det känns som om man inte kan få nog av värmen, solen och lukterna! Det är helt fantastiskt och jag ska nypa mig själv varje gång jag gnäller över värme.
Något annat som gör mig väldigt mjuk, varm och patetisk (skulle Roger säga) :)



Jag fick fuska där med för den fil jag lagt upp ???? eller vad det heter funkar inte.
Men visst är kortet fint?

4 år var han där och då var mamma viktig, han var nämligen en mycket kärleksfull liten kille! (Han läser inte det här i alla fall, så jag vågar säga som det var).

De här fotografierna har kommit fram i samband med att jag och min syster rotar i mammas och pappas gamla kort och album, det här är en förstoring som de hade hemma.
Men jag blir så nostalgisk, har ni tänkt på att man har förlorat den här lilla människan för alltid? Alltså Roger 4 år? Eller Suzanne 1 år eller Annelie 1½ år eller Joy helt nyfödd! Man får aldrig tillbaka tiden. Och faktiskt! Det gäller också människor med annan hår- eller hudfärg. Jag är helt säker på att man älskar sina barn lika mycket även om man kommer från en annan kultur, ras eller religion. Som vuxen har man alltid ett ansvar och det borde för alla innebära att ge sina barn möjligheter till ett bra liv, möjligheter att själva bilda sig en uppfattning, möjligheter att vara sig själva! Och respektera andra för att de är sig själva och har en egen uppfattning.

Självklart är man ledsen i dessa dagar, Ship to Gaza som blev så våldtagna och kränkta.
 Det som gör mig mest illa är att israelerna begår så mycket samma brott som många andra gjort mot dem. Är det då öga för öga, tand för tand som gäller? Måste man hämnas på barn för de brott som föräldrar begått? Alltså jag hyllar verkligen inte Hamas, tvärtom: jag trodde bättre om israeler, vilket ju också är en form av fördom.
Men jag kan inte låta bli att tänka på alla dessa små barn som ju inte gjort ett enda dugg ont och som nu får sota för alla vuxnas hat genom att svälta, vara dödsförskräckta, förlora nära och kära och till sist också sitt eget liv!
Finns det verkligen NÅGON politik i världen som är värd detta?

Tro nu inte att jag tror att jag varit en supermamma, tvärtom: det är mina och andras barn som lärt mig det som i dag är viktigast: Kärlek, respekt, positivt tänkande och sist men absolut inte minst: ödmjukhet.
Kramis