Det har naturligtvis också varit blandade känslor

i helgen. Våra nära och kära har ju inte alltid bara glada dagar utan det händer ett och annat som går hårt till sinnes en tid. Men om det är en tröst så VET jag att tiden läker alla sår,  håll ut bara.

Vi var naturligtvis också till Kyrkogården, lade en krans på Egons föräldragrav och gick sedan till Minneslunden där vi har så otroligt många: vår son, min mamma och pappa, våra bästa vänner och många andra släktingar och vänner.



Ett ljushjärta fick bli till er alla!

Vi hann inte ut och gå, men hann ut från bilen för att fotografera en otrolig novemberhimmel:



Men det känns alltid så himla tomt och tyst när alla farit hem. Jag får väl köra igång och hårdjobba så jag inte märker tomheten :((
Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0