Det låter visserligen vintrigt men, men! Tiden går så fort!
Även om jag nästan alltid längtar efter mina nära och kära och efter den tid som aldrig kommer igen så skrattas det helt sjukt mycket i huset numera. Det är mina pensionärsbarn som är otroligt roliga. Det blev plötsligt så många när de blev tre. I går skulle jag göra något så trivialt som att byta sänglinne. Där är jag väldigt larvig för jag älskar rena lakan, frächa sängkläder, doft av friskt luft - mjukmedel och parfymerat tvättmedel är helt förbjudet, det ska bara lukta frisk luft och rent. Men det tog sin lilla tid det förstår ni:



Någon ville vara med och någon såg otroligt rolig ut.



En till ville vara med och satt och smög på mig bakifrån!



Till slut kom favoritvardagslakanen på och



favoritöverkastet, favoritkuddarna och



fler favoritkuddar, jag bara inte kan leva utan



vitbroderier och spetsar!



Det är något som jag fullkomligt frossar i, det här är hemknypplad spets.



Den här sydde jag till advent 1983. Kortet är väldigt suddigt men det är handvirkad spets på både klänningen och mössan och mitt äldsta barnbarn döptes i denna, följd av Joy, Mimmi, Joel, Nellie, Jonatan och Mikaela. Har jag missat någon så skrik. Josse och Linus hade sin pappas dopklänning på och den fick även Robin låna eftersom han och Joy döptes samtidigt. Tim missade också klänningen för att han hann bli för stor för den :))
Och nu mina vänner så kommer den troligtvis och förhoppningsvis till användning igen inom närmsta året för våran Mikaela ska bli storasyster:


 

Nu ska det snart bli middag! God kväll alla!