Här skiner i alla fall solen till stor tröst för mig som avskyr att ställa klockan på vintertid. Ja, ja! Jag vet att det heter normaltid, men för mig är det vintertid.
Men lite tröst har man ändå:



Den här vackra novemberkaktusen fick Joy av tanterna i Lär känna din mobil-kursen som tack för gott ledarskap.
Då var den mycket mindre, men blommar så fint flera gånger om året faktiskt.



Vilken otrolig blomma!



Novemberkaktusarna förlovade tid! Den ärvde vi efter farmor, när hon gick bort 2003. Det som hände var att den blev lite bortglömd och misskött under hennes två sista år eftersom hon då vistades mycket på sjukhus. När vi sedan skulle flytta hennes hem till Bergmansgården så hittade jag den ledsna kaktusen bakom en gardin. Bytte jord och kruka och pysslade om den så den skulle överleva. Så tog vi den till farmors nya lilla hem och då var det till och med en knopp i den. Första natten i nya hemmet så dog farmor och kaktusen slog ut sin enda blomma som personalen då satte i farmors gamla händer när de gjort henne i ordning. Sedan blommade inte kaktusen på fem år. Men nu är den i full gång både till påsk och på hösten. :))




Nymålade ljusstakar med hemgjorda ljusmanschetter är huset full av. De ska ut på loppisen i vår.


Och så käre makens nyloppade retroradio, om den tycker jag inte!

Annelie och Micke! Välkomna hem och kul att resan varit så bra!

Kramis!