Jag tycker nog att det var tur att det var källartaket, troligen  blir det  fler tak. Nu jag ska i alla fall inte klä mina kolsvarta tankar i ord, pyttelite vett har jag kvar.
Vi har haft en arbetsdag i dag, Lilian och jag. Våra gubbar lagade jättegoda biffar av lammfärs till lunch. Nu är stackars Egon ute och skottar tak igen, det här kommer att slutet för hans redan dåliga rygg.



Ett minne blott?



Det måste vara så att jag minns helt fel från min barndoms snörika vintrar, för jag har aldrig förr hört talas om tak som rasat i så hög grad som i år. Gamla fallfärdiga hus kunde ju rasa förr, men det var ju snarare en välgärning. Nu rasar ena ladugårdstaket efter det andra över djuren; vad är det som är fel? Byggkonstruktionen kanske?
Nu ska vi hämta kompisar vid tåget.
Kramis