åkte vi till Frövi och firade min pappa. Det blev sista gången, sedan dog han 1 mars 2007 strax innan han skulle fylla 87 år. Det är en aktningsvärd ålder och han sa flera gånger den sista tiden att han var så glad över oss och över sitt liv, det var gott att höra. Jag trodde i min enfald att när en gammal människa fått leva ut sin tid med råge och därtill varit ganska frisk och pigg, som pappa var, då skulle inte sorg och saknade kännas lika mycket. Men ack vad jag bedrog mig, jag har saknat dem båda så fruktansvärt mycket som det går att sakna. Första året drömde jag mycket om dem och det var alltid lika sorgset att vakna och minnas att de inte finns mer. Nu är minnena mer ömsinta och det känns värdefullt att ha dem, men ändå kan saknaden hugga till vissa dagar. Som idag till exempel.

Så har jag fått ett sms som meddelade en ny liten släktings ankomst. Ett litet kusinbarn föddes i går, på min födelsedag!! En liten men välskapt flicka!! Stort grattis Anders och Boel och lycka till med den lilla!

Ha det bra allihop och tack för alla gulliga kommentarer!!