Att andas och gå?

Det är väl ganska självklart? Men för mig är det ren och skär lycka, glädje och tacksamhet! Som jag berättat tidigare så fick jag en rejäl stöddos cortison i höstas + att Carin också bytte cortisonsort. Jag blev fullständigt hög som ett hus, slet som ett djur från morgon till kväll! Att kunna orka arbeta och ändå andas normalt blev hur stort som helst. Vad händer med en kropp som släpat sig fram i två års tid? Jamen, visst rejäl höftledsinflammation m m. Så sitter man där igen, suck och stön! Men värken och smärtorna när jag försökte gå tvingade iväg mig till Carin igen och tro mig eller inte: den underbara människan och otroligt duktiga läkaren fick mig på fötter igen!!!!
Idag har jag städat hela huset, noga! + gått ca två km med stavar. Ok, det är inte långt, men det är uppstart!
Tänt varé här, bastun alltså efter att ha ätit en god soppa! Den här gången ska jag vara lite försiktigare :))

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0