fina vill jag säga för allt är ju inte bra här i livet, bara det mesta :)
En del tycker som jag, se http://www.dn.se/ledare/huvudledare/nu-far-det-racka.
Nu blir det väva, pläd nr 2 är i full gång. Så märker jag att jag tryckt på någon knapp igen, men jag tror jag fixade det?
I går förlovade sig Robin och Hanna!
Världens bästa Robin har hittat världens bästa Hanna. Så bra! Nu sitter jag som en gammal rugguggla och väntar på världens bästa bröllop :)))
Här är dom faktiskt på väg till ett bröllop, en kusins bröllop tror jag det var och kortet två eller tre år gammalt. (mitt minne är inte vad det har varit).
God kväll alla nära och kära!
En bra dag idag. Tvättat, strykit, varit till Ullervad och köpt mörkt lila garn samt engelskt rött. Så har jag ritat nytt mönster, skam den som ger sig.
Löfven har gett sig in i närkamp med Reinfeldt och Löfven vann! Enligt Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström så är Svenskt Näringsliv glada för att Löfven idag för S vidare. Bäckström har stort förtroende för S-ledaren.
Kul! Mest kul vore om man kunde enas ordentligt istället för att käbbla.
Nu: Läsa mig till sömns, skönt! God natt alla goa människor och sov gott!
