En helt för djävlig tid med lungor som inte funkar och en kropp som inte funkar.

Men jag är ändå glad. Glad över min älskade Ettan, min käre son som blivit så himlia god och och snäll, Joysan som jag alltid har en rak kontakt med (rak alltså man säer vad man anser) och så Annelie som är så himla duktig......Jag fattar inte hur hon kan göra allt så rätt som jag gjort det mesta fel i? 

Jag sitter här hemma i Lyrestad och skall lite mot min vilja se eurovision. Mot min vilja är ju att det blivit så himla stort så man kör så många deltävlingar att man måste liksom föra dagbok för att hänga med? Ok! Jag gillar ju musik. Jag tittar. Och märker att jag förstår hälften. Därför att jag är ingen fena på engelska och här pratar man inte bara engelska utan även textremsorna är på engelska? Att jag sedan råkar vara hörselskadad är liksom ingen hit.......

Vart fan har respekten för den lilla människan tagit vägen? Och det går ju inte att skylla på invandrare och flyktingar för de kan ju inte mycket bättre engelska än jag. Är det så illa som folk runt mig säger: 08-or.?

 

 

 

vid många tillstånd - men! Det är svårt att sova när man står på högdos...........

Ikväll var det också tv som bidrar till sömnsvårigheter, först Springfloden - en av Svt:s ovanligt bra satsningar men ack så j-a otäck! Den påvisar verkligen samhällets upplösning i kvadrat :(

Därefter tittade vi på filmen "Jakten". En samproduktion mellan svensk och dansk tv, så otroligt bra och otäck så jag kommer nog aldrig mer att kunna sova :( Den handlade om en vanlig man, lärare, som efter sin skolas nedläggning tog tjänst på dagis. Blev utsatt för ett otroligt vuxendrev p g a en liten olycklig flickas uttalande och det hjälpte inte att hon tog tillbaka det hon sagt flera gånger. Han blev slaktad av samhället - precis i samma höga grad som flickor blir våldtagna....... Så fruktansvärt otäckt och troligen händer det i verkligheten precis som våldtäkter händer.  

Men att bli så berörd i flera timmar av berättelser - det är liksom för mycket. I allafall ikväll när jag redan är så himla ledsen och nedsatt.

Visst, jag tycker synd om mig själv. Men faktiskt med lite rätt just nu, kommer jag någonsin att bli bättre?

Det jag använder som stång att hålla mig fast vid är ju att jag faktiskt gjort så gott jag kunna, vetat och orkat. Men en sak som jag inte ens förstår är hur vi kunde förlora Maja? Det har ju inte varit några konflikter? Inget bråk? Rädsla för hur en enda människa försöker ta ifrån oss en liten varelse som vi älskar och vill väl? Majas mamma vill alltså ta ifrån Maja hela hennes fars kärlek och familj? Varför? Och hur är det möjligt?

Lilla älskade Maja: jag vill skriva dig en bok om hur lyckliga vi blev när vi fick dig. Jag vill skriva dig en bok om hur mycket vi älskar dig och hur välkommen du är! Att vara din mamma och ta ifrån dig detta?

Charmtroll 1

charmtroll 2 och 3

 

fler charmtroll 

och charmiga ryttare

och charmiga ryttare

 

 

kan andas ganska bra igen, är svårt uttråkad på att vara sjuk, är superbesviken på att ha missat kosläppet igen, har nästan gett upp, orkar inte mycket mer! Men!

Har haft en underbar kväll tillsammans med Roger och Lizettie. Så mycket prat, skratt, god mat och härlig samvaro! Jag brukar normalt sett vara mycket försiktig med att ge order till mina vuxna barn (1. det skulle inte åtlydas. 2. jag skulle få tillbaka med råge. 3. Vågar inte :) ) men nu ger jag ändå en order till Roger: var enormt rädd om denna pärla till kvinna :) Jag har verkligen varit så glad för mina barns och barnbarns val av livsledsagare och nu har vi fått ännu en glädje och tillgång i familjen!

 

 

Premiär sommaren 2016 vid Österliden 5 med delar av min helt underbara familj. Och! jag har kunnat andas, kunnat skratta och orkat med!

Väljer därför att fortsätta orka, kämpa och glädjas.

ps Elisa gick vidare. Men det är verkligen skämmigt att hela idrottssverige röstar för att  en dålig prestation skall vinna :(

 

och även om jag inte orkar gå i några demonstrationståg så kan jag käbbla mot högern via våra härliga sociala medier :) 

Alltså: jag har sovit 11 timmar i natt! Det är ju inte klokt, jag vet inte när det hände sist. Ändå sov jag minst 3 timmar i går på dagen? Ok. Jag tar det, i gengäld är jag lite stadigare på benen idag och har för första gången på två veckor orkat med frukostdisken!!! Skönt! Det är i alla fall balsam för själen för jag bär alltid på en rädsla att aldrig mer bli frisk - när det tar sådana här hemska utttryck.

Jag fick också lite råg i ryggen i går när jag pratade med mina älskade barn. Det riktigt känns hur man orkar bättre av att få glädje och kärlek, tack för att ni finns och ni är de människor ni är. Stolt är jag, stolt och ödmjuk.

Ha en fin första maj alla!